Folk tror de kan bära sig åt hur som helst

Fortfarande här. Väntandes. Längtandes. I viss mån bävandes.

Jag har varit hos barnmorskan nu på morgonen. Jag sa precis vad jag tyckte till henne: Att det är skandal att de lämnar ut datum som sedan inte visar sig stämma. Att det är kvacksalveri, det de håller på med. Att deras verksamhet inte kommer att bli långlivad. Sånt sprider sig. Johoodå. Och i en sån här liten stad... Hon blev så klart ledsen. Men jag tycker det är viktigt att någon vågar säga ifrån. Hur länge ska de få hålla på?

Så klart jag inte gjorde. Men det hade varit roligt om jag hade gjort det. Om jag dessutom hade pratat lite som konsulinnan Ahlhagen i Morrhår och ärtor (Margareta Krook) hade det varit ännu roligare.

Skandal är ordet

Men vad är nu detta? Gravid på övertid? Det måste vara ett misstag. Vi har ju gjort ett ultraljud. Får det verkligen gå till så här? Hur ska man då kunna planera? Hur ska man kunna ha kontroll. Tänk om ingen passade tiden, då skulle hela samhället kollapsa. Det svenska alltså.

Önskas: molande värk i nedre delen av ryggen. Eller andra förlossningsrelaterade symptom. Omgående.

Music and lyrics

Medan maken roade sig igår kväll (givetvis med mobiltelefonen i fickan och bilen startklar utanför) såg jag en tjejfilm. Music och lyrics med Hugh och Drew! Jag ville ha en helt ofarlig film, med ingen risk för tragiska människoöden, sjuka barn eller överhuvudtaget tankeväckande livsfrågor. Det fick jag. Min filmkväll hade varit perfekt om jag dessutom hade kunnat mumsa i mig en stor skål godis, med choklad, salt och sött i perfekt blandning. Det tillät inte magen. Papaya och banan fick ersätta.

Men filmen levde upp till mina (låga) förväntingar och faktiskt lite till. Jag var fast redan i introt som består av en åttiotalsmusikvideo där Hugh ska föreställa en yngre upplaga av sig själv. Och inte riktigt lyckas. Roligt. Sen ska Hugh och Drew bli kära. Det blir de, men de får aldrig till någon känsla. Hugh känns hela tiden som Drews farbror. Och man blir inte kär i sin farbror. Så som romantisk komedi funkade den inte för mig. Men det gööör inget! Jag var jättenöjd ändå, som fick sitta och småflina lite på lördagkväll, med min papaya och min banan!

Filmen rekommenderas varmt till höggravida och andra som inte vill se verkligheten som den är.

Maten

Igår när maken kom hem efter storhandlingen kände jag mig lite bättre och tyckte det var riktigt spännande att packa upp det som han hade handlat. Jo, det är sant. Men tänk på att jag bara går hemma och väntar barn hela dagarna. Jag har inte så himla mycket spänning i vardagen just nu. Han rapporterade också att han klarat sig från avstämning. Äppellådeincidenten verkar vara glömd. Skönt!

På veckomatsedeln den här veckan finns: Fläskfilé, pasta med champinjonsås, köttbullar, kycklingwok, panerad torsk, jordärtskockssoppa och ost och skinkpaj.

Jippi

På lördag hålls en stor loppmarknad här i Lilla Staden. Förtjänsten går till välgörenhet. Ikväll lyckades maken övertala en av arrangörerna att ta emot våra tre flyttkartonger med sommarens utrensade prylar. I sista stund och inte helt enligt reglerna. (Regler är väldigt viktiga i välgörenhetsorganisationer har jag märkt!). Vi fick också skänka en liten fåtölj.

Nu börjar energierna röra på sig. Även i källaren.

I andra hand

Det är torsdag och jag hade tänkt skriva om mat och storhandling igen. Men, ändrade planer gjorde att maken själv bossar över både veckomatsedeln och veckohandlingen medan min uppgift blev att ligga kvar under täcket. Jag vet således ingenting om vad vi ska äta eller handla.

I stället passar jag på att berätta att jag besökte Second Handbutiken igår igen. Den trevliga. Jag lämnade in ytterligare en kasse med kläder och gick återigen igenom utbudet. Jag hittade ytterligare ett par skor som jag hade köpt direkt om jag hade haft mindre fötter, samt ett par klänningar som förmodligen är fina på om man inte har en gravidiniondemånadenmage. Tricket verkar hur som helst vara att besöka butiken ofta, så att man hinner hitta kapen före någon annan gör det!

Paus

Att ta en paus, vilken lyx. Att vara, som jag är nu, i någon slags icketid, mellan stora händelser, när det inte händer någonting - är märkligt, ovant och väldigt skönt. Jag kan inte själv påverka hur lång min paus blir. Kanske slutar den idag. Kanske får jag pausa ett par veckor till. Ingen förväntar sig något av mig. Eller tvärtom, alla förväntar sig något stort av mig: ett barn. Det beror på hur man ser det.

Paustiden har inneburit att jag har hunnit ifatt mig själv på ett sätt som jag inte har gjort på länge. Jag rår om mig själv några timmar flera dagar i veckan. Det har varit otroligt värdefullt. Jag ska minnas kraften och energin som finns i en paus framöver. När bebislivet sköljer över mig med full kraft.

Recycle

Jag gick ner igen. I källaren. Lite mer förberedd den här gången. Men det såg faktiskt lite bättre ut nu, när skötbordet och spjälsängen har flyttats upp.

Jag skulle återigen leta efter den försvunna fleeceoverallen i bebisstorlek. Jag hittade den inte. Jag förstår inte var den är. Men, jag hittade i stället två små set med kofta och mössa. Stickat av någon till mig. Äkta 70-tal alltså. De tvättar jag upp och tar med till BB.

Badrumsskåpet som Gud glömde

Äntligen kom så turen till högskåpet i badrummet. Jag har blängt på det hur länge som helst. Men nu i eftermiddag har jag plockat ut allt, torkat hyllorna och bara ställt tillbaka det som ska vara där. En hylla måste dock maken rensa. Så det är inte helt klart.

Jag har förvarat mitt smyckeskrin där inne och kunde idag konstatera att jag inte är nöjd med varken skrinet eller dess innehåll. Det går inte att stänga locket pga alla små lådor som ligger där i. Det vore bättre om skrinet var uppdelat i fack så att lådorna inte behövdes. Dessutom är de flesta av smyckena som ligger i skrinet sådana som jag aldrig använder. Jag måste ta mig en funderare på detta. Ska jag behålla smycken som jag aldrig använder bara för att de är just smycken? Om inte, vad ska jag göra med dem? Det är inga dyrgripar direkt men jag får ändå en konstig känsla i magen när jag inser att jag borde göra mig av med dem.

Exempel på sånt som kastades ut direkt, utan minsta blinkning: två klockor av modell gratispremie vid tidningsprenumeration (jag höll på att missa batterierna, men kom på det!), ett puder som jag köpte när jag gifte mig och inte har använt sedan dess, ett par solskyddsprodukter som sett sina bästa dagar, ett tvättmedel som jag får eksem av (Ja, jag hade sparat det. Nej, jag vet inte varför.), en hårtoning i fel färg som jag köpte förrförra sommaren och två handledsskydd som jag använde under förra graviditeten. (Återlämnas till sjukhuset. Anonymt!)

Veckans tidningar

Nyss hemkommen från barnmorskebesök. Allt klart för start. Nästa besök är nu inbokat efter datum för finalen. Ett besök som förhoppningsvis inte blir av.

Veckans tidningar är nya numret av Damernas Värld och gratistidningen Med Barn upphämtad på MVC. Jag beger mig genast mot sängen. Jag ska äta en clementin och läsa om glitter och glamour. Drömma mig bort och kanske vila ögonen en liten stund.

Effektiv torsdagskväll

Ännu en veckomatsedel skriven. Ännu en storhandling avklarad. På Coop. Med shop express. Och utan avstämning den här gången. Vi bara gled genom självbetjäningskassan, nästan utan att stanna kundvagnen faktiskt. Vilken känsla. Vilken seger. Så effektivt.

Ut till bilen och hem med varorna. Stuva in i kyl och frys, den förstnämnda i stort sett helt tom så det gick lätt, och sedan på med kaffepannan. Fikasugna vänner kom på besök och plötsligt hade vi hunnit mer på torsdagskvällen än på halva veckan. Men så var jag också rätt mör vid halvniotiden. Rätt mör!

Veckans matsedel innehåller godbitar som: Paella, Gnocchi, Grön minestronesoppa och Viltfärsgryta!

Verklighetsflykt

Vi har gjort en deal, sonen och jag: han får titta på barnkanalen och jag får blogga. Vi har ställt en timer. När den piper måste vi bege oss ut i den verkliga världen igen!

Blää!

Glutamat, smakförstärkaren som används i en massa livsmedelsprodukter trots att den egentligen är ett gift, fortsätter att debatteras. Bra!

Jag blir alldeles matt när jag läser om treåringen som blivit sjuk av förskolans mat, och ingen förstod varför. Läs artikeln här!

Jag orkade

Jag tog en sväng förbi seconhandbutiken och lämnade in lite kläder. Just den butiken har nyligen öppnat och jag måste säga att mitt första intryck var mycket positivt. Härlig musik i högtalarna och doftljus som tog bort all gamlaofräschakläderlukt. Inte så mycket kläder, men det gjorde också att det blev lätt att få en överblick. Jag hoppas kunna göra framtida fynd där. Om jag hade haft mindre fötter hade jag fyndat redan idag.

I den andra seconhandbutiken på samma gata var det en helt annan stämning. Det var också där inne som jag verkligen fick känslan av att de flesta av våra gamla avlagda kläder är helt värdelösa. Det är bara att kasta. Det hängde hur mycket skräp som helst där inne. Något att tänka på nästa gång shoppingsuget sätter in.

Kanske. Kanske inte.

Om jag orkade skulle jag:

• fixa till bloggen med lite nya bilder och så
• baka bröd
• ta en sväng förbi secondhandbutiken och lämna in kläder
• se över finanserna
• ta en promenad och njuta av hösten

Vem vet, kanske orkar jag något. Kanske inte.

Ut med skräpet

Inspirerad av Köpstopps temavecka: Rensa, har jag rensat både här och där. Min rensningsiver, som hade avstannat lite, är tillbaka och jag riktigt känner hur det blir lättare att leva här hemma när de små gömmorna med onödiga prylar synas i fullt dagsljus.

Ett supertips från Köpstopp är att ta 15 minuter varje dag till decluttering. Sätt äggklockan på 15 minuter och rensa ut. Läs mer här!

15 minuter känns så överkomligt. Men gör ändå skillnad. Igår gick jag loss på en hög tidningar som jag hade skonat från tidningspåsen för att de innehöll en artikel var som jag tyckte var värd att spara. De har legat på hög i ungefär två månader nu. På 15 minuter var artiklarna urklippta, plastfickade och satta i min inspirationspärm. Idag har jag sorterat sylådan. Aldrig tidigare sorterad kan jag konstatera. Nu är trådrullarna arrangerade i en plastlåda och alla knapparna ligger i en burk med lock. Och det bästa av allt: både igår och idag fick jag slänga en massa skräp. Härligt! Ta och rensa lite du med. Du känner direkt hur bra det är för chi!

Trött, tröttare, tröttast

Oj, vad trött jag är. Och ändå sov jag bättre i natt än igår natt. Men den här tröttheten är mer än en natts dålig sömn. Den är mer: jag-tillverkar-en-bebis-i-min-mage-och-snart-vill-den-komma-ut!

Annars känner jag mig fortfarande vid gott mod och allt som oftast ganska lugn inför det som komma skall. Fast lite i en egen tidräkning. Lite utanför verkligheten, så att säga. Rätt skönt faktiskt.

Den hemlige kocken

Idag skriver Aftonbladet om Mats-Eric Nilsson med anledning av hans nya bok: Den hemlige kocken. Läs och förfasas! Det som känns positivt när man läser artikeln är att livsmedelsproducenterna verkar börja förstå att trenden vänder. Människor vill inte ha mat med en massa tillsatser i. Jag hoppas att det leder till förändrade innehållsförteckningar.

Veckans andra tidning

Diego. En gåva. Från en omtänksam själ. Nu ska här tidningsfrossas. (Vilket kommer att leda till att jag somnar. Skönt!)

(O)logiskt tänkande kring kroppens uppbyggnad

Jag kan inte sova på rygg. Inte heller på mage, som du förstår. Alltså måste jag ligga på sidan. Med en kudde mellan knäna, en kudde att lägga armen kring och två kuddar under huvudet. I natt har det gjort ont i min kropp. Överallt. Jag har bytt ställning en gång var tionde minut känns det som. Försökt att hitta ett läge där sömn har varit möjligt. Till slut kom en tanke som inte känns lika självklar nu, som då. Jag tänkte, lätt desperat: När man har prövat att ligga på både höger och vänster sida och ingen av dem fungerar, varför finns det då inte en tredje sida att ligga på?

Veckans tidning

Elle. Har inte kunnat tjuvbläddra i den, eftersom den var inplastad. Lite som grisen i säcken alltså.

Förra veckan blev det faktiskt två tidningar: Damernas värld och Femina, som jag fick låna av mamma. Riktigt lyxigt. Vi får se hur många fler tidningar jag hinner med innan jag är tvåbarnsmor med händerna fulla.

DN tipsar om böcker

Efter genomläsning av dagens DN är jag två boktips rikare:

1. Sjukt billigt av Jörgen Huitfeldt, Thella Johnson och Ola Wong. Om fruktansvärda arbetsvillkor för människorna som tillverkar våra lågprisvaror i Kina. Ser ut så här.

2. Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson. Underrubriken lyder: det okända fusket med maten på din tallrik. Det passar mig! Ser ut så här.

Två saker in, fyra saker ut

Igår shoppade jag. Två saker. En scarf och ett armband. Småkrafs alltså. Regeln En sak in två saker ut gäller ändå. Det bästa är om jag direkt kan rensa ut en sak av samma sort. Alltså att en scarf ersätter en annan scarf. Men ibland går inte det. Dessutom börjar mitt rensande ge resultat. De saker jag har är oftare och oftare saker som jag både använder ofta och saker som jag tycker mycket om. Precis som det ska vara. (Glöm inte att det fortfarande finns hur mycket som helst i källaren. Hu!)

Igår hittade jag dock två scarfs som jag aldrig mer kommer att använda. De skänker jag till Röda Korset. Något armband som jag ville skiljas från fanns det däremot inte. I hallen hittade jag istället en korg innehållande en sån där märklig blandning av saker som har en förmåga att finnas här och där i vårt hem: reklamnyckelringar, en tejprulle, två trasiga pennor, en reflex, en skruv. Ja, du fattar. Jag rensade ut en hel del ur korgen, och la en en hel del på ett annat ställe. Vi förvarar tex. varken pennor eller tejp i hallen! Kvoten fylldes. Fler saker flyttar ut än in!

Den sista gravida på jorden

Det här kan bero på hormonerna. Jag känner mig som den sista gravida på jorden. Hon som aldrig kommer till finalen. Hon som springer upploppet om och om igen. I en ondskefulld tidsloop.

Igår födde min gravida kompanjon. Hon som har varit gravid hela tiden som jag har varit gravid. Hon som var den första som fick veta att vi väntar vårt andra barn. Hon födde. Igår. Den lyckans osten.

Jag är inte framme vid finaldatumet än. Så allt är precis som det ska. Och samtidigt så himla overkligt.

Veckomatsedel

Igår veckohandlade vi. På Coop Forum. Med shopexpress. Och fick avstämning. Igen. Precis som förra veckan. Jag förstod att det skulle hända eftersom grabben i kassan (förra veckan) fipplade med priset på en äppellåda som vi köpte. Det var inte vi som gjorde fel. Det sa jag också till trevliga kassörskan igår. Hon log och förstod. Vad hjälpte det?

Här är vår veckomatsedel: (får se hur många dagar som kräver nödlösningar den här veckan!)

Fredag: Hamburgare (hemmagjorda) och pommes frites (bortagjorda)
Lördag: Pizza (hemmagjord förstås, vad tror du om oss?)
Söndag: Fisk- och skaldjursgryta
Måndag: Sötpotatis och löksoppa, goda smörgåsar till!
Tisdag: Kycklingpyttipanna
Onsdag: Vegetarisk lasagne med spenat
Torsdag: Ugnsstekt fisk och potatis

Leva med Feng Shui av Agneta Nyholm Winqvist

Jag hann inte läsa hela boken. Jag hade lånat den på biblioteket och tyvärr var den reserverad när jag försökte låna om den. Jag valde att i första hand läsa de kapitel som inriktade sig lite mer på själens feng shui. Det var det som kändes nytt med den här boken, jämfört med Agneta Nyholm Winqvists tidigare och med andra feng shui böcker jag har läst.

Jag hittade en del guldkorn som jag plockar med mig. Bl. a. en formulering om att man inte kan reta sig på egenskaper hos andra människor om inte just den egenskapen finns hos en själv. Något att minnas när någon går en på nerverna.

Annars blev jag lite besviken på boken. Inte alls så bra som jag hade hoppas. Men då ska man komma ihåg att jag inte har läst hela. Dessutom är det så för mig att jag måste vara mottaglig för den här typen av böcker, annars ger de mig inte mycket. Kanske är jag inte mottaglig för budskapet just nu. Men vid ett annat tillfälle kan det kännas helt rätt.

Oh my

Som de säger i Extreme Home Makeover: Oh my God! (Fast tvärtom liksom.)

Jag gick ner i källaren nu på morgonen för att söka en försvunnen fleeceoverall i bebisstorlek. Jag har inte varit där nere på ett tag eftersom det mest har varit saker som har burits ner. Mitt tillstånd tillåter inte bära ner.

Det är hur mycket saker som helst! Det är där de gömmer sig alltså. Efter sommarens alla slag. Jag blir galen. Jag har precis läst Leva med Feng Shui av Agneta Nyholm Winqvist och trots att jag inte minns formuleringarna exakt kan jag säga att bära ner i källaren gills inte. Sakerna finns kvar i vårt undermedvetna. Energin kan inte flöda fritt.

En del av sakerna ska faktiskt bäras upp inom en snar framtid. Spjälsäng, liggvagn osv. Men sedan måste mer rensas ut. Det bara är så. Annars ryms vi inte.

Vansinne?

Raggmunkarna blev en succé. Om jag får säga det själv alltså. Det tog lite tid, men det blev många. Nu har jag till lunch i morgon och till framtida paniklunch för mig och sonen. Jag älskar mat som är färdig och ligger i frysen!

Ikväll har jag lyckats med något smått otroligt. Kanske är det mitt tillstånd som gör att man helt enkelt inte säger: Men ge dig Sara! Jag vet inte. Jag sa bara så här: Om jag stryker de här gardinerna, kan du putsa fönstren i vardagsrummet då? och maken svarade: Javisst.

Nu hänger de höstiga linnegardinerna där. I nyputsat fönster. (Detta gjorde vi alltså medan sonen tittade på Bolibompa. Vad ska man säga? Är vi helt från vettet?)

Bröder och systrar

Igår började Brothers & Sisters igen. En favorit. Jag har sett det nu. Inspelat på VHS. Ingen trodde väl att jag var vaken 21.55? Det var jättebra. Alla var jättesnygga. Nu är jag jättetrött igen. Lägger mig en kort stund innan dagishämtning.

Mina middagsplaner

Till middag idag ska jag göra raggmunkar. Jojomensan! Har aldrig gjort det förut. Jag tänker vara helt wild and crazy och riva i morötter också, förutom potatis. Jag hoppas det blir gott.

Jag är en medelmåtta i köket. Hoppas jag. När jag har tid och ork tycker jag att det är roligt att prova nya recept. Jag lockas av recept som innehåller mycket grönsaker och lite konstigheter. Som går lätt att laga till och som inte har några "dolda" ingredienser. Bra för kropp och själ!

Ibland blir jag lite för präktig och tycker att jag måste tillaga precis allt från grunden. Att minsta lilla hamburgerbröd måste vara hembakt. Det är kanske inte det lättaste att hinna med om man även vill göra något annat med sitt liv. Just nu uppmuntrar jag mig själv att leta efter nyttiga halvfabrikat i affären. Familjen ska utvidgas och det känns vettigt att hitta de genvägar som finns. I måndags åt vi falafel direkt från frysdisken. De var ok. Vi kommer förmodligen köpa dem igen.

En tråkig sak som jag bara måste göra varje vecka är en veckomatsedel och en storhandling. Jag tycker verkligen att det är urtråkigt. I perioder har jag försökt anamma makens inställning som är mer: "få se klockan är fyra och jag ska hämta på dagis undra vad vi ska äta idag jag handlar något på vägen." Den funkar inte alls för mig. Inte alls. Med mitt humör i hungrigt tillstånd prioriterar jag middag i tid väldigt högt. Och makens sätt innebär sällan middag i tid. Det innebär middag för sent. Som i mitt fall är samma sak som katastrof. (Känner du mig så vet du att jag inte överdriver nu.)

I morgon är det dags igen. För veckomatsedel och veckohandling. Den här gången har jag faktiskt några idéer. Bl.a. från en nattlig fikastund häromdan.

Ta en promenad!

Jag vaggade runt kvarteret i kväll. Med hunden. Måste säga att hösten är fantastisk. Luften är så frisk och färgerna helt oslagbara. Synd bara att det är så himla mörkt.

Bäst jag vaggade fram i snyggkappan blev jag omgådd av en powerwalkande kvinna. Det frasade om hennes kläder som var väl lämpade för just powerwalks. Hon hade musik eller litteratur i öronen ( eller något helt annat, vad vet jag.) Hon stegade på, och min kropp kände hur det skulle kännas att gå på så, i lätt uppförsbacke. Utan att det gjorde ont varken här eller där.

Det ska bli skönt att röra på sig lite längre fram i höst. Det ska det verkligen.

Komplimanger, komplimanger

Jag tror det är min nya kappa som gör det. Jag tycker själv att den är jättefin. Jag var en sväng till MVC idag och fick höra att jag var snygg både på in och utvägen. Sådant värmer i vanliga fall. At få höra det nu, när man sakta vaggar fram, är nästan för bra för att vara sant. Tusen tack, snälla människor.

Nu ska jag gå och smälla av lite snyggt i soffan. Bredvid snygga, men trötta, sonen.

Det är jag värd

Då är det dags för mammalyx. Idag ingår en leverpastejmacka, en banan, ett äpple och ett glas fruktdryck (med hälsosamma magbakterier) med smak av melon och tranbär PLUS, mina vänner, det viktigaste: en oläst Damernas Värld. Joodå, jag höll mig igår kväll. För att riktigt kunna njuta idag.

Veckans (första?) tidning

Damernas Värld blev det. Det lila omslaget lockade mig inte, men efter lite bläddrande slog jag till. Nu gäller det bara att stå emot konsumtionssuget som uppstår efter läsandet av dylika magasin. Men det får jag hjälp med av plånboken. Vilken tur!

Notera gärna att mina fötter syns på bilden.

Guldkant till mamma

Jag skrev in en ny regel i boken förra veckan: Mammor som är gravida i nionde månaden får köpa minst en tidning/ett magasin i veckan. Varför den regeln behövs är väl ganska uppenbar? För att sätta guldkant på en ganska tröttsam tillvaro. För att mamman ska kunna drömma sig bort en stund och leka med tanken att hon i själva verket är lätt som en fjäder, har filmstjärnehår, stövlar i svart skinn med hög klack och sover gott hela nätterna. (Någon magkatarr finns inte heller i den här bilden.)

Maken reagerade på ordet minst. Jag ignorerade. Tanken var att jag skulle ha köpt min andra tidning idag på förmiddagen. Men jag är helt slut nu. Jag måste sova ett par timmar. Kanske kan jag köpa den i eftermiddag. Några förslag på bra läsning? Funderar på Femina. Någon som har läst senaste numret?

Ett gott skratt

Du har väl inte missat Bolibompaprogramledaren Nassim Al Fakir? Även om du inte har barn bör du titta på Bolibompa bara för att få uppleva hans skratt. Det är omöjligt att inte bli påverkad av Nassims skratt. Jag känner ingen som skrattar så. Det är hur kul som helst. Han är toppen! Heja Nassim!

Nattliga bestyr

Sovmorgon! Jo, jag sov faktiskt till nio. Fantastiskt för att vara mig. Det tråkiga är väl bara att jag var vaken mella två och fyra i natt i stället. Hungrig som en varg gick jag till slut ner och dukade fram ett nattmål, läste tidningar och hittade till slut tre recept som jag måste prova. Alltid nått. Det är fantastiskt att vara gravid i nionde månaden.

Jag kanske är tjatig men...

Jag har sagt det förut och jag kommer att säga det igen: Jag vill inte ha gift i min mat. Nyligen har flera tidningar uppmärksammat en av de mest skrämmande tillsatserna som finns i mycket av vår mat: E621 - glutamat. Ett nervgift. Visst låter det gott? och nyttigt!

Glutamat är en lömsk smak, som vi tycker är jättegod. Den finns i en massa smaskiga saker: buljongtärningar, fonder, kryddblandningar, chips, mat från kinarestaurang till exempel. Den används ofta i halvfabrikat. Men det fina är att det finns alternativ.

Jag har hittills inte hittat några buljongtärningar på ICA eller Coop som inte innehåller glutamat. Men på min superduperbraiga hälsokostbutik finns flera sorter, i olika prisklasser.

Senaste nytt: Vid storhandlingen på Coop idag tog jag en extra sväng förbi buljonghyllan bara för att kolla. Och se på 17, där hittade jag ekologiska grönsaksbuljongtärningar från Biofood. Utan glutamat. Återkommer med betyg.

När det gäller mat och gift är Sveriges Konsumenter i samverkan en ovärderlig källa. Jag prenumererar på deras nyhetsbrev och kan då lätt hålla mig uppdaterad.

De tipsar tex. om dessa länkar om glutamat:

Expressen:
Giftet i din mat
Nervgift med många namn
Här är maten som kan innehålla glutamat
Överkänslighet, fetma, sjukdomar...

Aftonbladet:
Nervgift i maten - nej tack!

Göteborgsposten:
Glutamat kan göra dig sjuk

Trångt

Jag kan inte sova på morgonen. Vi är ju som sagt två i den här kroppen och har lite olika åsikter om hur utrymmet ska fördelas. Efter en lång stunds ajajaj klev jag upp. Före både son, make och hund. Men jag tänker vila senare. Det vill jag lova!

Ekologiska kläder

För ett år sedan sökte jag med ljus och lykta efter kläder i ekologiskt odlad bomull. Både till mig själv och till sonen. Hittade verkligen inte mycket. Nu har trenden vänt. Har idag tittat på en hel del barnkläder i ekologisk bomull, här hemma i Lilla Stadens centrum. Där vi har ett väldigt begränsat utbud.

Än så länge känns det dock som att det verkligen är en trend och att kläderna i ekologisk bomull inte bara är kläder utan också ska förmedla ett budskap med hjälp av tryck och till viss del modell. Det är ett bra budskap de förmedlar, Save the planet, så inte mig emot. Men tillverkningen av kläder i ekologiskt hållbara material behöver komma längre än så. Bortom trenden. Annars är vi tillbaka på ruta ett när det kommer en ny trend. Jag menar vi använder en hel del plagg i bomull. All den bomullen behöver vara odlad på ett sådant sätt att varken människor eller natur tar skada av det. Inte heller den fortsatta tillverkningen får vara skadlig.

Nu finns det fortfarande människor som tror att ekokläder automatiskt måste vara samma sak som H&Ms myskollektion. (Jag skulle vilja fnysa lite här, men jag känner att jag har ingen rätt att slå mig för bröstet. Jag är bara en vanlig konsument jag med och det är fasiken inte lätt.) Bra början med myskläderna, men lång väg att gå. Det återstår att se om kedjorna menar allvar med sitt nyvunna miljöengagemang. Jag hoppas verkligen det.

Bättre och bättre dag för dag

Visst är det fantastiskt att må bättre? Att återhämta sig. När man ligger där under täcket kan man lätt få föreställningen att det kommer att vara så för alltid. Man mår så pyton att man inte ens minns hur det känns att må bättre. Till exempel kan man tro att kosten från och med nu alltid kommer att bestå av kokt potatis, kokt ris, bananer och provivadryck.

Vilken lycka då när man plötsligt en torsdagkväll befinner dig hos bästa kollegan, lagom mätt i magen efter en trevlig middag tillsammans med familjen, och hon bjuder på härligt, härligt fika. Som man kan njuta av. Eftersom illamåendet har gått över och det onda har slutat. Då blir man glad.

När är man jättegravid?

När man måste köra gummisnoddtricket i mammajeansen. Då vet man. Att man är jättegravid.

Avslutat

Då var det färdigjobbat för min del då. Herre min skapare vad skönt. Nu går jag och lägger mig en stund. Vaknar väl när hungriga familjen kommer.

Styling önskas

Har blivit beroende av en ny blogg: Katerina Janouch, som ve och fasa, bloggar för tidningen Mama. Och speaking of Mama kan jag väl antyda att det finns mer att bekänna där. Men det tar vi en annan gång. Jag gillar bloggar som uppdateras flera gånger dagligen och som är roliga att läsa.

Katerina Janouch bloggar om att hon ska fotas för en byline till sin blogg. Först stylas och piffas och sedan fotas. Om det är någon som sitter och undrar så skulle jag också vilja stylas och piffas. Ja, fotas också för den delen. Om jag inte behöver lägga upp dem i bloggen, då skulle jag nog behöva lite betänketid. Om det är någon som sitter och undrar alltså.

Oj då

Jag somnade och sov som en stock i drygt två timmar. Men vad skönt det var att bara kunna göra det! Vi får se om jag känner mig piggare ikväll eller om sömnbehovet just nu helt enkelt inte går att fylla.

Nu ska jag skriva mail en liten stund innan sonen kommer från dagis. Då ska jag pussa på honom och bygga ett legotorn.

(Det här inlägget låter precis som ett sånt där rosa blogginlägg som alla människor lägger in på sina bloggar dagligen: Bla, bla, bla, en tur på H&M, bla, bla, bla, titta på Greys Anatomy ikväll, bla, bla, bla, bakat en äppelpaj -mums!. Fattaru vad jag menar? Jag hoppas att den här bloggen inte håller på att bli rosa. Men jag tänkte bara att den kunde få leva upp lite nu när jag slutar jobba. Att jag kunde ta mig i kragen och skriva inlägg lite oftare. Måste fundera lite på innehållet. Och kanske byta lite färg. Rött är väldigt likt rosa.

Tar det lugnt

I natt har jag sovit bra. Halleluja! Det var första gången på länge. Trots det är jag trött som bara den. Kanske har det något med graviditeten att göra? (Där var jag allt lite ironisk.)

Min dag hittills har bestått av meditation (lyssnar på en cdskiva som guidar, annars skulle jag direkt börja planera veckohandling, julklappar eller något annat viktigt.), bloggläsning, vila och bokläsning, små portioner av snäll mat och så ett fantastiskt mail från en fantastisk vän. Det sistnämnda var verkligen dagens höjdpunkt.

Härnäst blir det vila igen. Måste ladda inför sista rycket på jobbet imorgon. Har tänkt städa ur på förmiddagen och sedan tacka för mig. Nu känns det helt rätt att i stället omfamna det som komma skall.

För ett litet välmåendetips, klicka här!

Vad blir det?

Igår när jag hasade runt på ICA krampaktigt hållandes i kundvagnens handtag, letandes efter magkatarrvänliga livsmedel, träffade jag på en bekant. Så här i väntans tider blir man oftast tilltalad på ett annat sätt av bekanta. De vet liksom direkt vad de ska prata om. De glider inte bara förbi leendes, nickandes och hejandes. De stannar sin kundvagn och vill prata. Om magen. Om bebisen. Om allt det där. Det är trevligt. Men igår var jag minst sagt lite trött. Och illamående. (mattvingligyrgråtfärdigeländigtråkigfulsvajjigledsenspyfärdig). Hon tog ingen notis. Bekanten. Hon stannade ändå. Och pratade. Hon sa så här:

Bekanten: Vet ni vad det blir?

Jag: (leendes, eftersom gravida förväntas le mycket) Nää..

Bekanten: Vet ni om det är en pojke eller en flicka?

Jag: (förvirrad) Nää..
(Vad svarade jag nyss på? Vi vet att det blir en bebis. Kan det bli något annat? På ultraljudet såg vi en bebis. Det är jag helt säker på!)