Finders Keepers

På Emmas designblogg upptäckte jag Finders Keepers. Ett smart projekt där man gör roliga presenter av det som andra kastat, förpackade i snygga väskor som hängs ut lite varstans i Stockholm. Den som hittar den får den. Kul sätt att mana till eftertanke. Jag ska hålla ögonen öppna här efter södra Norrlandskusten. Men det är väl inte så troligt att en väska hängs upp här. Tyvärr.

Såg jag rätt?

Jag tyckte jag såg en skymt av städaplockaundanröjauppinspirationen i morse. Under ett flyktigt ögonblick. Är det möjligt? Bäst att börja på en gång.

Insikt

Imorgon är det sista maj. På fredag är det 1 juni. Min lillasyster ska få barn i juni. Gaah!

I have a dream

Semester. Var är du?

Är förmodligen en av Sveriges mest ointresserade kollega och undersåte just nu. Räknar minuter till semestern. Och ändå jobbar jag 40% mindre än alla andra. Jag kanske borde skämmas? Men jag är till och med så fräck att det gör jag inte. Jag vill bara ha semester. Nu.

Jag vill sitta på altanen, under den nya markisen, och göra ingenting. Äta jordgubbar och melon. Ibland ska jag gå ner till sommarcafét, som ligger i en liten park, och äta något gott. En paj eller sallad kanske. Jag ska smsa mina långtbortifrånvänner: En fika? och så ska vi ses en halvtimme senare. För de har också semester och har rest hit. Sonen ska mirakulöst nog bli intresserad av att sitta still vid cafébord, hur länge som helst.

Åh, det kommer att bli alldeles underbart...

Personaltoaletter

Inne på toan på jobbet idag började jag fundera på de här med personaltoaletter. (Nej, fråga inte varför, häng bara med i resonemanget.) Jag drog mig till minnes toaletter från tidigare arbetsplatser. Jag tror de här tankarna har grott ett tag hos mig. De härör från en upplevelse på en personaltoalett för flera år sedan.

Jag hade kommit tillbaka till en tidigare arbetsplats, knappt ett år efter att jag hade slutat jobba där. Jag var där för att träffa kära, gamla kollegor. Jag besökte också toan. (Jag hade ett ärende dit. Jag har inte något mysko specialintresse.) Väl där inne konstaterade jag att det var väldigt välbekant. Så klart. Jag hade givetvis inte ägnat personaltoaletten en tanke sedan jag slutade på jobbet. Mycket annat hade jag tänkt på, kanske saknat eller varit glad att slippa. Men inte toan. Det kändes trevligt att komma dit igen. Ungefär som: gamle vän, dig hade jag glömt!

När jag idag mindes mina gamla personaltoaletter konstaterade jag att jag fortfarande har ett speciellt förhållande till den där toaletten. (Nej, sluta inte läs. Jag har inte blivit galen. Det kommer någon slags poäng strax.) Det var nämligen där jag bröt ihop på jobbet för första gången i mitt liv. Det var där jag grät förtvivlat och tänkte att det här klarar jag inte. Jag kan tänka mig att det var ungefär två månader efter att jag påbörjat min allra första lärartjänst.

Men, nu kommer en ljusning, det var också där som jag bestämde mig för att gå rakt över korridoren, in på rektorns rum och säga det som jag just hade tänkt. Jag bad om hjälp. Och fick det. Tack gode Gud.

På en annan personaltoalett satt jag en gång uppfylld av vetskapen att jag var gravid. Ingen annan visste. Jag var ny på arbetplatsen och väldigt nygravid. Men jag kommer ihåg hur toaletten såg ut och hur mina känslor var så stora att jag inte riktigt visste om jag skulle hålla ihop när jag klev ut från den.

Jag minns ytterligare en toalett och så den jag nyttjar idag, som har bristfällig låsanordning, så att man ibland tvingas skrika Jag är här! Vilket känns sådär på jobbet.

Men det är en personaltoalett jag inte kommer ihåg. Jag är osäker på var i lokalerna den låg och jag har ingen aning om hur den såg ut. Kan det vara för att jag inte mådde bra när jag jobbade där? Att jag inte trivdes? Kände mig otillräcklig och fel mest hela tiden? Eller använde jag inte toaletten?

Det var det här jag grunnade på idag. På personaltoaletten. Du då? Vad funderade du på?

Rassel i halsen

Inbillning eller på riktigt? Jag vill verkligen inte bli sjuk igen. Jag tar det säkra före det osäkra och ordinerar en extremt tidig kväll, flera koppar té under eftermiddagen, färsk frukt i massor och ett inre lugn.

Som handen i handsken

Internetshopping blev ett lockande alternativ efter att sonens och mitt tålamod tagit slut under en skoprovarsession i förra veckan. Det var jag som provade. Och sonen som satt i vagnen och blev galen.

I söndags klickade jag hem ett par sommarskor, modell textilsko, färg vit. Idag låg de i brevlådan. Är det inte fantastiskt?

Har inte köpt skor på nätet förut vad jag kan minnas. Gick jättebra. De är helt rätt. Precis som de skulle vara. Nu väntar jag bara på solen. Och på information om hur man håller dem rena och vita.

Inte så mycket att rapportera

• Cyklade till dagis och jobb idag. Snabbt och lätt.
• Bara 6 olästa mail när jag kom till jobbet. Ett var av intresse. Eller knappt det.
• Har inte hunnit så mycket som jag hade önskat på förmiddagen. Gör sällan det.
• Soligt i morse, mulet nu. Regn i eftermiddag?
• Vegetarisk lasagne till lunch. Tänker ta en hårdbrödmacka också.
• Rosa rosor på köksbordet. Morsdagspresent.
• Det var allt. Hittills.

Lättlurad

För nåt år sedan tänkte jag om. På många sätt. En liten sak jag betämde mig för att sluta med var att prenumerera på tidningar. Jag sa upp min, sedan länge, löpande prenumeration på Damernas Värld. Jag har också prenumererat på Sköna hem och Elle tidigare. Nu kände jag mig trött på deras konsumtionshets och att livet framtställs som en lång rad av olika trender. Inte bara materiellt utan också själva livet. Känslorna, relationerna, hälsan och allt som människor består av. Förenklade till trender.

Jag älskar tidningar. Det är det som är lite jobbigt. Men jag har saknat dem mycket mindre än jag trodde. Jag köpte två tidningar under resan till Rom. En till tåget ner och en till tåget upp. Det var trevligt. Jag vet inte om det var därför som följande hände när jag kom hem.

Två erbjudanden om prenumerationer finns i posten när jag kommer hem. Mama och Damernas Värld. Jag har aldrig tyckt om Mama. Den har precis det som jag inte gillar. Nu erbjöds jag tre nummer för 49 kronor. Plus premier. Plötsligt såg jag mig själv i hängmattan med en Mama (hallå, vi har ingen hängmatta!). Jag tänkte tankar som: Det skulle vara trevligt... Det borde jag unna mig... Det är jag värd...

Morgonen efter kom jag ner i köket och såg Mamaerbjudandet på köksbordet. Under natten hade hjärnan återställts. Tack och lov. Jag konstaterade snabbt att erbjudandet hörde hemma i pappersåtervinningen.

Så vad var det då för premie som var så nära att få mig på fall? Som höll på att lura mig att ta en prenumeration på en tidning jag inte tycker om? Du kan aldrig gissa.

En Pingufilm. Pingu: Bröllopsfesten. Kan man känna annat än oro i ett sånt läge?

Synd

Sonen har lärt sig öppna båda hakarna på trädgårdsgrinden. Tråkigt. På flera sätt. Adjö sköna avslappnade liv. Välkommen grindvaktsliv.

Bloggens rätta natur

Tre vita pelargoner från ICA. Tre vita krukor från källaren. Sommar i vardagsrummet. (Är detta egentligen en inredningsblogg?)

Rom: slutet

Jag sammanfattar resten av Rom. Vi kan ju inte älta det här på bloggen hur länge som helst.

Söndag morgon: Ont i hela kroppen. Ställer in besök i Pantheon. Vännerna beger sig dit och vi flanerar mot Fontana di trevi.

Fontana di trevi: Mycket vacker.

Spanska trappan: Väldigt mycket folk. Varmt.

På ett litet café: Mest skrattframkallande händelsen på hela resan. Maken och vänninan beställer en Latte. I en diskussion med kyparen kommer de överrens om att det är en Latte Bianco de vill ha. Vi väntar länge på vår beställning men till slut får de varsitt glas varm mjölk! Skrattattack.

Shopping: inte så lyckad. Söndag. Dåligt förberedd. Hittade en affär som jag hade sökt bredvid hotellet på måndag morgon, när vi skulle åka hem. Hann inte gå in. Sånt får inte hända. Köpte i alla fall lite italienska kläder till sonen. (En t-shirt och ett par kalsonger!) Och ett halsband till mig själv i desperation på Arlanda.

Godaste maten: Under shoppingeftermiddagen med vänninan. Pasta med sås innehållande champinjoner. Gudomligt gott. Ett glas vin till och det hade varit en tiopoängare. Det blir det nästa gång.

Flyget hem: Ingen bra start. Planen lyfte i någon slags kö från Roms flygplats. Piloten hade lovat att det skulle gå smooth. Inga luftgropar. Och så drar planet framför upp en virvel som vi flyger in i. Jag trodde att det var en svan som hade flugit in i motorn. Minst. Flygrädsla 8. Sjönk något när piloten förklarade vad det var. Men det gjorde han först efter en halvtimme. Mitt förtroende för Lufthansa och deras ostmackor med äcklig chokladkaka till hade redan fått sig en knäck. (Flyga med en död svan i motorn. Vad tänker de på?) Sista flyget mellan Munchen och Stockholm blev lidande av svanincidenten, ok viveln, och jag kunde aldrig slappna av helt.

X2000: Tack gode gud att vi är på marken.

Rom: fem av fem möjliga. Staden, vädret, vännerna, maten och maken förstås, allt var toppen. Det gör vi om!

Förnamn: gråtmild

Svägerskan har bett gästerna på deras bröllop ange en favoritlåt när man svarar på inbjudan. Helst med kärlekstema. Jag satt och funderade lite på vilken jag skulle välja och kom fram till att det får bli en av dem som min syster sjöng på vårt bröllop. Jag spelade den för mig själv inne i huvudet - och började genast snyfta. Fick verkligen skärpa till mig för att sonen inte skulle märka något. Han börjar tro att hans mamma ständigt är ledsen. Men det är jag inte. Jag har bara lätt till tårar. Väldigt.

Rom igen

Guidad busstur i Rom: en dubbeldäckare utan tak är perfekt att åka runt i om man vill se Roms sevärdheter på två timmar. Vi gjorde det efter Vatikanen. Vi tog kvällens sista tur och var helnöjda med att bara få sitta i kvällssolen och se och se och se. Perfekt sätt att orientera sig lite i staden. Vänninan och jag hade lite otur med knastrande hörlurar så vi bytte platser några gånger. (Jag bytte också plats för att slippa sitta bredvid utländsk man som jag inte ville lära känna.) Efter bussturen blev det middag på en restaurang betydligt närmare hotellet än första kvällen. Jag bestämde att jag fick lov att ta spagetti med köttfärssås, trots att jag under hela resan kände mig dragen till rätter med huvudingrediensen champinjoner. Man kan inte leva på champinjoner när man attackturistar som vi gjorde.

Facing my fears

Nu har jag sett fyra (4) avsnitt av Grey´s Anatomy. Det är en bedrift för en person med sjukdomsskräck, vill jag lova. Jag försökte, som bekant, för några månader sedan, men klarade det inte. Nu går det. Jag är lycklig över mina framsteg. Jag gråter flera gånger under varje avsnitt. Det är bra för själen. Men måste de operera den lilla bebisen om och om igen? Jag vet inte hur länge till jag står ut.

Ännu mera Rom

Vatikanen: Lördag morgon tog vi bussen till Peterskyrkan. Vi fasade när vi såg den långa kön, men konstaterade att den rörde sig snabbt framåt. Jag vinkade lite som påven precis innan vi gick in. Vi var alla vid gott mod när vi kom ut igen, andligt berikade, och bestämde oss för att se efter hur långt det var till Vatikanmuséerna.

Det var inte långt alls. Till kön. Men vilken kö. Efteråt var vi chockade över vilken tur vi hade som blev erbjudna en guidad tur, och tog den, när vi hade stått ett par minuter i kön. Annars hade vi inte kommit in den dagen. Jag har ingen riktig tidsuppfattning, men kanske tre timmar senare stapplade vi ut från Sixtinska kapellet. Då hade vi inte ätit lunch än.

Jag har problem med blodsockret i vanliga fall och så här i väntans tider är det ännu värre. Jag överlevde på en påse chips där inne. Kanske fick jag hjälp från ovan. Men det var värt det. Sixtinska kapellet var fantastiskt. Alldeles.

Klockan fyra åt vi lunch. Det var också fantastiskt.

Mors dag

På söndag hyllar vi världens alla mammor. Ett bra sätt är att stödja Röda Korsets kampanj Rädda mammorna. Där kan man välja vad man vill ge till en mamma, någonstans i världen. 100 liter vatten, mat i en månad, en filt, ett moskitnät osv.

www.raddamammorna.se

Miljömedveten son

Sonen är snart tre år. Jag umgås med honom på heltid fyra dagar i veckan, så vi har ganska mycket tid att diskutera saker och ting. Jag blev så glad igår när jag hörde följande samtal mellan honom och maken, tillika pappan:

Son: Ska vi ta bilen eller cykeln till affären?
Pappa: Vi tar bilen.
Son: Men den pruttar ju så mycket där bak.
Pappa: ?

Jag försökte förklara för sonen varför vi inte ska ta bilen till affären när vi bara ska handla lite förra veckan. Det fastnade.

Mer om Rom

Första kvällen: tittade jag fel i min guidebok och vi gick onödigt långt för att hitta en restaurang. Om vi bara hade svängt runt hörnet på hotellet, så låg de där. På rad. Nu gick vi i säkert 45 minuter... Men, det var bra att orientera sig lite i staden. Även om vi orienterade oss åt fel håll! Vi hamnade till slut på en liten restaurang vars uteservering tyvärr var full. Vår hunger gjorde att vi valde att ta ett bord inomhus. Liksom övriga kvällar njöt vi av pasta och pizza. Maken och vännerna drack gott rött vin och jag drack vatten with gas. Hemma på hotellet igen satte vi oss på terrassen, har jag för mig. Jag var väldigt trött och tog strax sikte på sängen. Vi bestämde tid för frukostmöte vid 8.00 nästa morgon.

Lite om Rom

Flygresan ner: gick bra. Inga förseningar trots flygledarstrul på Arlanda och byte i Hamburg. Planet på sträckan Stockholm - Hamburg var dock för litet för min smak. Flygrädsla nivå 6,5 på den sträckan. Försökte lätta upp stämningen genom att fråga maken om vi skulle leka att vi var Doktorn kan komma. Det hjälpte lite. Större plan mellan Hamburg och Rom. Bra platser långt fram. Flygrädsla 4,5. Lite högre i slutet på grund av lång, lång inflygning i cirkel. Inte så lång väntan på bagage. Hann med en första pizzaslice innan tåget in till Rom gick.

Hotellet: Perfekt läge bredvid Termini stationen i Rom. Fint hotell med fräscha rum. Vårt rum hade ett litet duschrum. Vännernas hade badrum. Stengolv. Bättre än heltäckningsmatta! Mycket bättre. Hotellet sades vara completly soundproof, men det var en överdrift. Det var ett tyst och lugnt hotell, men om inte amerikanerna satt hela natten i vår garderob så var det lyhört mellan vissa rum. På hotellets takterrass låg en liten bar och vi satt där på kvällarna och tog en öl eller ett glas vin. De andra alltså. Jag drack upp barens förråd av ananasjuice. På morgonen serverades en bra frukostbuffé i hotellets matsal. Det var ett mycket bra hotell helt enkelt.

Borta bra men hemma bäst

Vi är hemma igen. Det har varit underbart. Jag ska skriva mer sedan. Jag är trött, yr och det känns fantastiskt att sonen sitter här bredvid och att jag kan pussa på honom när jag vill!

Rom

Helt fantastiskt. Sol och varme. Historiska byggnader. Pizza och pasta. Laaanga koer till museerna. Overkligt langa. Vatikanen igar. Blev kanske lite mycket.

Jag ska ta det lite lugnare idag. Vi flanerar upp mot Fontana di Trevi nu pa morgonen. Maken gar pa fotboll pa eftermiddagen. Jag ska forsoka shoppa, om det finns nagra sondagsoppna affarer. Kramar till alla.

Blogga från Italien

Det står på hotellets hemsida att gästerna har tillgång till internet i lobbyn. Det betyder att jag kan hålla er uppdaterade. Håll utkik!

Yr höna

Jag plockar lite, packar lite, gruvar mig lite... Jag längtar verkligen till det att jag sitter på tåget. Då ska jag andas ut och köpa en stor chokladkaka.

Huvudet i sanden

Skrev jag att jag var trött igår? Det var ingenting mot dagens trötthetsnedstreckyrsel. Har ändå lyckats lämna älskade sonen på dagis och tagit mig till jobbet. Och nu är det värsta avklarat. Ska bara skrivbordsjobba efter lunch. I love skrivbordsjobb. Nästa gång jag väljer yrke ska jag välja ett där man får sitta mycket vid ett skrivbord.

Resan närmar sig med stormsteg och resfebern stiger. Som vanligt hanterar jag nervositet inför något med att låtsas som om det inte ska hända. Vilket får konsekvenser för förberedelserna. Varför packa om man inte ska resa? Det är dock inte hela sanningen den här gången. Ovan nämnda trötthet och en hel del annat fixande, planerande av kommande aktiviteter har också tagit ut sin rätt.

Vi har nästan hela dagen på oss imorgon. Det är tur.

Avslutar med en väderleksrapport för Rom: fredag: 23 grader/sol, lördag: 27 grader/sol, söndag: 28 grader/växlande, måndag: 29 grader/molnigt.

Idag

Jag har:

• mailat två vänner vid halvsjutiden i morse. Den ena storknade över den tidiga timmen, den andra reagerade inte. Kanske för att hon själv oftast skickar mail före 7.30.
• gråtit en skvätt.
• doftat in våren efter gårdagens regn. Härligt!
• druckit jättemycket vatten.
• ätit två av chefens kanelbullar eftersom han inte är inne idag.
• saknat min syster.
• gäspat precis hur många gånger som helst.
• cyklat till dagis och till jobbet och hem på lunch.

Jag ska:

• tydligen jobba även efter lunch.
• skynda mig hem efter jobbet eftersom maken ska träna.
• tvätta kläder som ska med till Rom.
• bada och fila mina fötter så att de tål dagsljus.
• skriva listor på vad jag måste göra.
• gå och lägga mig tidigt.

Jag är:

• jättetrött.

Att välja glädje av Kay Pollak

Jag fick den här boken av någon som tyckte att jag behövde den. Jag behövde den. Men när jag försökte läsa den gick det inte. Den här typen av böcker måste komma i rätt sammanhang. Man måste vara mogen för boken. Det var jag inte. Då.

Men jag såg tiden an och ett år passerade. Jag började läsa boken igen och det gick bra. Jag har medvetet tagit det långsamt. Inte läst för mycket varje dag. Låtit det sjunka in. Detta att det alltid är jag som väljer. Mina tankar och mina känslor. Att jag kan välja hur jag ska reagera på andra människor. Att jag kan välja om jag vill vara ett offer eller inte.

En bra bok. Nyttig. Viktig. Jag tvekar dock lite när jag ska betygsätta den. Den har inte gått rakt in i hjärtat på mig.

Den får betyg tre av fem. Men det är en stark trea. Tre plus.

Konsumtionsbekännelse

Det här är som bekant ingen modeblogg, och tur är väl det. Jag är inte särskilt modeig av mig. Nu vill jag ändå berätta att jag gjorde ett större klädinköp igår. Många plagg a la sommar. Jag brukar aldrig handla på det sättet. Köpa mycket på en gång. Men nu gjorde jag det. Det känns lite jobbigt. Det var inga kvalitétskläder heller. De kommer inte att hålla särskilt länge. Det var regelrätt slitochslängkonsumtion. Usch.

Jag tänker på Alice Bah. Som lever som hon lär. Hon är beundransvärd. (Men jag är nästan säker på att hon hade en klänning från Lindex på sig när hon föreläste. Den var inte Rättvisemärkt.)

Jag har inte köpt så mycket kläder sedan Madonnaklänningen. Och jag visste inte att Kylie hjärtade H&M. Jag började ana oråd i kassan när expediten stoppade ner galgen i påsen. Varför gjorde hon det? Väl hemma konstaterade jag att det var en KylieYH&M-galge och igår kväll såg jag Kylie i min tunika på TV. Jag känner mig lite obekväm med den här kändisshoppingen. Men jag visste inte att det var en Kylietunika. Jag lovar.

10% av intäkterna från Kylieplaggen går till renare vatten genom WaterAid. Det gillar jag

Riktigt fult hemma hos oss. Del 2: dörren till gästrummet.

Ja, vad ska man säga. Bilden talar väl för sig själv. Riktigt ful är den. Mässingsplatta runt handtag och nyckelhål. Färgen är avskavd och i fothöjd finns sparkmärken. Från tidigare boende. Vill jag bara poängtera.

När vi flyttade in dömde jag ut husets dörrar direkt. Alla skulle målas och få nya handtag. Vi köpte sex handtag. Vi har sex dörrar. Fyra har monterats. Fyra dörrar har slipats och målats. Två är kvar. Sex år... Varför?

Djävulen bär Prada

Jag tycker inte du behöver se den. Den säger inte mycket. Jag vet inte vad den försöker säga egentligen. Men jag hade feber när jag såg den. Den är inte filmtypen som försöker säga något. Meryl Streep är med. Och Anne Hathaway, som spelar en tjej som först ska se normal ut, och sedan blir hon snygg. Det gillar jag förstås. Den fula blir snygg, den sjuka blir frisk, den hungriga blir mätt, ja hela den grejen. Men i den här filmen är det alltså bara en ful, nej hon är inte ens ful, men du fattar, som blir snygg. Och det räcker inte för mig. Jag tyckte inte den var bra.

Betyg två av fem.

Men nu när jag tänker på den tycker jag lite synd om den. Filmen alltså. Det var ju inte direkt så att jag inte visste innan vilken typ av film det var, innan jag såg den. Andra människor förstår den kanske och tycker att den är toppen. Det är jättebra i sådana fall. Om du tror att du kommer att gilla den, se den. Jag vill inte stå i din väg. (Vad är det med mig idag?)

Tillsammans är man mindre ensam

av Anna Gavalda är en riktigt härlig bok. Jag har alltid varit svag för historier om smutsiga, hungriga och ledsna stackare som får ordning på sitt liv. Som blir hela och rena och glada. Den här boken handlar om fyra stackare som är ensamma och olyckliga. När de träffar varandra och blir en del av varandras liv mår de bättre, och bättre, och till slut blir de lyckliga. Det är underbart. Jag är inte ironisk. Det är en mysig historia. Det är inte Danielle Steel. Läs den. Må bra.

Betyg fyra av fem.

Vad konstigt det blir

när man upptäcker att man kikar i en blogg som geografiskt är belägen i samma kvarter där man själv bor. Att man brukar passera huset som visas i inredningsbloggen flera gånger varje vecka, eftersom det ligger efter vägen på hundens lilla rastrunda.

Det kan hända när man bor i en liten stad, som jag gör. Gillar bloggar, som jag gör. Och har en hund, som jag har. Det ger mig lite bloggångest. Vem läser min blogg? Inte grannen väl?

Erfarenheter från en förkylning. Så här långt.

Ett försiktigt yiihoo. Jag känner mig bättre idag. Jag tror jag orkar sitta upp tillräckligt länge för att skriva ett inlägg på min blogg. Kanske två. Börjar med att sammanfatta viktiga lärdomar från senaste veckan:

• Likt talesättet: Ropa inte hej... antyder kan det vara dumt att börja en förkylning med att tänka: Det verkar vara en lättare förkylning jag har fått. Det är bra att tänka positivt, men man känner sig otroligt lurad 24 timmar senare, när man ligger långt under täcket och drömmer psykedeliska feberdrömmar.
• En förkylning kan slå mycket hårdare än man tror. Fem dygn i ett eget universum kan förekomma.
• Att läsa är mycket jobbigare än forskarna tidigare har trott. Man måste hålla i boken, öppna ögonen, flytta blicken längs raderna av ord och dessutom förstå vad det står. Vid kraftig förkylning rekommenderas läsning inte.
• Om du har en treårig son och en örontermometer kan du med fördel låta honom ta tempen på dig. De resultat han ger dig (trettifem!) kommer att kännas bättre än de du får på egen hand.
• Stäng av telefonen. Och låt den, för Guds skull, vara avstängd. Annars kan det hända att en person du aldrig träffat, ringer från ditt jobb och presenterar sig som din vikarie. Att hon väckte dig ur en feberdröm där du förtvivlat kämpat för att rädda sonen, dig själv och trehjulingen ur en förvånansvärt djup bäck, kommer hon inte att ta någon notis om. Hon forsätter bara fråga dig hur du brukar utföra ditt jobb, vad du vill att hon ska göra osv. Allt medan du försöker minnas: 1. Vem du är. 2. Vad ett jobb är för något.

Sjuk

Väldigt förkyld. Återkommer.

Hon hatar vardagsbloggar

En krönikör i lokaltidningen menar idag att vardagsbloggar är trista och ytliga. Hon tycker att de är deprimerande. Att de saknar djup och är oärliga.

Jag tycker det fina med bloggar är att jag kan välja helt själv. Jag kan välja att starta en blogg. Eller låta bli. Jag kan välja att lämna ut mig själv helt. Eller bara visa det jag vill. Bloggens innehåll bestämmer jag helt själv. Ångest, mode eller motorcyklar. Den blir det jag gör den till. Och det är jag som bestämmer. Du kan välja om du vill läsa min blogg. Eller inte.

För inte läser jag bloggar som jag inte tycker om, som inte ger mig något. Nej, jag väljer faktiskt de bloggar jag gillar, och ibland kanske någon som jag irriterar mig på. Men då är det för att jag vill bli provocerad. Jag läser inte djupa, ångestfyllda bloggar om svärtan i livet. Jag blir illa berörd av att människor fläker ut sig så. Men det är jag. Den som skriver bloggen har valt det själv och har gjort det på sina grunder. Dem vet jag inget om. Men jag läser det inte. Och jag skriver inte om det. Här.

Om du hatar vardagsbloggar, läs dem inte. Om du hatar Capriccosa, välj en annan pizza.

Ingen choklad

Jag gratulerar mig själv till en chokladfri dag igår. Inga andra onyttigheter slank ner heller. Bara nyttigheter. Hela dagen lång.

Nu håller jag tummarna för idag. Och i morgon. Jag har klarat eldprovet: ICA. Handlade en lång rad varor, och inte den minsta lilla chokladbiten ens. Vilken karaktär va?

Nej, nu tror jag jag ska knapra lite till på min dinkel/majs/linfrö-riskaka. Knaper, knaper.

Pannbiff, klyftpotatis och cole slaw till lunch

• Två av tre nyansade syréner i lilla trädgården har blomknoppar. Det är verkligen långt över förväntan. Jag trodde jag skulle bli utan den ljuviga syréndoften i år.
• Störde mig något fruktansvärt i förmiddags på att en kollega hade ställt in fyra stolar som inte matchade i ett grupprum. Var till slut tvungen att påpeka att de inte skulle stå där och själv lyfta ut dem. (Ja, jag kunde inte arbeta annars!)( Jag kanske inte är helt ointresserad av inredning ändå.)
• Konstaterar varje dag att sonen är fantastisk. Älskar att få delta i hans små resonemang. (OK, strax före middagen önskar jag ibland att han höll tyst, det gör jag.)
• Det är två veckor kvar. Till Rom. Maken har hämtat biljetterna. Vad ska jag ha på mig?
• Måste försöka låta bli att äta choklad idag. Och i morgon. Och kanske t. o. m. på fredag. Men på lördag då blir det banne mig lördagsgodis.
• Skrivbordsjobb nu på eftermiddagen. Skönt. Ledig i morgon. Skönskönt.

Nej,

Nattens barn av Traci Lords är inte bra.

Eftersom den tidiga delen av hennes karriär var minst sagt vågad, och den delen beskrivs på ett målande sätt på de första hundra sidorna, var jag väldigt nära att sluta läsa. Men, det var ju som bekant min mamma som gav mig boken, så jag förstod att det måste komma något mer.

Traci Lords beskriver vägen från självdestruktivitet till att ha ett egenvärde och ett värdigt liv. Och visst har hon gjort en lång och svår resa, ingen tvekan. Att ta sig ur så svåra problem är mycket starkt. Men boken är ändå inte bra.

Jag har svårt att ge låga betyg, men jag kan inte ge något annat än ett av fem.

Tomt i kalendern

Jag är uppe med tuppen och säger godmorgon till Maj! Inga planer idag. Brödbak behövs, men finns inspirationen? Gråmulet ute, så inget tvång på utomhusaktivitet. Vi får se vad den här dagen kommer att innehålla.