Att packa inför semestern

Vi packar och packar inför vår semestertripp. Man kan tro att vi flyttar för gott. Det värsta är att sonen arbetar i motsatt riktning. Vi packar ner. Han packar upp. Eller sätter sig på de nystrukna kläderna. Eller jagar hunden med sin motorcykel. Eller skriker sitt otroligt jobbiga "dagisskrik". Det heter så för att han har lärt sig det på dagis. Snart börjar Bolibompa...

Det ser ut att bli regn under vår resa. Vi vägrar packa regnkläder. Framtiden får utvisa om det är ett ovanligt dumt beslut. Jag har packat ner regnkläder till sonen. Han ska inte behöva lida för att mamma och pappa försöker tvinga vädrets makter att göra som de vill. I och för sig har jag inte heller packat ner bikini. Men det är för att det inte finns i min föreställningsvärld att jag skulle ikläda mig en sådan den här sommaren. Kanske är också det ett felaktigt beslut. Vi får se.

S E M E S T E R

Det har inte sjunkit in än. Befinner mig fortfarande i den känsla av vakum som så lätt uppstår när man till slut når fram till den efterlängtade ledigheten. Men imorgon ska jag inte jobba. Och inte nästa dag heller. Och inte dagen efter det heller. Och inte dagen...

Åhh, vad skönt. I morgon fyller sonen 3 år och jag ska ägna mig åt honom hela dagen. Toppen, toppen.

Moster

Min syster fick en pojke i natt. Jag är moster. Det här är stort!

Bekännelse

Vi blev bjudna på lunch av jobbet idag. Det var efterrätt också. Glass. Jag åt.

Ville bara säga det.

Sockerstopp 2

Midsommarafton är över. Mat i mängder. Godis och rullrån. Ja, istället för giftjordgubbstårtan tog jag ett rullrån. O, vad gott det var!

Men nu stoppar jag igen. Kroppen vill inte ha så mycket socker. Hade tänkt en vecka först, men kom på att sonen fyller tre på torsdag. Kanske måste jag smaka lite ogiftig tårta då. Det måste jag. Då blir det alltså fem dagar den här gången. Inte så mycket. Men alltid något.

Sen börjar ju semestern på torsdag också. Risken finns att det blir fyra veckors Sockertopp i stället. Hua!

Lunchblogg

Det var ett tag sedan jag lunchbloggade, men nu föll andan på. En lista över saker jag har gjort på jobbet idag:

• Kollat vädret på TV 4s vädersajt. Den är helt suverän. Kolla den! Jag gillar framförallt att man får veta hur temperaturen känns. 17 grader. Känns som 15.
• Fått iväg ett viktigt mail.
• Läst en text om midsommar otroligt sakta så att eleverna kunde skriva den.
• Gäspat när jag gjorde ovanstående.
• Plockat blommor med eleverna. Sorterat dem efter sort. Blommorna alltså!
• Sjungit Barfotavisan tre gånger.
• Skällt på en stackare.
• Väntat på ett mail med avgörande betydelse från chefen.
• Ätit en banan.

Det är mycket nu inför semestern!

Mot sockersug

Två bra saker mot sockersug:

1. En långtifrånväninna på besök.
2. En honungsmelon.

Härlig tisdagkväll.

Dialog

-Hur går det med sockerstoppet Sara?
-Joodå. Hyfsat.
-Hur länge har du hållit på?
-En och en halv dag.
-Har du fuskat något?
-Nej, inte än...
-Har du hittat något gott och nyttigt substitut för alla kakor?
-Jag gjorde just det. Persikor. Herregud vad gott!
-Tror du att du kan hålla dig borta från sockret ända fram till midsommar nu då?
-Ja, det tror jag. Och på midsommar kommer jag inte kunna äta svärmormors traditionella giftjordgubbstårta, så det kanske inte blir något socker den dagen heller. (Inte så troligt!)

Sockerstopp

Nu är det allvar. Helgen har inneburit alldeles för mycket socker. Igen. Barnkalas igår med sagolikt goda syltgrottor. Jag var tvungen att ta två. Tvungen.

Men nu räcker det. Nu blir det inget gofika förrän... midsommar. 4 dagar alltså. Inte direkt en fastemånad. Men ändå.

Och inga jordgubbar kan jag äta heller. Eftersom jag inte tycker om gift.

Piaf

Det känns som om jag vill skriva äntligen.

Äntligen har jag läst ut Piaf av systern Simone Berteaut. De första 250 sidorna var tunga och rätt tråkiga att läsa tyckte jag. Men sedan träffar Edith Piaf the love of her life. Marcel Cerdan, boxare. Då tar sig hennes liv, och därmed boken.

Den är skriven av hennes syster, som stod henne mycket nära. I alla fall i unga år. Och den kom ut sex år efter hennes död. Hennes liv var, som så många andra stora artisters, helt otroligt innehållsrikt. Särskilt om man jämför med mitt småbarnsmammaliv, av det högst ordinära slaget. När tillfälle ges ska jag se filmen. Och lyssna på musiken. Nu känner jag ju Edith.

Betyg: tre av fem. En stark trea.

Nu vänder det

Jag läser bloggen Köpstopp och inspireras av Anki som tänker så klokt om konsumtion. Vår besinningslösa konsumtion gör att utvecklingen går åt fel håll i flera avseenden. Vi skadar miljön och vi har ingen tid för varandra, för familjen och våra barn, eftersom vi måste jobba så mycket för att finansiera konsumtionen. Vi köper nytt, större och bättre. Hela tiden. Vi är otroligt lättlurade och kan inte gå in i en affär utan att falla för frestelser.

Vi tror också att vi är tvungna att leva på ett speciellt sätt. Vi ifrågasätter inte de val vi gör. Vi drar på oss månatliga kostnader som gör att vår valfrihet när det gäller arbete och arbetstid minskar. Det är idiotiskt. Men visst blåser förändringens vindar nu? Visst börjar vi att tänka annorlunda?

Ett jäkla sätt!

I morse när jag cyklade till dagis med sonen i spöregn var det en bil som tutade åt mig. Detta gjorde han därför att:

A: Han tyckte jag var snygg i min 100 år gamla regnjacka och min mans enorma regnbyxor.

B: Han kände igen mig från klubben "Snabbcyklande småbarnsföräldrar".

C: Han tyckte att jag cyklade för sakta genom den korsning han väntade på att få svänga i.

Det rätta svaret kommer här:

C!

Och nu kommer skället:

Hur snabbt tror han att man kan cykla med en treårig klump bakpå, en ryggsäck fylld med ombyteskläder, jympaskor, böcker, snuttefilt och nappar på ryggen, och en bebis i magen? I spöregn? Nej fy, för honom som tycker att en gravid kvinna måste spurta genom korsningen så att han inte behöver vänta två sekunder extra i sin bil. I regnet. Kliv ur och cykla själv, gubbj***l. Så skulle du få lite motion och slippa belasta sjukvården med dina välfärdssjukdomar. Och så skulle mina barn kunna växa upp i en värld där det går att andas. Där naturkatastrofer inte blir allt vanligare för att människan sitter fastvuxen i sin bil.

Han jobbar på företaget som har sina lokaler under våra lokaler. Det såg jag på bilen, som var osmakligt dekorerad med deras logga. Nu stampar jag surt i golvet. Så. Och en gång till. Så!

Ja

Kan man äta för mycket av det goda?
Ja.
Kan man fortsätta att äta fast man är proppmätt?
Ja.
Gör man det för att det är så himla gott?
Ja.
Eller för att man tror att andra förväntar sig att man ska det?
Ja. (Idiotiskt.)
Kan det här beteendet fortlöpa i tre dagar?
Ja.
Känner man sig uppsvälld på den tredje dagen?
Ja.
Måste man leva på frukt och grönsaker veckan efter?
Ja.

Siestatime

Ett kalas klart. Ett kvar. Nu tar vi siesta i en och en halv timme. God natt!

Bråda kalasdagar

Vi fortsätter kalasandet idag. En sexåring ska firas över dan och en femioåring senare i eftermiddag. Det är alldeles för varmt redan nu och jag förstår inte vad jag ska ta på mig för att stå ut. Men tiden är knapp och jag får ta något i farten: in i duschen nu, ner till blomsterhandeln, (i det läget bör kläderna redan sitta på kroppen.), och sedan börjar sexårskalaset. Håll i hatten, för nu springer jag.

Babel

Såg klart filmen Babel igår. Det var jobbigt. Med alla barnen. Åh, vad det är jobbigt med stackars barn i filmer.

Den grep tag. Den var bra. Den gav en känsla. Den tycker jag du ska se.

Betyg: Fyra av fem

Studenten

Nu är han studentad. Svågern. Den långe. Följande kan sägas om dagen:

• Jag kommer ihåg när jag tog studenten.
• Det var länge sedan. Det var inte igår.
• Det är rörande med studenter. (Speciellt när man är i ett välsignat tillstånd.)
• Alla studenter sjöng inte studentsången. Det var synd.
• "Sjung om studentens lyckliga dar..." är en finfin sång.
• "ES 3, tja la la la la..." är det inte.
• Sonen vill ta studenten. Det har han förklarat för alla som velat lyssna idag.
• Jag har lovat maken att inte vara en extremt pinsam mamma den dagen.
• Smörgåstårta är gott. Men ibland blir det för mycket.
• Maken kom ihåg när han tog studenten. Han menade att det var igår. Jag tog mig friheten att upplysa honom om exakt hur länge sedan det var. Han är fortfarande chockad.
• Vätskebrist går inte över snabbare för att du får ett plötsligt infall att springa ner på H&M medan de andra tittar på studenternas lastbilskortege. Utan att dricka något. Varken före under eller efter. Det kan i stället göra att du mår sämre. Att din tunga på allvar förvandlas till sandpapper.

Trådlös nätverksanslutning är nu ansluten

Det är 21 grader i skuggan ute. Sonen och jag sitter inne. Vi har fortfarande inte återhämtat oss efter igår. Det var då vi, eller ok, jag, fick den här idén:

Få se nu, det är 25 grader och klockan är 12, om vi skulle ta och promenera ner på stan. Innan sonen ska vila lite. Och jag med.

Jag var noga med att ta ett par bekväma skor, eftersom jag är ett par storlekar större än jag brukar vara. Som om skorna skulle hjälpa mot värmeslag och uttorkning.

Nu sitter vi alltså inne. Och dricker. Men jag måste nog sluta snart. Trots att jag fortfarande känner mig törstig. Om två timmar ska vi stå tillsammans med X antal andra familjer och vänta på vår nybakade student. I gassande sol. Långt från en toalett.

Drickandet kommer att återupptas så snart toalett finns inom synhåll.

Anledningar till att jag inte bloggat

Trevliga:

• Sommarväder
• Härliga vänner
• Trädgårdsarbete
• God mat
• Familjetid

Otrevliga:

• Det trådlösa nätverket har lagt ner

Köa

När du står i kö: PETA INTE PERSONEN FRAMFÖR DIG I RYGGEN HELA TIDEN. Kön går inte snabbare för det.

Om du har gjort din beställning och står och väntar, på en varmkorv som ska värmas, en travkupong som ska köpas eller vad 17 som helst, blockera inte kassan med din kroppshydda. Och blockera inte kortterminalen med din kundvagn. Då kan nämligen inte kunderna efter dig beställa eller betala.

Så.