Music and lyrics

Medan maken roade sig igår kväll (givetvis med mobiltelefonen i fickan och bilen startklar utanför) såg jag en tjejfilm. Music och lyrics med Hugh och Drew! Jag ville ha en helt ofarlig film, med ingen risk för tragiska människoöden, sjuka barn eller överhuvudtaget tankeväckande livsfrågor. Det fick jag. Min filmkväll hade varit perfekt om jag dessutom hade kunnat mumsa i mig en stor skål godis, med choklad, salt och sött i perfekt blandning. Det tillät inte magen. Papaya och banan fick ersätta.

Men filmen levde upp till mina (låga) förväntingar och faktiskt lite till. Jag var fast redan i introt som består av en åttiotalsmusikvideo där Hugh ska föreställa en yngre upplaga av sig själv. Och inte riktigt lyckas. Roligt. Sen ska Hugh och Drew bli kära. Det blir de, men de får aldrig till någon känsla. Hugh känns hela tiden som Drews farbror. Och man blir inte kär i sin farbror. Så som romantisk komedi funkade den inte för mig. Men det gööör inget! Jag var jättenöjd ändå, som fick sitta och småflina lite på lördagkväll, med min papaya och min banan!

Filmen rekommenderas varmt till höggravida och andra som inte vill se verkligheten som den är.