Raggmunkarna blev en succé. Om jag får säga det själv alltså. Det tog lite tid, men det blev många. Nu har jag till lunch i morgon och till framtida paniklunch för mig och sonen. Jag älskar mat som är färdig och ligger i frysen!
Ikväll har jag lyckats med något smått otroligt. Kanske är det mitt tillstånd som gör att man helt enkelt inte säger: Men ge dig Sara! Jag vet inte. Jag sa bara så här: Om jag stryker de här gardinerna, kan du putsa fönstren i vardagsrummet då? och maken svarade: Javisst.
Nu hänger de höstiga linnegardinerna där. I nyputsat fönster. (Detta gjorde vi alltså medan sonen tittade på Bolibompa. Vad ska man säga? Är vi helt från vettet?)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Men lugna ner er...
Det är så alltså...?
Ja jag vet inte, det kanske är jag som är helt....men jag har ALDRIG haft några säsongsgardiner. Speciellt inte när jag var höggravid
Det är första gången för mig också. (Förutom julgardiner som har hängts upp vissa år.) De här gardinerna hängde tidigare i gästrummet, som nu är barnrum, och de kändes höstiga. Därav omgardiniseringen!
Skicka en kommentar