Regnet öste ner här i morse. Träffade taket med kraft. Och väckte mig. Men bara mig. Tur.

Som vanligt får jag en släng av klimatångest när vädret är lite extra. Att oroa sig är en mammas rätt, och jag oroar mig inte bara över bilar som kör för snabbt, gungor som inte är tillräckligt förankrade och golvlack som luktar för starkt. Jag oroar mig även över klimatet.

Jag tänker på mina barns liv, på deras barn och barnbarn och jag undrar om jag kommer att ångra att jag inte gjorde mer, att jag inte handlade mer radikalt. Kommer barnen att fråga Hur kunde ni fortsätta att köra en bensindriven bil, mamma? Förstod ni inte? Varför konsumerade ni så mycket? När ni visste att det inte var hållbart?

Utveckling

Sonen ritar och bygger lego. Bygger lego och ritar. (Detta är en sanning med modifikation, han gör en hel del livligare saker också.) Teckningarna och legoskapelserna blir mer och mer detaljerade och jag förundras.

Men just nu är det dotterns utveckling som rasar på allra snabbast. I natt utvecklades hon på ett sätt som vi har önskat länge, länge. Hon sov. Hela natten. Vaknade till vid halv fem. Drack vatten och somnade om. Må detta fortsätta.

I morse stod hon. Helt själv. Flera gånger. Helt överlycklig. Lilla vännen. (Vill jag att det ska gå så här fort? Onödigt att fundera. Det är bara att hänga med.)

Tack till Kajsa. Som skickade "sovahelanatten" häromdan. Tänk att det går att beställa! Nu gäller det bara att acceptera. Att det kan vara en engångsföreteelse. Att det kommer att komma vakna nätter igen. Acceptera. Acceptera.

På´t direkt!

Storhandling. Jag och kundvagnen. Bara. Det var skönt. Lista i handen och så genom Coop. Hylla upp och hylla ner. Lite stressad. Måste hinna hem till kära vännen klockan sju. Men det gick bra. Lätt förvirring mot slutet. Var finns makrillen? Inte på vårt Coop i alla fall.

Det blev så här: Stekt fiskfile med dillpesto (Sara Begner), tonfiskpasta och renskavsgryta på morfars vis. Till helgen får någon annan kocka.

Välkommen höst. Välkommen rutiner.

Här är jag! En månads semester är över och vardagen är tillbaka. En härlig höstmorgon gör att det känns helt okej. Rutiner välkomnas nu och jag rättar gladeligen in mig i ledet. Kanske är det inte så fult med en stor fet almanacka på köksväggen ändå! Ordning och reda. Listor. Planering. Höst.

Apropå planering så är det dags att skriva veckomatsedlar igen. Vi har improviserat oss genom semestern. Nu är det slut på det. Jag tar hjälp av min nya kokbok Saras kök av Sara Begner. Jag återkommer om det.