En annan slags friskvård

Förra fredagen var det mindfulness, bröd, promenad och quinoa. Idag är det studier. Jag djupdyker ner i skrivuppgifter och litteratur. Familjen är med på noterna, och ändå inte. Plötsligt står dottern bredvid mig och vill något. Vi saknar forfarande lexikon på hennes språk.

Avbrotten blir många och tröttheten efter arbetsveckan är påtaglig. En ledig fredagsförmiddag är precis vad som behövs för att kroppen ska övervinna hjärnan. Hjärnan, som under veckan envist hänvisar till snabba fötter på jobbets stengolv.

"Se där, du är inte så trött som du tror. Vi har fortfarande mycket viktigt kvar att uträtta den här veckan! Slå inte av på takten!"

Men nu slår jag av på takten. Nu saktar jag in. Och om några timmar stannar jag.

Tänker. Positivt.

Jag träffar så många människor. Jag tänker så många tankar. Jag samtalar, berättar, frågar, lyssnar och föreläser. Min hjärna är i chock. Min kropp med. Livet före jobbstart är väsensskilt från livet efter. Kan en otränad hjärna få träningsvärk? Vissa delar har inte använts på länge, vissa tankebanor har helt slammat igen. Jag är otålig och skyfflar snabbt det som ligger i vägen åt sidan. Låter det gnissla och kör ändå. Är det farligt att göra så? Jag har roligt under tiden. Jag tolkar det som något positivt.

Byta perspektiv

Jag har fått fina handledsvärmare av mamma. De håller mig varm när jag sitter vid datorn och skriver. Jag skriver som student idag. Igår började min kurs, och allt känns spännade och inspirerande och skrämmande, att bli bedömd. Men mest inspirerande och roligt, att lära sig nya saker. Att utbilda sig.

Jag tänker på det på jobbet, när jag är på andra sidan. Delar ut uppgifter åt höger och vänster. Ger råd och svarar på frågor. Som om jag vore nåt. Det är där inne i dig det finns. Det är du som lär dig. Ändå är jag irriterande rädd att göra fel, nu när jag själv studerar.

Det gädjer mig:

Snön. Vi har så mycket snö ikväll att stadens gator snart är enkelriktade allihop. Snöhögarna ligger långt ut i korsningarna och skymmer sikten för allt och alla. Man kan inte annat än smyga fram. Så väl i bil som till fots. I morgon drar snöröjningen igång igen. Tidigare än vad som uppskattas av trötta föräldrar med lättväckt dotter i rummet mot gatan. Och ihärdigare än vad som uppskattas av fyraåringar med drömmar om häftiga snökojor och hemliga gångar. Men ikväll får vi glädjas.

Apropå Spotify:

A Camp´s Stronger than Jesus är mycket bra. Och The Killers. Jag gillar verkligen att Spotify ger mig möjlighet att lyssna på hela album. Jag avfärdade Human som en hit. Bara en hit. Men albumet ramar in den och låter den vara så bra som den är. Lyssna så får du höra. Sen kan du också lyssna på Shelby Lynne´s album Just a little lovin. Jag finner det njutbart.

Vad lyssnar du på?

Fredagens sanslöst nyttiga:

Svart quinoa, sås gjord på broccoli, olivolja, salt och vitlök, fetaost, oliver och morot.

Det var quinoapremiär för mig och ja, det var ganska gott. Ovant. Att äta frön. Men det har potential. Maken oroade sig över att jag skulle drabbas av magsmärtor. Han slängde ur sig saker som: Du kan inte äta det där, Sara. Och: Uää!

Han gick ut och åt lunch, och tog dottern med sig. Så jag satt själv med min quinoa. Och det gick, som sagt, bra. Jag kommer att prova fler quinoa-recept.

(Men när ska jag sluta hör speakerrösten från Du är vad du äter varje gång jag läser, tänker eller säger quinoa?)

Friskvård en fredag

Recept på friskvård en fredag: 1. Var ledig fredag förmiddag. 2. Baka bröd när du har ätit frukost. 3. Ta en rask promenad bredvid havet medan brödet jäser. 4. Lyssna mindfult på Anna Ternheims texter. 5. Grädda brödet när du kommer hem och njut av doften. 6. Laga sanslöst nyttig lunch efter recept ur Sanna Ehdins kokbok. 7. Må bra.

Det saknades både ditten och datten när jag skulle sätta igång med mitt brödbak imorse. Tillslut fick det bli rågkakor, efter recept på mjölpåsen som faktiskt fanns hemma.

Minns du mindfulness?

Hjärnan går på högvarv och jag befinner mig ofta långt från nuet. Jag planerar, utvärderar, utvecklar, ändrar, fattar beslut, reviderar, prövar och frågar. Jag är ny på jobbet och ger mig själv viss marginal. Men bara viss.

Plötsligt när jag nattar barn kommer jag ihåg något som heter mindfulness. Jag letar reda på andningen och får nästan svindel när tankarna faller fritt ner mot ett nu. Tänker att de faller alldeles för högt upp ifrån. I morgon är det jag som bakar bröd igen. Bakar och stannar nere i nuet. Innan jag går till jobbet.

Långsamt

Lördagen har gått snabbt den med. Inga överraskningar. Tiden rusar. Men jag har gått långsamt. Så långsamt.

Jag kan inte gå långsamt på jobbet. Jag går fort. En gång försökte jag gå långsammare på jobbet. För att spara energi. Det kändes bara konstigt. Tankarna går fort på jobbet, fötterna med.

Men idag alltså: långsamt. Chocken släpper, det sjunker in. Jag har börjat jobba. Det gick snabbt när det bestämdes. Men nu förstår jag. Och jag känner mig lätt urvriden. Oförmögen att skynda. Idag. Det får vara så.

Datorn och kopiatorn. En fredag.

Precis som väntat kom den utan fördröjning. Fredagen. På förmiddagen var jag ledig och bakade bröd i hemmets hjärta. Efter lunch var jag jobbande. Nu med nästan helt fungerande dator. Datateknikern var mycket välkommen när han tittade in i eftermiddags. Igen. När han gick fungerade nästan allt. Jag pratade snällt till datorn och vi hade riktigt trevligt tillsammans sista timmen. Den verkar mycket mer sympatisk än kopiatorn. Kopiatorn har något emot mig. Jag är inte den som krusar och på entréplanet står en annan kopiator. Följdaktligen verkar det som om jag får gå lite extra i trappor framöver.

För övrigt hade vi också svinkallt imorse. Minus tjugo. Bitigt.

I ett huj

Det är torsdag imorgon. Tydligen. Jag tänker att det är måndag. Ungefär. Det har inte varit så tidigare, att veckorna har känts långa. Nej, tiden har gått fort. Men det här är ju ett skämt. Ska man inte hinna mer än komma till jobbet på måndag morgon, innan det är dags för fredagsfika?

Den rusande tiden till trots så gillar jag rutinerna. Gå iväg och komma hem. För att inte tala om äta lunch och dricka te. Vilken lyx. För övrigt kanske jag märker när måndagen går över i tisdag när jag få min nya almanacka.

En sak till, inte har jag berättat för dig om Mindfulness i vardagen av Ola Schenström? Givit ett slutbetyg? Jag måste göra det. Vilken dag som helst nu.

Vad gör korven i mitt kylskåp?

Det är halt. Omöjligt att ta en promenad med kraft i steget. Ett försiktigt hasande får man nöja sig med. Det räcker för mig. Bara jag får lite luft.

Trots att Sanna Ehdin fortfarande regerar i köket (undrar just vad hon säger om falukorven som jag just fick syn på i kylskåpet) började min hals spöka lite idag. Hosta hörs titt som tätt på nya jobbet och jag tog genast tag i saken genom att införskaffa ett rör med brustabletter, av det örtliga slaget. Tebombning inleddes redan på eftermiddagen och här sitter jag nu med en kopp till. Jag pimpar mitt immunförsvar och försöker slinka förbi terminens första förkylning.

Om jag fortfarande hade varit mammaledig hade jag berättat om alla goda soppor som maken och jag har ätit sedan Dr Ehdin tog över. Eller om salladen som skrämmer det mesta på flykt. (Om halsen fortfarande klagar på fredag får jag vräka i mig en skål. Jag kan inte äta den idag, när jag ska dela arbetsrum med någon i morgon!) Påminn mig när jag är varm i kläderna, så ska jag berätta.

Berättelsen om Narnia: Prins Caspian

Jag jobbar. Alltså finns jag. Eller? Jag jobbar, i alla fall. Det är ett som är säkert. Men bloggen måste ha sitt, och jag är glad att jag har ännu en film att skriva om. För något annat blir svårt. Att få ur den här hjärnan ikväll.

Berättelsen om Narnia: Prins Caspian. Jag blev besviken på Häxan och lejonet när vi såg den på bio en barnfri kväll. Därför fick Prins Caspian klara sig utan mig när han visade sig på bioduken. Inte heller hängde jag på låset när filmen släpptes på dvd. Nej, det hela handlade om att mycket var uthyrt när det var dags för mig att välja lördagsfilm. Och att jag inte var på humör för drama a lá tragiska livsöden. Prins Caspian kändes lagom. Och han överraskade.

Filmen var bra. Mycket bättre än Häxan och lejonet, som kändes trevande och osäker. Den här filmen är säker. Maken störde sig på prinsens brytning. Jag engagerade mig mest i likheterna med Sagan om ringen. Tvistar de lärde om vem som kom på vad först? C. S. eller J. R. R.? Jag känner till diskussionsklubben. Den skulle man ha varit med i!

Efter bröllopet

Jag jobbar igen. Bra eller dåligt för bloggen? Vi får väl se. Med hjärnan full av jobbtankar söndag kväll, tar jag den lätta vägen och skriver om film. Nu igen. Är det inte mat, så är det film, i den här bloggen. Kom med nåt eget mänska!

Jag har inget eget att komma med. Utan, ger dig: Efter bröllopet. Som vi såg, maken och jag. Med Mads Mikkelsen och Rolf Lassgård. Den har du väl sett! Vi hade inte det. Jag tyckte den var riktigt bra. Den hänger sig kvar. Går inte riktigt att släppa. Även om jag gärna vill. Hittar verkligen en öm punkt. Skaver.

Jag fick den med en tidning, om du inte har sett den kan du få mitt ex. Hör av dig så skickar jag.

Man kan inte få för många

Jag promenerade bredvid havet en lång stund idag. Jag skulle ha tagit kameran med mig. Men, nej. Havet låg där och bara var. Vackert. Is och snö och sol.

Jag gick och gick och försökte låta bli att tänka. Det lyckades givetvis inte. Men ändå. De vackra, vita dagarna med sol är alldeles fantastiska. Den här vintern har bjudit dem friskostigt. Förra vintern saknades de. Nu har jag fått så många att jag skäms. Ändå önskar jag mig fler.

Men det är ändå...

...något speciellt med fredag kväll, när man har jobbat. Kan jag konstatera.

Kortblogg

Men när ska jag hinna baka? Hinna kramas? Hinna prata? Hinna promenera? Hinna tänka? Undrar jag.

Snart kommer jag in i det. Eller?

Change

Nu blåser förändringarnas vindar här hemma. Nej, det är inte julstädningen jag talar om. Julgranen står kvar, adventsljusstaken likså. Det är ombytta roller, och allt det där. Ännu en avslutad mammaledighet. Sorg över det. Och glädje över det nya. Både och. Inuti. Mig.

Trettiotre

Ett år till. Jag är trettiotre. Från och med idag. Jag vänjer mig nog.

Frukost på säng. Med scones. (Fulla av vetemjöl. Vitt mjöl. Dr Ehdin.) En present från Maken. Ett dygn. Med just Maken. En present från barnen. Abba Singstar. Nu fattas bara min syster. Men jag uppskattar att jag får tid att träna innan hon kommer. Sångstjärnan. Tonsäker. Musikalisk. Sonen och jag har tränat hela dagen. Till grannarnas stora förtjusning. Systerns present innehöll för övrigt inga överraskningar. Nu har Sound of music fått sällskap i dvd-hyllan.

Mamma och Maken hade hemligheter ihop märkte jag när jag fick presentkuvert av min mor. Biljetter till härlig livemusik. Under dygnet med Maken. Och så stickade accessoarer i fel färg. Jag byter till mer Sarapassande. Stor tulpanbukett från Skånebesök och tre vackra rosor från Stockholmare hemma på visit, plus hudlyx på burk. Födelsedagar är mysiga, tycker du inte det?

Mamma Mia! tredje gången gillt

Filmer jag ser redovisas i bloggen. Oftast. Låt mig härmed avlägga rapport om att jag har sett Mamma Mia! för tredje gången. Första gången med Maken. Lovely. Låt mig också avlägga rapport om att jag ännu inte har ett eget ex av filmen. Min syster, däremot, har tre. Hon fick den av mig i julklapp, liksom hon fick den av sin sambo och av sin svärmor.

Jag har alltså ingen film, men, jag har födelsedag imorgon. Och ett platt paket från min syster som ligger ovanpå micron och väntar. Undrar vad...

Nytt år - ny mat

Gott nytt år! Låt mig summera förra årets slut och detta årets början. Våra nyårsplaner bytte skepnad i sista sekund och vi fick en ingivelse att ändra även menyn. Ugnsstekt lax blev stor kalkon. Även den tillagad i ugnen. Vi kände oss amerikanska när vi (maken) öste vår kalkon på nyårsaftons morgon. Öste och öste.

Turkeyn fick sällskap av svamprisotto, skysås och makens pricken över i: portvinslök. Bredvid serverade vi en sallad på ruccola och kronärtskockshjärtan inspirerad av ett recept i Saras mat. Kanske blev det för många smaker. Alla goda, men kanske för många. Till förrätt åt vi soppa på trattkantarell, och till efterrätt svärmors cheesecake. Vi rullade från bordet.

Men, i gryningen på nyårsdagen serverades bara havregrynsgröt. Igen. Maken och jag späker oss. Sanna Ehdin är min ledstjärna och jag är makens. Havregrynsgröt serveras till frukost. Med blåbär om du vill. Kanel. Krossat linfrö. Ungefär så. Och så te. Och apelsin. Till lunch blir det soppa och råkostsallad. Och till middag är den vita pastan och det vita riset bannlyst. Vi grymtar lite. Speciellt i tv-soffan när brödet fattas oss. Vart ska detta leda? Förhoppningsvis till energi och glädje. Och till midja. Vi får se.