Den glädjer mig

Morgonpromenaden. Till dagis. Vi går samma väg fyra mornar i veckan. Inte långt alls, men just nu underbart. Färgsprakande. Uppfräschande. I kall, klar luft.

Morgonpromenader är speciella. Inte alls som lunchpromenader. Eller kvällspromenader.

Idag blir det höstens kallaste morgonpromenad hittills. Minus två och en halv grad. Vantar och mössa på.

Samma gamla vanliga

Det känns som om jag har fastnat lite i det här matbloggandet på sistone. Om du inte är så hungrig får du förlåta mig. Kanske går det snart över.

Vi har i alla fall planerat veckan. Måndag till torsdag. Helgen ligger öppen i väntan på inspiration.

Tre fjärdedelar äter falukorv och makaroner ikväll. En fjärdedel äter något annat, någon annanstans, för det är hon värd! Sedan äter vi minestronesoppa, typ, sill och potatis, kycklingpyttipanna.

Vi har kört vår meny ett tag nu. Mest samma om och om igen. Lite tråkigt när man har lagt sig till med vanan att blogga om sin mat. Jag tänkte så här: jag ska ta och maila några vänner och höra vad de åt förra veckan och så kan jag lägga ut det här, så det blir lite variation på mitt matbloggande. Hur låter det? Jag börjar med några som jag vet har bloggvana, så får vi se vad de har ätit!

Söndagslugn

Det blåser ute. Inne satsar vi på lugn. Ett barnkalas livar upp söndagen, men annars går den i sakta mak. Precis som den ska.

Lugn. Ro. Vila. Återhämtning.

Söndag.

Lördagsgodis

Den här lördagen blir det sötsaker. Kanske inte alla mina favoriter, men lite sött blir det. Jag började dagen med att baka muffins. Alldeles för tidigt. Dottern vaknade halv tre och sedan tillbringade hon och jag morgontimmarna i soffan. Till tjugo över fem. Då steg vi upp.

Jag bakade inte muffins direkt, men fortfarande skrattretande tidigt. Blåbärsmuffins. Efter standardrecept + blåbär. De blev goda, men inte så vackra. Hade de blivit snygga hade jag fotat. Jag har alldeles för få bilder i min blogg.

Och så chokladasken. Den har vi öppnat nu. Kopian alltså. Maken skrattar åt min brist på karaktär.

Till middag har vi också ätit gott. Jag handlade ingredienser till det här, gav maken receptet och satte mig sedan vid bordet när han ropade Varsågod! Mycket gott.

Jag inhandlade en annan godsak idag också: Brunkullans gröna té. En verklig favorit. I tébutiken träffade jag dessutom på en bekant från bloggvärlden, för första gången i verkligheten. Det var kul, hon var lika fin som sin blogg.

Ordning och reda, löning på fredag

Jag fredagsstädar till Duffy och konstaterar att Rockferry är ett perfekt soundtrack för just fredagsstädning.

Jag undrar hur mycket tid i mitt liv som går till spillo medan jag letar efter saker som inte är på sin plats.

Jag väntar på att pizzadegen ska jäsa färdigt och funderar på hur jag ska tillmötesgå sonens önskan (krav) att pizzan ska toppas med något lila. (Det kan vara så att den här Hoppande, poppande pepparpizzan á la Higgly stan ser precis ut som vår vanliga pizza. Hur ska jag förklara det?)

Jag längtar till soffan, de tända ljusen och tv-kvällen, vars tablå förmodligen inte är så spännande. Programmen är dock av sekundär betydelse, det är soffan som är det viktiga.

Trevlig fredag!

Träning och tänkvärt

Jag gjorde det. Jag gick och tränade. Och maskade. Det är lite klurigt att maska så att det inte syns. Se ut som om man tar i från tårna fast man inte gör det. Det gick så där. Vi får se vad kroppen säger.

Och så några tänkvärda ord från min följeslagare Jon Kabat Zinn. Han skriver så här om tålamod:

När man verkligen inte försöker komma någon annanstans för ögonblicket är tålamodet redan där. Tålamod är att ha i minnet att saker och ting utvecklas i sin egen takt. Årstiderna kan inte påskyndas. När våren kommer spirar gräset av sig självt. Att jäkta brukar inte vara till någon hjälp och kan bli riktigt plågsamt - både för en själv och andra.

Självklart. Och klokt.

Förresten är den där himla chokladasken uppäten nu. Den som sonen och jag ska öppna tillsammans på lördag. Jag skriver "chokladask" på inköpslistan till imorgon.

På spaning

Jag är ute och söker lite. Spanar efter något som kan hjälpa mig att landa. I alla fall ibland. Dagarna och veckorna rusar fram i sann småbarnsfamiljsanda och ibland hinner jag faktiskt inte med.

Jag läser Jon Kabat Zinn om kvällarna, en halv sida åt gången, och förstår att det är något åt det hållet som jag menar. Mindfulness. Avslappning. Yoga. Mental träning. Shiatsu. Meditation. Vad är det jag behöver? Vad är det som passar mig? Är det inte samma samma?

Och så undrar jag om jag ska gå och träna imorgon. Förkylningen verkar vara på väg bort. Om jag maskar lite så kanske det funkar. Jag byter medicin från echinacea till rosenrot och hoppas på energi.

Korvens dag eller?

Jag har ätit korv två gånger idag. Jag tror det är första gången i mitt liv. Jag gillar inte korv. Inte alls. Maken och sonen gillar korv. En hel del. Idag åt sonen och jag en krisvarmkorv på eftermiddagen och sedan tillagades falukorv till middag. Det var för mycket korv. Alldeles för mycket.

Maten är helt oplanerad den här veckan. Matbudgeten är farligt nära att spricka och jag har ingen inspiration till veckomatsedel. Och vad värre är: jag känner mig less på att laga mat. Jag gör ju inget annat. Förmodligen hänger svackan ihop med förkylningen. Och nu när den är på väg bort (hoppas jag) kanske matidéerna återvänder.

Vi bjöd på förrätt i lördags när vi deltog i matstafetten. Vår favoritsoppa blev det. Jordärtskocksoppa. Med baconhack och grissini. Vitt vin. Trevligt. Till varmrätt blev vi bjudna på pasta med färska tomater och parmesan, ett recept som jag hade givit värdinnan, vilket blev lite lustigt, men givetvis mycket gott. Efter en sista cykeltur intogs efterrätt bestående av chokladmousse och hallon. Den ultimata efterrätten. Så god! Och så smuttade jag konjak till. Smuttade alltså.

Ingen veckomatsedel alltså, men på fredag äter vi Hoppande, poppande, pepparpizza. Det har sonen bestämt, efter att ha tittat på Higglystans hjältar. Jag hoppas han har receptet.

Hade jag en stor påse godis så skulle jag vräka i mig den nu

Så illa är det. Om förra veckan gick i träningens tecken så går den här i förkylningens. Inte särskilt oväntat alls, men jäkligt trist. Jag gör som vanligt: tébombar och dricker echinaceabrus. Försöker vila. (Vilket hån!) Hoppas att den är kortvarig och undrar hur många friskispass jag kommer att missa.

Jag vill också passa på att höja ett varningens finger, till alla förkylda mammor, med fyraåriga söner (förkylda sådana) som stannar hemma från dagis. Det gäller det här receptet. På äppelgömmor. Om du får för dig att äppelgömmor är något som det vore trevligt att baka tillsammans med din son, denna lite krassliga dag: tänk om! Gör det inte. För Guds skull. Jag säger bara det. Jag kan inte säga mer, jag blir bara upprörd när jag tänker på eftermiddagens kaos.

Men vänta nu, det här med godis igen, fick inte jag en chokladask av söta gäster i lördags på den där matstafetten? Joo. Fast har inte jag lovat sonen att vi ska öppna den på lördag? Joo. Men har inte de på pricken likadana chokladaskar på Ica? Jooo!

Fredag med mys

Det planeras för fredagsmys ikväll. Med popcorn* till Bolibompa. I ett välstädat hem. Jaså? Ett välstädat hem. Då är det alltså dags igen. För städning.

Den här veckan låter jag mig inspireras av Paula Eklund som visar upp sitt vita hem i IKEAs egna magasin LIVE. Hon säger: "Många tror att det tar en massa tid att hålla det så här städat, men så är det inte. Att ha stökigt omkring sig stjäl mer tid och energi." Och jag tror henne. Dessutom har hon ett snyggt, vitt hem. Ordningen tilltalar mig.

Du kan bläddra i tidningen här.

*Hempoppade. Inga micropopcorn här inte. Att poppa popcorn är en konst. Och jag är gift med en som behärskar den konsten. Bra va?

Tänkvärt en torsdag

I bloggens begynnelse var det mycket miljö. TV-serien Planeten skrämde livet ur mig och klimatångesten slog till med full kraft. Hur skulle man förhålla sig till detta nya hemska? Frågorna var många. Åtgärderna listades ganska snart i tidningarna, i tv, på bloggar, ja, överallt. Ekologiskt blev en trend. Organic och eco. Förpackningar blev gröna. Naturligt. Idag förmår jag inte ta in allt. Information rasar över mig från alla håll och jag blir tvungen att sålla. Men så ibland läser jag något som fångar mitt intresse. Den här gången i Naturskyddsföreningens medlemstidning.

Vackra svartvita foton på Mathilda Tham gör att jag stannar upp och börjar läsa. Det visar sig att jobbar med mode och är miljöaktivist. En intressant kombination. Hon jobbar med hållbarhet inom modebranschen och vill förändra modeindustrin på följande sätt:"Det viktigaste är att ta ned den enorma överkonsumtionen och överproduktionen. Det är ofantliga mängder material som omsätts." Hon säger också att vi har vant oss "vid priser som inte är de rätta, som inte tar med miljön och sociala förhållanden." Hon menar att "vi måste gå från ett snabbt till ett långsamt mode, ifrån att konsumera kläder till att använda dem."

Jag tackar Mathilda för påminnelsen och tänker till lite extra. Hur tänker du?

Naturskyddsföreningen har en naturbutik på nätet, lämplig att julhandla från!

Kropp och knopp

Jag tror jag har lite vätskebrist. Det ligger huvudvärk på lut och jag greppar vattenflaskan om och om igen denna morgon. Jag provade ett nytt pass på Friskis igår och umgås nu frekvent med tanken på att träna två kvällar i veckan. Ja, jag går till och med så långt ibland att jag tänker: minst. Vi får se. Vi är ju fler i familjen. Det är inte bara å!

Men bra mår jag efter träningen. Trots vätskebristen. Och kul är det. Och jag känner mig stolt, duktig. Knaprar morötter av bara farten och tänker att jag ska kolla upp om det finns några bra GI-recept någonstans. Du får gärna heja på! Jag suger åt mig som en svamp.

Jag tränar inte bara kroppen. Jag utmanar knoppen också, när jag läser Jon Kabat Zinn. Mindfulness. Meditation. Fortfarande lite främmande, men jag uppskattar tankarna det föder. Lägger till saker i ett framtida mål. Funderar över vad jag vill. Funderar mycket.

Det blir blodpudding till lunch idag

Båda barnen är hemma idag. Sonen är ledig från dagis. Och dottern, ja, hon är ju alltid hemma. Vi dukar upp till lunch vid elvasnåret och idags bjuds det blodpudding.

Förra veckan provade vi ett recept på en pastagratäng. Den blev lyckad, men hade säkert blivit ännu godare om vi hade haft lammfärs, som det står i receptet. Ett besök på en indisk restaurang stod också för lite ny matinspiration. Nanbrödet var fantastiskt. Tyckte även dottern.

Denna vecka äter vi: Kycklingsoppa & smörgås, den röda fiskgrytan (som blev utbytt mot lax förra veckan), vegetarisk lasagne, pasta carbonara, pasta med räkor och avokado (ur Sara Bégners kokbok) och något med köttfärs. Kanske sjömansgryta.

I helgen ska vi delta i en liten matstafett. Du vet, ett sånt där arrangemang där man cyklar runt till folk och äter en förrätt, varmrätt eller efterrätt, öppnar kuvert och cyklar till nästa adress. Chans på ny matispiration då!

Det var inte helt oväntat. Men ändå.

Igår stod vi och väntade på en hiss. Hela familjen. Det var någon i hissen, men det visste inte vi, så vi stod nära hissdörrarna. Beredda att kliva på när de gick upp. Vi gör en ansats mot dörren och håller på att krocka med hisspassageraren. Som inte är vem som helst, utan Darth Vader. Sonen kramar krampaktigt sin pappa och jag backar och utbrister: Darth Vader är i hissen. Fy, vad obehagligt!

Lord Vader är tvungen att böja sig lite för att komma ut ur hissen, han är så lång. Sedan rör han sig majestätiskt framåt, mot sonen som sitter i makens famn, lutar sig närmare och andas. Som bara Darth Vader kan.

Vilket ögonblick. Ingen kamera. Men jag lovar att vi var i nuet när det hände. Mindfulness.

Vi gjorde en utflykt hit igår.

Lördagsgodis

blir det inget idag. Träningsmänniska* som jag är, tar jag en morot i stället. Det blir bäst så. I stället glädjs jag åt att det verkar som om mer träning snart kan bli aktuellt. Kroppen skriker inte Nej! i alla fall. Varken från höfter eller rygg.

Om jag hade ätit lördagsgodis idag hade jag valt mörk choklad, chokladbollar, chokladöverdragna cashewnötter och vaniljfudge. Jobbigt va?

*Det finns ironi i inlägget. Eventuellt precis just här!

Inspiration från oväntat håll

Sådärja! Plötsligt blev jag oerhört sugen på att fredagsstäda hela huset riktigt ordentligt. Jag börjar direkt.

Jag plockade nyss bort en tvestjärt från dotterns haklapp. När hon hade den på sig. Uä!

Jag tränar - regelbundet

Jag är glad. Förra veckan var jag chockad. Nu är jag bara glad. Jympa ger glädje. Och förhoppningsvis lite styrka. Så småningom. Det var härligt att våga ta i lite. Med en överlevandes erfarenhet, vågade jag faktiskt köra på. Försiktigt pressa mig. Litegrann. Till Abba. Härligt! Det vore toppen om kroppen godkände två gånger i veckan. Får se vad det postgravida skelettet säger.

Idag satsar jag på fredagsfeeling hela dagen. Njuter av att helgen stundar och tänker enbart mysiga tankar.

Tända ljus

Nu behöver vi tända ljus. Jag njuter fortfarande av hösten, men måste tända stearinljus för att tillföra värme, ljus och trygg doft. Jag söker som vanligt kraft och inspiration i tékoppen. Finns det verkligen där?

Några andra snabba:

Jag kommer att blogga mer om städning. Helt klart. Här finns ett förbisett ämne i bloggsfären!

Ikväll är det dags för andra gången på Friskis! Håll tummarna för att jag klarar hela timmen ikväll också.

Jag fick en hink blåbär av mamma och har rensat för brinnande livet. Nu har jag frysen full med nyttiga bär till frukostyoghurten. Och igår fick jag en burk hemlagat äppelmos av kär vän. Vilken lyx!

Kom igen bara!

Jajamensan. Ny vecka. Nya tag. Jag har skrivit en veckomatsedel som skall bringa ordning och reda. Almanackan innehåller ditt och datt och däremellan ska det ätas. Vi är förberedda. Med ingredienser i kyl och frys och matsedel i kollegieblock. Det är bara att köra!

Vi äter grillad kyckling, röd fiskgryta, potatis-och purjolöksoppa med varma mackor, wok på kyckling, fiskpinnar och potatismos och en pastagratäng.

Det här med städning. Igen.

Jag vet att det är urtråkigt att blogga om städning. Och jag vet att jag gör det om och om igen. Men jag bara måste. Det är en återkommande del av min vardag. Och en återkommande frustration. Det är så tröstlöst. Det blir aldrig klart. Jag når aldrig slutet. Hinner aldrig runt. Jag bör, för min egen skull, acceptera och fokusera på annat. Men först måste jag bara häva ur mig lite totalt meningslöst gnäll om städning.

Jag provar olika strategier. Jag möter städbehovet på olika sätt. Men jag hittar inte hem. Jag provar att städa med glädje, att sluta när bitterheten kryper sig på. Hmm, gissa hur långt jag hinner? Inte mycket längre än till diskbänken. Jag skriver städschema. Tänker att det är räddningen. Är realistisk, men gäckas ändå av vardagar när ingen städning hinns med. Alls.

Minns du min kamp mot sakerna förra sommaren. Jag trodde jag vann. Nu vet jag att så inte var fallet! Hjälp mig!

Tillsammans: om medkänsla och bekräftelse

Jag har läst lite under semestern. Lite. Men inte mycket. Kär vän valde bok åt mig. Hon valde en ny bok av Åsa Nilsonne och Anna Kåver: Tillsammans: om med känsla och bekräftelse. Om relationer. Alla slags. Man kan läsa den flera gånger med olika relationer i åtanke. Den här typen av böcker vill jag ska ge något. Och det gör Tillsammans. Den ger. Jag tar med mig författarnas tanke att alla sitter i olika utsiktstorn. Och att det kan hjälpa att försöka tänka sig in i hur utsikten ser ut från någon annans torn. Banalt kanske, men lätt att glömma.

Jag gillar deras tidigare böcker också. Vem är det som bestämmer i ditt liv av Nilsonne och Att leva ett liv - inte vinna ett krig av Kåver. De är kloka och skriver enkelt. Bonus är att böckerna är snygga. Den nyaste är den snyggaste.

Nu ska jag läsa Vart du än går är du där av Jon Kabat-Zinn. Igen. Å.

Come back

Jag är lite chockad. Jag gjorde come back på jympagolvet igår. Friskis och svettis. Medelpass. Oj, oj, oj! Frågan var om jag skulle orka. Och hur det skulle kännas, att börja om från början.

Ovant. Utan styrsel. Inga passande kläder. Törstigt. Så himla.

Men också kul. Förstås. Nu ska här kommas i form.

Tydligen har även superbloggaren Linda K gjort comeback hos Friskis. Tur att vi inte bor i samma stad. Jag är inte större än att jag hade tyckt att det hade varit lite jobbigt om hon hade sett min jympaoutfit igår. Nej, det kommer ingen bild!

Får inte riktigt till det

Min syster har slutat blogga. Hon hade förvarnat mig och jag förstår henne. Jag har bloggat ett bra tag nu men jag funderar ofta över fenomenet bloggar. Och förundras. Framförallt över var bloggare drar gränsen för vad som behandlas i bloggen. Var man drar gränsen för vilken information som ska bli tillgänglig för alla.

Jag kan tänka mig att vi har olika anledningar till varför vi bloggar. Själv tillhör jag facket skrivsugen-justnumammaledig-vardagstacklare. Min gräns för vad som finns i bloggen och vad som inte finns där är snäv. Med bloggmått mätt.

Och jag har svårt att få till några blogginägg alls just nu. Men snart ska jag blogga litteratur, bröd, mat, miljö, film och barn. Som jag brukar.

För övrigt hittar jag fler och fler amerikanska bloggar som jag återvänder till. Den här fotobloggen sprang jag förbi igår kväll. Fantastiska foton. Idag är det jag som packar ner kameran i utflyktspackningen!

Höst. Härligt.

Igår kväll var luften alldeles underbart härligt krispig. Jag köpte rött té med kanel och tänkte att hösten är härlig.

Påminn mig om två månader.