Det här kan bero på hormonerna. Jag känner mig som den sista gravida på jorden. Hon som aldrig kommer till finalen. Hon som springer upploppet om och om igen. I en ondskefulld tidsloop.
Igår födde min gravida kompanjon. Hon som har varit gravid hela tiden som jag har varit gravid. Hon som var den första som fick veta att vi väntar vårt andra barn. Hon födde. Igår. Den lyckans osten.
Jag är inte framme vid finaldatumet än. Så allt är precis som det ska. Och samtidigt så himla overkligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ja du är nog sist. När jag var gravid såg jag många med mage ute på stan, då var vi ännu några stycken. Nu finns det inga kvar längre. Alla väntar med spänning...ska hon inte föda snart?
Tänk att just jag skulle vara allra sist!
Du kanske har skrivit det någonstans... Men när är det beräknat?
Ser också att du har Vindens skugga liggande. Vad tycker du? Jag har inte börjat läsa den än, men snart så. Den finns i min läshög!=)
Fröken Nina: Snart. I slutet av oktober...
Har svårt att koncentrera mig när jag läser, antingen tänker jag på annat eller så somnar jag. Men jag ska försöka ge mig in i den ordentligt. Det är en speciell stämning i boken, som jag gillar ibland men störs av ibland... Intressant att se vad du tycker.
Skicka en kommentar