Köpstopp: fjärde veckan

Den fjärde veckan med köpstopp bjuder på några små handlingar som kan vara intressanta att titta närmare på. En sådan var hyran av film. Jag reflekterade alltså inte förrän efter några dagar över huruvida det är rätt eller fel att hyra film när jag köpstoppar. De stora köpstopparna skulle säkert aldrig hyra film. Inbillar jag mig. Men för mig som köpstoppar för miljöns skull och för tidens skull, kändes det inte alls i magen när jag tackade ja till makens erbjudande om att sticka iväg och hyra Guldkompassen. När jag hyr film slipper jag dessutom äga den, förvalta den och förvara den. Det uppskattar jag!

En annan situation som uppstod den här veckan kom som en blixt från en blå sommarhimmel, med endast några små, lätta moln på: sonen bestämde sig för att sluta med napp. Det här är stort. Nappen är som en familjemedlem hos oss. Tillsammans med Filten. (Som fortfarande bor kvar.) Nu skulle den alltså flyttas ut. Vi hängde på direkt, maken och jag. Vi låg, så att säga, i startgroparna redan. Men vad har det här med köpstoppet att göra? Jo, sonen utlovades inte mindre än två presenter om han fullföljde. (Sk. mutor? Belöning låter bättre.) Jag lovade att köpa en. Och det gjorde jag. Jag köpte en hutlöst dyr miniversion av Luigi i filmen Bilar. 39 kronor för en centimeter Italiensk däckhandlare.

Och sen var det morsdag. Jag köpte ett kort till min mamma och planterade tre träd i Viskogen. Jag tyckte det kändes rätt. Trots köpstopp.
Så. Det var allt.

I stället för shopping ägnade jag lördagen åt: Ett besök på biblioteket med familjen, eller om man ska vara mer exakt, en fika på caféet som ligger i samma hus som biblioteket. Fika igen, hemma hos mamma och det gamla vanliga: städa, tvätta, laga mat. Och så shoppade jag som sagt lite (Italienaren.)

Den här veckan har jag inte köpt: Strumpbyxor till dottern. Kortärmade bodies till dottern. (Igen!) Nagellack. Jag vet inte. Jag tänker inte på det lika mycket längre. Jag kommer inte ihåg vad jag inte köper. Tro inte att jag är botad, men det händer nått, litet, i alla fall. När man köpstoppar.

04:53

Om det finns läsare av bloggen som är i sjumånadersåldern, vill jag ta tillfället i akt och meddela att det är alldeles för tidigt att stiga upp sju minuter i fem. Det är sant.

Köpstopp: fusk?

Nu när jag loggar in på bloggen och ser inlägget om Guldkompassen slår det mig: man får väl inte hyra film när man har köpstopp heller! Då ska man låna en film av en kompis, eller titta på gamla godingar.

Vad har jag att säga till mitt försvar? Inte mycket. Det var makens initiativ. Jag hängde på och glömde faktiskt bort köpstoppet. Så kan det gå.

Guldkompassen

Nej, det blev ingen schlager för oss. Vi hyrde en film i stället. Jag drogs mot titlar som Evening, Försoning (som inte hade släppts än) och La vie en rose (som jag ännu inte sett). Maken berättade inte ens vilka filmer han ville se, utan gick direkt mot den han trodde hade en chans. Något som passade oss båda. Guldkompassen. Vi älskar båda Sagan om ringen. Ingen av oss har läst så mycket annan fantasy, men Guldkompassen av Phillip Pullman har jag faktist läst. I jobbet. Det är en alldeles underbar ungdomsbok, som jag längtar efter att kunna tipsa sonen om. Det gjorde mig lite tveksam inför filmen. Hur funkar den som film för två underhållningssugna, vuxna, småbarnsföräldrar en lördagkväll? Bra. Vi gillade den. Bra fantasy kan man sammanfatta den. Man måste vara beredd på saga. Och man måste vara beredd på att huvudrollsinnehavaren är elva år. Men det är en snygg film. Nicole Kidman är till exempel snygg. Och jag gillar ju snygga filmer.

Så var det dags igen

Nu på morgonen plockade jag fram avsnitt 1 av den bästa tv-serien genom tiderna. Den danska klassikern Matador. Det var länge sedan jag såg den, över ett år sedan tror jag. Men nu är det alltså dags igen. Dags att tanka lite danska, vett och etikett, modeinspiration och redig relationskunskap. Hittills har jag insett att jag blir mer och mer lik Maude Varnäs (skrämmande) och att jag behöver en husa, en köksa och en syster som tar hand om mina barn. När jag själv vilar mig. Eller målar lite.

Köpstopp: tredje veckan

Tiden flyger iväg. Snart är maj slut. Och därmed köpstoppet. För den här gången. Tredje veckan har passerat och nu börjar det hända grejer. Jag märker att den där ivriga shoppingrösten börjar mattas en aning. Saker antecknas inte längre på den mentala shoppinglistan. Köpimpulserna är fortfarande många, men de flesta passerar utan att nedtecknas.

Det måste väl kallas att passera en milstolpe i köpstoppsvärlden när man slänger sin första 30%rabattkupong från Lindex innan den har gått ut. Och när man dessutom känner sig lättad när man gör det. Slipper jag fundera på vad jag ska utnyttja den på. Slipper jag oroa mig för att missa ett fynd.

I stället för shopping ägnade jag lördagen åt: Att fika med vännerna på landet, samtidigt som de visade bilder från en fantastisk resa som de nyligen har gjort. Vila lite extra. Och äta pizza med familjen.

Vad jag inte har köpt den här veckan: Hmm... jag vet att det finns saker som jag inte har köpt den här veckan. Men nu när jag sitter här och skriver kommer jag faktist inte på något.

Vad jag däremot har köpt den här veckan är: en kurs i Photoshop av den här bloggaren. Det ska bli jättekul!

Hur läckert som helst

För ett par veckor sedan berättade Anna att hon äter blåbär i sin frukostgröt numera. Efter att ha läst om Supermat i min blogg. Jag tycker det är hur läckert som helst. Att man når varandra via bloggarna. Så snabbt. Och att man får veta det sen. I en kommentar.

Idag fick jag en kommentar på ett gammalt inlägg som jag skrev om att gråta till tv-serien Barnmorskorna. En kommentar från Linnéa. Som visar sig vara den som jag tittade på och grät. Det var hon som födde. På tv. Visst är det fantastiskt? I bloggvärlden är allt möjligt.

Å, det är så läckert. Eller hur?

Det bekymrar mig

Vaniljaromen. Alltså jag har läst ut Den hemlige kocken och måste endera dagen delge dig viktiga fakta ur den boken. Men. Innan dess så måste jag bara kort säga att jag är besviken. Jag skulle köpa grönt té med vanilj. Som jag brukar köpa. Jämt. Och så kollade jag innehållsförteckningen. Jag anade oråd efter att ha läst avsnittet om vanilj i ovan nämnda litteratur. Vanilj som nästan alltid inte är vanilj. Utan konstgjord vaniljarom.

Men inte kan väl? Tänkte jag. Och läste innehållsförteckningen. Joorå. Vaniljarom. Fy vad jag blir upprörd. Mest över att jag är så himla lurad. Matproducenter som låtsas vara naturliga. Usch. Säger jag och hänger ut Friggs örttéer.

Taktilt

Jag har fått massage. Taktil massage, av en av mammas väninnor. Hon går en utbildning och behövde frivilliga att öva på. Jag räckte upp handen, jättehögt.

Jag fick komma hem till henne för en stunds avslappning. Vilken skön paus från min vardag. Tystnad och stillsam musik, långsamma, lätta rörelser och tryck.

Hon frågade om jag kunde tänka mig att ställa upp en gång till. Jag sa ja. Oväntat, eller hur?

Hon säger hej!

Jag har helt kommit av mig i bloggandet. Mår bättre nu, men tycks ha glömt hur man bloggar. Jag provar lite försiktigt att bara säga hej och se om det kommer igång av sig själv igen.

Hej.

Köpstopp: andra veckan

Jag har varit lite krasslig och legat under ett täcke en stor del av detta köpstopps andra vecka. Nästan praktiskt, svårt att shoppa i sömnen, om det inte hade varit för att livet innehåller fler delar än köpstopp!

Trots detta har anmärkningsvärt många köpimpulser drabbat mig. Se nedan. Jag har inte trillat dit. Det vill säga, jag har inte rusat in på närmaste H&M (vi har bara ett) och attackshoppat barnkläder i pastelliga färger. Nej, nej. Vad tror du om mig? Däremot har det förekommit noggrant överlagd konsumtion. Barnen har fotograferats av ett proffs. Något som var inplanerat sedan länge. Och. Igår dök objektet vi spanat efter länge upp på Blocket. Till rätt pris. Vi slog till. Maken betalade. Rent symboliskt alltså. Nödvändigheten av detta objekt kan diskuteras. En sk. resevagn. Vi tror oss behöva den för en resa vi ska göra.

I stället för shopping ägnade jag lördagen åt: Sommaraktiviteter tillsammans med en sexmånadersbebis, två snart fyraåringar och en sexåring. Bygga koja av filtar, jaga varandra, äta glass, dricka saft, spela innebandy på gräsmattan, köra med bilar. Jag bläddrade lite i en tidning också en gång. Kanske var det därifrån alla idéerna till konsumtion kom.

Vad jag inte har köpt den här veckan: Ett par svarta ballerinaskor, en skrivbok till sonen, nya dynor till våra utemöbler, ett par shorts, en baddräkt, en detärsyndommigtidning, utomhusblommor, ett badrumsskåp och gardiner till köket. Betänk att jag alltså har sovit stora delar av veckan. Hur lång hade den här listan varit om jag hade varit vaken?

Jag pausar lite

3 saker

Idag är det fredag och fredag = städdag. Visst var det så vi sa? Jag skulle verkligen älska att få hemmet skinande blankt och såpadoftande idag. Men jag tror faktiskt inte de kommer att hända. Agendan är full och städningen riskerar att återigen bortprioriteras. Är det nu man ringer företaget som tillhandahåller hushållsnäratjänster?

Nej städningen får vänta till en annan dag. Jag ändrar mig. Får man det?

Tre saker jag har ändrat mig om:

1. Fetaost. Vet du, att när jag åkte till Grekland första gången som femtonåring tyckte jag att fetaost var fullkomligt vidrigt? Smaken, lukten, konsistensen, allt var fel för mig. Jag trodde på allvar att de vuxna gjorde sig till, när de sa att de tyckte det var så fantastiskt gott med grekisk sallad. Idag älskar jag fetaost.

2. Ernst. Först tyckte jag som min man, att Ernst Kirchsteiger var jättejobbig. Jag orkade inte ens titta på honom. Sedan gick tiden och en dag såg jag en inredning som Ernst hade gjort. Sen såg jag fler, och till slut började jag faktiskt titta på Sommartorpet. Jag kunde då konstatera, lite motvilligt, att jag gillar hans inredningar. Och. Jag gillar honom. Hans personlighet sticker ut. Jag skrattar alltid när jag tittar på Ernst. Han är bara för mycket. På ett bra sätt.

3. Barnuppfostran. Behöver jag säga något mer? Inte nog med att man får ångra det man tyckte och tänkte (och ibland, Gud förbjude, sa!) innan man fick barn. Man får ständigt revidera sina åsikter. Ständigt byta perpektiv. Ge upp föreställningar som man nyss trodde var de rätta. Precis när man fattat, då är det något nytt som gäller. Och ingen har informerat de stackars föräldrarna, eller barnet, för den delen. Det är bara att försöka hitta tillbaka till stigen. Igen.

Vad har du ändrat dig om?

Köpstopp: första veckan

En veckas köpstopp. Ingenting, om man jämför med De Stora Köpstopparna. Inte så mycket för mig heller faktiskt. Det har inte varit ansträngande på något sätt. Däremot är det intressant att vara lite extra medveten på alla de köpimpulser som jag får. I mitt fall handlar det mest om shopping på planeringsstadiet. Alltså jag ser saker, i tidningar, på tv, på nätet, på andra, som jag tror att jag behöver och ett köpsug uppstår. Jag tror att jag har hittat något smart, snyggt, praktiskt eller billigt och skriver ner den på min mentala shoppinglista. Något jag ska titta efter på lördag, när mina inköp ofta görs.

Förra helgen var jag bortrest och behövde inte lägga två fingrar i kors för att bryta något konsumtionsmönster. Ändå lyckades jag faktiskt hamna i ett shoppingcenter två gånger. Jag kände mig lite vågad som utsatte mig för frestelser, men konstaterade att det inte är särskilt svårt att motstå impulsen att köpa något, om man väl har bestämt sig. Det är en värdefull insikt att ta med sig.

Under veckan har jag också givetvis följt min förebilds köpstopp och i hennes blogg snubblade jag över begreppet Shoppingbulimi som på ett enkelt, om än motbjudande, sätt beskriver det som vi ägnar oss åt lite till mans. Vi rensar ut gamla prylar, omoderna kläder och utlästa böcker, för att sedan köpa nytt, som snart går samma öde till mötes som sina föregångare. Jag är, som bekant, en stor vän av att rensa ut, men känner mer och mer att utrensning som inte följs av ett mer genomtänkt förhållningssätt gentemot shopping inte är mycket värt.

Lätt som en plätt kan första veckan summeras med. Men mer intressant är väl att titta på vad jag har låtit bli att konsumera: en glossig tidning till bilresan (för att det skulle kännas så lyxigt att bläddra i en när båda barnen sover och maken kör. Sov människa, du har inte sovit på ett halvår!), kortärmade sommarbodies till dottern (för att de var så fina. Ja, men hur många sommarbodies behövs - egentligen?), en jeanskjol till mig själv (För att jag tror att jag kommer vara fin i en jeanskjol. Jag ska köpa mig en när köpstoppet är över!), blommor till hemmet (för att vardagen känns så grå. Men gå ut människa!)

I bloggen My simpler life köpstoppas det också. Där man kan ladda ner en kalender för att på ett strukturerat sätt rensa i röran. Härligt om man gillar ordning och reda. Eller kanske för mycket!?

Reflektioner från en storhandling

Vilken skillnad det är att vakna sex i stället för fem känner jag idag, när inget av barnen startade dagen så tidigt. Sedan är allt relativt. Sovmorgon till sex var väl inget man drömde om innan barnen kom.

Igår hastade jag igenom Coop och genomförde veckans storhandling på rekordtid. Jag hade lite bråttom och svor över att allt jag behövde för veckans matlagning inte fanns. Det betyder att jag måste kompletteringshandla, förmodligen redan i morgon. Dessutom svor jag över att matpriserna har stigit så. Visst är det många år sedan maten var så här dyr? Eller är det vår växande familj som gör matbudgeten ansträngd? Sedan har jag svårt att låta bli att köpa ekologiskt, även om det ibland (ofta) är väldigt mycket dyrare.

Men det finns en annan sida också: kan man framställa bra mat hur billigt som helst? Eller måste det helt enkelt få kosta? Jag tror att det är så. Är jag en lättlurad konsument då? En hysterisk mamma som tror att hon kan skydda sin barn mot världens ondska genom att ge dem ekologiska morötter och rättvisemärkt kakao? Är det värt det att betala extra för att få bra mat? Och, en sista viktig fråga, får jag bättre mat för att jag betalar mer? Jag har reflekterat över det förut. Nu reflekterar jag igen.

Som mammaledig förgyller jag min matlagning, the neverendingstory som den kallas, med att prova nya recept. Den här veckan provar jag en laxpasta som jag såg i Linas blogg.

Vi äter också: tomatpaj, pasta med kronärtskockshjärtan, viltfärsgrytan (nu igen), ugnsstekt kyckling och bulgur med grönsaksfräs och tonfisk.

Supermaten dyker upp både här och där: blåbär till frukost, broccoli till lunch, apelsin till mellis och tomat till middag!

Supermat - vägen till ett friskare liv

Boken Supermat - vägen till ett friskare liv av Helena Nyblom är utläst. Och min önskan att få inspiration till att äta nyttigare är uppfylld. Nu är jag på G. Här ska ätas nyttigt.

Supermat, det är mat som stärker kroppens självläkande förmågor. Boken tar upp 18 sådana födoämnen i lika många kapitel. Nyblom beskriver varje råvaras unika egenskaper, vad de innehåller och hur de påverkar vår hälsa. Det handlar ofta om att människor som äter mycket av supermaten har ett bättre försvar mot cancer, hjärtkärlsjukdom och diabetes, men även skydd mot andra sjukdomar.

Helena Nyblom är läkare och det gör boken extra intressant. Två världar som möts. Doktorn skriver om naturens skafferi, vilken styrka som finns däri. Många, långa ord blir det: fytokemikalier, lykopen, karotenoider och polyfenoler. Ett nytt språk. Men inte störande, utan intressant. Tycker jag, som är intresserad av sambandet mat och hälsa.

Jag gillar också att doktor Nyblom skriver ut sin rekommendation i varje kapitel, dvs. hur mycket hon rekommenderar att vi ska äta av varje råvara. Det finns också några recept till varje kapitel, men det är inte där bokens styrka ligger. Nej, den här boken ska man läsa om man vill veta varför vissa saker är nyttigare än andra. Om du vill veta vad du ska äta. Inte vad du inte ska äta.

Vi kan påverka hur vi mår med hjälp av mat. Det är min erfarenhet sedan tidigare. Förändringarna kan kännas radikala i början, men blir snabbt till en vana och till ett sug, vilket är ännu bättre. I Supermat beskrivs råvarornas förträfflighet och jag tycker det är svårt att inte lägga till dem i kosten. Dessutom är de goda.

Jag har lagt till blåbär och linfrö i min havregrynsgröt på morgonen, jag har slutat fnysa åt tomaterna, jag har mumsat nötter och solrosfrön när suget har satt in, jag har greppat broccolin i grönsaksdisken flitigt, jag har njutit av apelsiner i massor, jag har ätit avokodo bara så där och jag har ringlat rikligt med olivolja över couscousen. Jag är påverkad. Och glad att jag läste Supermat.

Så säger Helena Nyblom:
Ät varje dag: Apelsin, blåbär, havre, fullkorn, krossade linfrön, nötter, olivolja, gröna bladgrönsaker, tomatsås, yoghurt.

Ät flera gånger i veckan: avokado, baljväxter, broccoli, kål, mörk choklad (Jippi!), granatäpple, fet fisk, lök, tomater, röda & blå vindruvor, äpple.

Nu läser jag bokens motsats: Den hemlige kocken. Inte direkt Supermat som beskrivs i den. Hua!

Köpstopp. Hur då? Varför då?

Så mycket att blogga. Så lite tid. Jag har besökt våren i helgen. Om någon saknar den så vet jag var den är. Hos min syster. Gröna träd och massor av blommor. Skolavslutningskänsla. Redan. Orättvist.

Köpstopp. Jag har tänkt köpstoppa länge. Jag följde bloggen Köpstopp hela förra året och har Anki som en liten idol. Jag gillar när människor sätter ner foten. Gör något. Eller i det här fallet, inte gör något. Det tycker jag är inspirerande.

Nu ska Anki köpstoppa igen i maj. Jag såg en chans att komma till skott och följer alltså hennes exempel. Hon köper ingenting onödigt, och klargör lite mer vad det innebär här.

Själv tänker jag så här: Jag låter bli att shoppa i maj. Det jag framförallt vill komma åt är den där känslan av att det ständigt är något nytt som behövs, i min garderob, på skohyllan, i hemmet osv. Däremot tänker jag inte köpstoppa när det gäller mat. Inte på något sätt. Jag tänker handla mat (så klart), men också choklad och är det någon som vill gå och fika med mig, så säger jag ja!

Jag ser tydliga anledningar att minska konsumtionen av kläder och saker. Men jag känner mig inte motiverad att ta bort varken chokladen eller de sällsynta cafébesöken. Det känns inte som att världen blir bättre för att jag låter bli det.

Miljö och tid. Därför köpstoppar jag. Vi konsumerar så att jorden storknar, och konsumtion fyller dessutom allt för stor del av min tillvaro. Jag tycker att jag spenderar för mycket av den dyrbara helgtiden i affärer. Jag vill gå ut i skogen i stället. Varför hinner jag aldrig det?

Köpstopp

Majmånad blir en köpstoppsmånad för mig. Jag hänger på Anki. Jag återkommer med ramarna för mitt köpstopp. Köpstoppar du?