Happy

Den här första arbetsdagen efter semestern har utvecklats på ett helt fantastiskt sätt. Det började lite knackigt med panik eftersom klockradion stod och blinkade när jag vaknade i morse. Strömavbrott! Vad är klockan? Halv sex. Puh!

När vi svängde in på dagisparkeringen var den fullkomligt öde och persiennerna var nerdragna i förnstren. Lätt panik igen. Har jag tagit fel dag? Öppnar inte dagis idag? Börjar jag inte jobba idag? Vem ska ta hand om sonen om dagis är stängt? Jag hann tänka mycket innan jag kände på dörren och kunde konstatera att dagis (ja,ja: förskolan) var öppet. Ett barn och en personal fanns där inne. Så kallad mjukstart.

Och så det fantastiska: på jobbet. Visste att allt såg osäkert ut när vi gick på semester. Hade jag otur skulle jag få helt nya kollegor, igen, efter sommaren. Allt var öppet. Kändes sådär. Har inte tänkt på det under sommaren. Inte medvetet i alla fall.

Och så visar det sig att jag får en nygammal kollega, till lika kär vän. Hej hopp! Nu kommer jobbet gå som en dans.

(Försöker komma på en passande trudelutt att nynna, men kommer bara på den där chokladreklamen, Merci. I´m so happy, I´m so glad that ...?.., I want to thank you, and thank you means(?) merci... Den känns inte riktigt rätt. Men jag är jätteglad i alla fall.)

Morgonfilosofi

Idag ska jag inte fightas så mycket. Jag ska åka ut till svärföräldrarna i stugan och vara i nuet i stället. Först ska jag bara samla ihop en liten säck med saker och bära ner den till containern...

På bloggen Köpstopp hittade jag den här artikeln. Om en man som säljer ut 70 flyttkartonger fyllda med allt han samlat på sig genom livet. Vad skönt! Vad lätt han ska känna sig. Han är min idol. Makens kommentar när han såg artikeln: Det är inte bra för dig att läsa sånt där, Sara.

Jag vill ju, som bekant, rensa ut, sortera och göra plats. Plats för en ny människa som ska flytta in här. Men också plats för oss som redan bor här. Utrymme. För livet. För tankar och känslor och måbra. Det var ett tag sedan jag läste om Feng Shui, så det är inte någon regelrätt fengshuirensning. Jag går på känn. Jag gör det för att släppa det gamla och leva mer här och nu. Min historia har jag med mig ändå. Den borde finnas i mig, utan att jag behöver högstadiets gamla lärobok i SO eller ett bälte i genomskinlig plast från -89 för att minnas den. Martin Timells gamla skjorta ligger förresten i containern Brännbart ute på soptippen om någon vill hämta den. Jag trodde jag hade slängt den för länge sedan, men den låg tillsammans med plastbältet i någon slags nostalgikläderpåse.

Det svåra kommer att bli steg två. Minska konsumtionen. Där i ligger den verkliga utmaningen. Men det är lika bra att jag är tydlig med mig själv ända från början: Om jag inte slutar köpa nya saker hela tiden kommer jag tids nog att vara tungt lastad igen. Så är det bara. I inredningstidningar kläcker ofta de dokumenterade hemmens invånare ur sig devisen "En sak in, en sak ut". Här skulle jag hellre använda mig av "En sak in, två saker ut". Men problemet är att det är något fel med det där. Varför ska saker hålla på och komma in och åka ut, hemma hos mig? I någon slags evighetscykel. Är det vettigt? Läs boken Vill ha mer! Jag ska skriva vad jag tycker om den snart. Där finns en massa tankar om detta samlat. Och jag tycker det är viktiga tankar.

Slaget i källaren

Vi har varit på soptippen! Jag är segerviss. Det goda kommer att segra. Allt kommer att ordna (upp) sig. I boxar, kartonger, på hyllor. Jag kommer att kunna gå ner i källaren och bara njuta. Kanske driicka en kopp té.

Fokus nu. Det är inte över än.

Orosmolnen är små. Men de finns. Exempel:

• Jag blir större och större för var dag (timme?) som går.
• Jag har ont i ryggen och vågar inte lyfta tunga saker.
• Maken blev lätt aggressiv av dagens tur till soptippen. Han försökte till och med avstyra den, men såg som tur var, nödvändigheten av den när jag påpekade att vi hade en slaktad garderob på balkongen som inte skulle gå därifrån själv.
• När jag bad maken konkretisera vilka saker han behöver förvara i källaren nämnde han sladdar! Sladdar! Men herregud - vet du hur många sladdar min man har?
• Barnkläderna. Där har du Sakernas ess i rockärmen. De är små, men de är många. Svåra att komma åt. De blir liksom fler och fler hela tiden.
• När jag började prata om att man skulle flytta ut alla kvarvarande saker ur källare, för att få överblick, sätta upp nya hyllplan, och sedan endast flytta tillbaka det som vi absolut vill spara, blev makens blick frånvarande. Trots att han körde bil. Jag tror han tänkte lite på sin nya, radiostyrda minihelikopter. Den nödvändiga.

Kampen fortsätter

I kampen mot sakerna rapporteras följande tingestar ha offrats igår:

OBS! Känsliga läsare varnas. Konflikten mellan Sara och Sakerna är så pass allvarlig att även en och annan present åker rakt ner i loppislådan eller, om det vill sig riktigt illa, sopsäcken.

• Ett överkast för dubbelsäng
• 18 böcker av olika slag, så som kokböcker, facklitteratur och romaner
• Ett frågespel om Sagan om ringen
• Ett annat spel i trä
• Ett par mockaballerinas typ
• Ett par sandaler också kända under namnet Stinky

Inte så mycket kan tyckas. Pga av bakandet av kaka och ätande av den samma, tillsammans med gäster, var tiden för kamp ganska knapp. Annat är det idag när vi har barnvakt och förhoppningsvis släpvagn och en tur till soptippen på eftermiddagsschemat!

Moahahahaha Moahahahaha Moahahahaha

Sara vs Sakerna, 1-0

I kampen mot sakerna, prylarna, känns det som att jag har ett litet övertag just nu. Jag kan med säkerhet säga att jag äger färre saker nu än när semestern började. Men, efter en tur ner i källaren igår kväll förstår jag att slaget på intet sätt är vunnet. Ännu.

Jag gick i affärer igår. På löningsdagen. Ett eldprov. Konsumtionssuget var oerhört starkt och affärerna lockade med rea. Men jag var ståndaktig. Inga nya saker kom över tröskeln igår. Förutom det som maken köpte. Men den var tydligen helt nödvändig.

Här är vad jag inte köpte:

1. 4 barngalgar i trä. 65 :-
2. En vattenkanna i zink. 220:-
3. Ett par barntofflor. 50 :-
4. Två par bronsfärgade skor till mig själv. 50:- och 75:-.
5. Ett par tygskor till sonen. 50:-

Här är vad jag köpte:

1. En liten påse torkade aprikoser (ekologiska). 22.50

Här är vad maken köpte:

En radiostyrd minihelikopter. 249:-

Hemma = bäst

Vi är hemma igen. Vi har haft en fantastisk semester och träffat kära vänner och släktingar. Favoriten är givetvis systersonen. Tålmodiga har våra olika värdfolk varit. Sonen har ibland visat sin bästa sida. Men ofta en annan sida. Samma sida som hans föräldrar diskuterar om och om igen. Vad är vitsen med den? Hur ska vi förhålla oss till den? Vad ska vi tycka om den? Hur länge ska han vara sån?

Vi har gjort så mycket att vi är höga på intryck och upplevelser. Vi har ätit så mycket god mat att det är ett under att vi fick plats i bilen hem. Vi önskar att våra vänner och släktingar bodde närmare eftersom det alltid känns så kort.

Nu är vi hemma igen. Jag har kört den första av många tvättmaskiner. Vi har ätit en lättare middag och sonen ligger i sin egen säng. Det känns underbart.

Jag ämnar ägna den fortsatta semestern åt att leva avslappnat. Umgås i familjen och träffa vänner. Eventuellt ska vi ta tag i projekt Större Barnkammare. Men inte den här veckan. Själv har jag fått ett sug efter att rensa ut, skänka bort och göra plats. Fick samma behov när jag väntade sonen. Eftersom det flyttar in en ny liten människa här i höst måste det beredas plats! Just nu känns det som om det i första hand är saker som bor i det här huset och i andra hand människor. Det måste det bli ändring på. Jag är trött på att flytta runt saker, plocka upp saker, torka av saker, städa runt saker, förvara saker, svära över saker, diskutera saker, fundera över saker, ordna bland saker, leta saker. Ja, du fattar säkert. Sakerna har mig i sitt våld. Nu vill jag bli fri.

Kanske bloggar jag inte så mycket under semestern. Eller så bloggar jag hela tiden. Vi får se.

Mer spandex

I morgon gifter sig svägerskan. Jag köpte en jättefin klänning för två veckor sedan. Ingen gullig mammaklänning utan en klassisk festklänning som framhävde min mage fint. För två veckor sedan.

Igår provade jag klänningen igen. Trots att den innehåller 7% spandex ser sömmarna nu väldigt ansträngda ut. Även jag känner mig lite ansträngd. I klänningen.

Får en mage (med en bebis i) växa precis hur snabbt som helst?

Jag har köpt en blå tältklänning som just nu är plan B. Men det skulle kännas väldigt snopet om jag inte får ha den fina, bruna festklänningen som inhandlades under en specialshoppingtur.

Ett annat alternativ är regncapen. Vigseln ska hållas utomhus och tv 4 spår regn. Förmodligen är jag den enda av gästerna, och brudparet, som ser fördelar med det.