Bråda dagar

Det är bråda decemberdagar nu. Klappar ska inhandlas och slås in. Betyg ska sättas, kakor ska bakas, hem ska pyntas och liv ska levas.

Nära och kära efterfrågar önskelistor från barnen. Och önskelistor skrivs. Dottern önskar sig allt, högt och lågt, stort och smått. Sonen önskar sig lego. Jag tror att ordet lego är synonymt med ordet önskan för honom. När önskelistorna är klara är det min uppgift att berätta vad som egentligen behövs. Barnen önskar och jag beskriver behoven. Jag pratar om praktiska saker, kläder, skidor, hjälmar och så.

Och så i hemlighet filar jag på min egen önskelista. Den påminner inte om sonens. Mer om dotterns. Dyrt och billigt. Praktiskt och opraktiskt. Men ingen har ringt och frågat efter den än. Faktiskt.

Titta bakåt för inspiration

Jag skrev i den här bloggen förut. Jag tyckte det var roligt, och inspirerande. Det var det här med skrivandet jag gillade, och läsandet. Att någon läser. Annars är det bättre att skriva i dagboken, om man inte vill att någon ska läsa. Kommentarer är också roligt när man skriver i en blogg. Bekräftelse. Hejarop. Igenkänning. Lite så, tror jag.

Nu tänkte jag skriva lite igen. Ett tag. Se om det fortfarande är roligt och inspirerande. För roligt och inspirerande vill jag ha. Mer av. Särskilt nu i decembermörkret.