torsdag 10 maj 2007

Tillsammans är man mindre ensam

av Anna Gavalda är en riktigt härlig bok. Jag har alltid varit svag för historier om smutsiga, hungriga och ledsna stackare som får ordning på sitt liv. Som blir hela och rena och glada. Den här boken handlar om fyra stackare som är ensamma och olyckliga. När de träffar varandra och blir en del av varandras liv mår de bättre, och bättre, och till slut blir de lyckliga. Det är underbart. Jag är inte ironisk. Det är en mysig historia. Det är inte Danielle Steel. Läs den. Må bra.

Betyg fyra av fem.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är inte riktigt lika imponerad men jag tycker ändå att den tagit sig nu mot slutet. Problemet är att jag inte känner att jag verkligen bryr mig om hur det går för de här människorna. Det känns lite ointressant liksom. Jag tycker inte att personporträtten är tillräckligt djuplodande och gripande. Utan att ha nått slutet ger jag den en svag trea. Ska förresten på tillvalsmöte för kommande bostaden idag. Har inredningsproffset några sista minuten tips att komma med?

Sara sa...

Jag förstår vad du menar med personporträtten. De hade lätt kunnat höjas ytterligare en nivå, så att säga. Hade det inte varit för att jag verkligen smälter när de smutsiga blir rena och de sjuka blir friska, hade jag också gett den tre.

Inredning: välj inte kräkfärgad matta i sovrummet!

Fröken Nina sa...

Jag gillade verkligen boken! Men fick läsa den i omgångar, var tvungen att smälta den emellanåt.

Sara sa...

Fröken Nina: Jag med. Men jag läste den i ett svep!