Jag gjorde det. Jag gick och tränade. Och maskade. Det är lite klurigt att maska så att det inte syns. Se ut som om man tar i från tårna fast man inte gör det. Det gick så där. Vi får se vad kroppen säger.
Och så några tänkvärda ord från min följeslagare Jon Kabat Zinn. Han skriver så här om tålamod:
När man verkligen inte försöker komma någon annanstans för ögonblicket är tålamodet redan där. Tålamod är att ha i minnet att saker och ting utvecklas i sin egen takt. Årstiderna kan inte påskyndas. När våren kommer spirar gräset av sig självt. Att jäkta brukar inte vara till någon hjälp och kan bli riktigt plågsamt - både för en själv och andra.
Självklart. Och klokt.
Förresten är den där himla chokladasken uppäten nu. Den som sonen och jag ska öppna tillsammans på lördag. Jag skriver "chokladask" på inköpslistan till imorgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Bra gjort Sara! Att maska på träningen är en konst som tar ett tag att fullända. Det är lättare om lokalen är varm och syrefattig så att man knappt behöver röra på sig för att svetten ska börja droppa ändå. Jag maskar den planerade joggingturen idag. Helt. Har ingen bra ursäkt bara slö...
Ingela: Jag var bättre på att maska förr, när jag tränade mer. Nu går det trögt även att maska!
Jag är övertygad om att du rör på dig så att det räcker ändå. Slöa på!
Skicka en kommentar