Jag är glad. Förra veckan var jag chockad. Nu är jag bara glad. Jympa ger glädje. Och förhoppningsvis lite styrka. Så småningom. Det var härligt att våga ta i lite. Med en överlevandes erfarenhet, vågade jag faktiskt köra på. Försiktigt pressa mig. Litegrann. Till Abba. Härligt! Det vore toppen om kroppen godkände två gånger i veckan. Får se vad det postgravida skelettet säger.
Idag satsar jag på fredagsfeeling hela dagen. Njuter av att helgen stundar och tänker enbart mysiga tankar.
fredag 12 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag saknar dig kompis.
Skicka en kommentar