Förra fredagen var det mindfulness, bröd, promenad och quinoa. Idag är det studier. Jag djupdyker ner i skrivuppgifter och litteratur. Familjen är med på noterna, och ändå inte. Plötsligt står dottern bredvid mig och vill något. Vi saknar forfarande lexikon på hennes språk.
Avbrotten blir många och tröttheten efter arbetsveckan är påtaglig. En ledig fredagsförmiddag är precis vad som behövs för att kroppen ska övervinna hjärnan. Hjärnan, som under veckan envist hänvisar till snabba fötter på jobbets stengolv.
"Se där, du är inte så trött som du tror. Vi har fortfarande mycket viktigt kvar att uträtta den här veckan! Slå inte av på takten!"
Men nu slår jag av på takten. Nu saktar jag in. Och om några timmar stannar jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du skiver så bra fina S.
Livet blir skönt genom dina ord!
/molodi
Molodi: Tack snälla du! :)
Skicka en kommentar