Jag jobbar. Alltså finns jag. Eller? Jag jobbar, i alla fall. Det är ett som är säkert. Men bloggen måste ha sitt, och jag är glad att jag har ännu en film att skriva om. För något annat blir svårt. Att få ur den här hjärnan ikväll.Berättelsen om Narnia: Prins Caspian. Jag blev besviken på Häxan och lejonet när vi såg den på bio en barnfri kväll. Därför fick Prins Caspian klara sig utan mig när han visade sig på bioduken. Inte heller hängde jag på låset när filmen släpptes på dvd. Nej, det hela handlade om att mycket var uthyrt när det var dags för mig att välja lördagsfilm. Och att jag inte var på humör för drama a lá tragiska livsöden. Prins Caspian kändes lagom. Och han överraskade.
Filmen var bra. Mycket bättre än Häxan och lejonet, som kändes trevande och osäker. Den här filmen är säker. Maken störde sig på prinsens brytning. Jag engagerade mig mest i likheterna med Sagan om ringen. Tvistar de lärde om vem som kom på vad först? C. S. eller J. R. R.? Jag känner till diskussionsklubben. Den skulle man ha varit med i!
2 kommentarer:
kul att du gillade den! Själv tycker jag mycket om första filmen men den ändå får också gott betyg :)
Maria: Ja, jag gillade Caspian. Förstår nu att böckerna givetvis måste läsas med sonen, när tiden är mogen!
Skicka en kommentar