Husmorssemester: Summa sumarum

Hela veckan har jag bloggat om min husmorssemester. Nu är det dags att summera och gå vidare. I morgon är det första advent.

Jag var lite trött och tråkig och behövde byta miljö, få lite nytt att titta på och träffa vänner för samtal som inte blir avbrutna. Jag sökte lugn och ro i huvudstaden. Fann jag det jag sökte?

Ja. Definitivt. Min husmorssemster blev precis som jag önskade. (Det finns visserligen alltid en önskan om mer sömn, men jag tror att det behovet är omättligt just nu.) Jag drömde om att få promenera utan att passa en tid. Fika hur länge som helst. Prata med de jag sällan hinner prata med. Njuta av miljöer som inte är mina vanliga. Och det fick jag. Lugnet finns i Stockholm.

Men, det finns inte på Drottninggatan. No, no. Min syster ville attackshoppa ett par skor innan hon åkte hem och jag följde med henne in till självaste CityCity. Efter tio minuter i smeten kände jag ett enormt behov av att fly. Enormt. Lugnet finns inte där.

Husmorssemester: I min I-pod

En I-pod är ett bra sätt att skärma av sig från omgivningen. Både på tåget och när man vill vila sig lite hemma hos goda vänner. Tre saker, förutom musik, hade jag i min I-pod:

Radioprogrammet Sommar med psykiatern Åsa Nilsonne. En bruksanvisning för hjärnan. Och en beskrivning av hopp som är väl värd att lyssna på. Passade som handen i handsken på tågresan ner.

Radioprogrammet Sommar med Raymond Ahlgren. Lite ilsket. Direkt. Ta tag i ditt liv! Kanske inte så djupt, men bra. Passade mycket bra på tågresan upp.

TV-serien Brothers & Sisters. Jag hade glömt hur mycket jag gillar den. Nu kom jag ihåg. Jag skrattade tyst, liksom fnös (fnös heter det väl? inte fnyste), åt vad som måste vara amerikansk överklasshumor. Och så är det så mysigt, så mysigt. Men också struligt, alla dessa problem och konflikter som drabbar familjen Walker. Oj, oj.

Bild

Husmorssemester: Maten

Äta gott. Det måste ingå i en husmorssemester. Husmodern behöver vila från spisen. Från skrivandet av veckomatsedlar. Kokandet av makaroner.

Man kan med fördel låta vänner välja restaurang. Mina vänner valde följande:

Halv Grek Plus Turk. Jungfrugatan 33. Jag säger bara Basilikalindad friterad haloumiost med valnöt-och plommonchutney. Jag säger bara det. Och så att mitt sällskap hade kontakter i köket, som gjorde att vi åt mer än vi borde. Och avslutade med pepparkaksglass. Halv Grek Plus Turk - I love you!

A lá Crêpe. Katarina Bangata 42. Galetter har fått något drömskt över sig sedan jag besökte Hablingbo Crêperie på Gotland för flera år sedan. A lá Crépe var inte samma sak. Det var gott och vi hade mycket trevligt. Men galetten var inte lika god som den gotländska. (När jag var i Paris tyckte jag inte att den parisiska var lika god som den gotländska. Den gotländska var god.)

Chutney. Katarina Bangata 19. En vegetarisk restaurang där jag intog lunch i gott sällskap. Nyttigt och lagat med en andlig och frisk känsla, enligt hemsidan. Jag kände mig glad i själen när jag var där, kanske var det därför. Liten varning dock för politiskt engagerade miljövänner med ovanligt höga röster. Och cykelhjälmar. (Det sista var kanske onödigt, jag är ju också miljövän och har cykelhjälm, men de här var inte som mig.)

Husmorssemester: Boken

Nånstans läste jag om Malin Sävstam och hennes bok När livet stannar. Jag hade sett den, och värjt mig. Liksom jag värjer mig för annat som känns för hemskt, för skrämmande, för ont. Men nu talade boken till mig och jag bestämde mig för att läsa den.

Malin Sävstam förlorade sin man och sina två yngsta barn i flodvågskatastrofen i Thailand 2004. Hon förlorade också sin närmaste väninna, väninnans nya man och ett av hennes tre barn. Av tio återvänder bara fyra. Malin Sävstam överlever tillsammans med sin femtonårige son Axel.

I boken skriver hon naket och rakt om de första åren efter katastrofen. En bild av en människa i djupaste sorg och förtvivlan. Det är smärtsamt att läsa. Det gör ont att ta del av hennes upplevelser. Hennes tankar och känslor. Hennes kärleksförklaring till sin familj, som hon har förlorat.

Men det ger också. Det ger en massa. Det ger en kontakt med det stora. Det som vi skjuter åt sidan i vardagen. Det hon berättar är viktigt. Fruktansvärt, obeskrivligt, och mycket viktigt.

Börjar du läsa boken kan du inte lägga den ifrån dig. Jag läste de sista sidorna strax innan jag skulle möta min syster på Medborgarplatsen. Jag kom dit alldeles genomspolad av känslor. Och med en känsla av tacksamhet, för att jag fick ta del av lärdomarna. Det viktiga.

Bilden kommer härifrån.

Husmorssemester: Fikat

Mycket kom att handla om mat. Fika och mat. Jag börjar med fikat. Att sitta på café är något som jag verkligen uppskattar. Om miljön är vacker, eller kanske snygg, bakverken chokladiga, teet grönt och sällskapet är det rätta kan en fika vara en närmast religiös upplevelse. För en småbarnsmamma med begränsade möjligheter, i alla fall.

Husmodern bör ta varje tillfälle att fika på sin semester. Söder är en alldeles ypperlig stadsdel att göra så på. Om du vill följa mitt exempel går du i sakta mak, Götgatan fram, och stannar så snart du känner dig minsta frusen (i behov av en kopp té), sugen (i behov av choklad) eller trött (i behov av en kopp té och lite choklad.) Fika en stund och flanera sedan vidare. Upprepa proceduren om och om igen under hela dagen. Du kommer att må som en prinsessa.

Välj ditt sällskap med omsorg. Människorna är viktigare än chokladen.

Husmorssemester: Resan

Att resa med tåg är utmärkt. Tåget är miljövänligt, bekvämt och snabbt. Med något i öronen, musik, en cdbok eller radio, behöver du inte bry dig om dina medresenärers underliga dialoger, telefonsamtal eller hostningar. Min erfarenhet är att en tågresa på fyra och en halv timme går snabbt för en husmor. Hon vill vila lite, läsa - tills åksjukan smyger sig på, fika, titta på lite film - om hon har en ipod, och lyssna på musik och annat. Sen är hon där. I storstan.

Det jobbigaste med resan kan för en husmor vara, att kliva på. Att vinka hejdå. Till barn och man. Håll tankarna i styr. Se upp för tråkiga tankar (Det finns tankar som hävdar att du borde stanna hemma, det finns till och med tankar som hävdar att frågan Vad gör jag mot mina barn? är befogad. Det är den verkligen inte!)

När resan börjar lida mot sitt slut kan du fundera över hur du skall ta dig från Centralen till ditt boende. Om det är sent och du är harig: ta en taxi! Det kostar bara 118:-, om du ska bo på samma ställe som jag. :)

Snart

Jag är hemma. Inspirerad. Håll i dig, snart kommer Husmoderns guide till den perfekta semestern. Jag ska bara. Först.

Stängt pga husmorssemester

Välkommen åter på måndag. Då bloggar jag på temat: "Husmoderns guide till en lyckad semester." Missa inte det!

Jätteolika

Det är inte lika. Jag var på väg hem från Ica, nöjd med fyndet i frysdisken, när jag hörde talas om det här på radion i bilen. Visst är det fascinerande, hur olika det är?

Inte bara mina tankar

Helst skulle jag vilja åka i en helt tyst vagn på tåget. Tåget till huvudstaden. En vagn som är lika stilla som en gammal farmors vardagsrum. Men det går ju inte. Tåg betyder liv och rörelse. Samtal och hosta. Barnstoj och mobiltelefoner. Och jag som bara skulle vilja sitta och tänka ifred i några timmar.

Näst bäst är kanske någon annans tankar. Tänker jag. Och tittar på listan över sommarprogram som jag inte lyssnat på. Undrar vilka sommarpratare jag ska välja.

Kanske:
Olle Carlsson, präst
Fredrik Härén, författare, föreläsare
Isabella Lövin, miljö-och kulturjournalist, författare
Jana Söderberg, samtalsterapeut, kommunikationstränare
Elisabeth Massi Fritz, advokat
Raymond Ahlgren, egenföretagare, författare
Åsa Nilsonne, psykiater, professor, författare
Dolph Lundgren, skådespelare, regissör

Har du något tips?

Plötslig händer det

Jag har inte bakat bröd på år och dag. Känns det som. Hembakt är bäst. Men i perioder förstår jag inte hur jag någonsin hunnit, orkat, baka bröd.

Igår hände något. Jag bakade. Mitt allra snabbaste och onyttigaste bröd. Ingen surdeg här inte. Men ändå. Jag bakade.

Bra uppvärming inför vörtlimporna. Snart är det dags. Mmm.

Peter Pan

Sonen är helt såld på Tingeling. Trots att det egentligen är en tjejfilm. Det har han klargjort för mig. Varför måste det vara så? Han är fyra år. Kan han inte få älska Tingeling?

Maken kände sig manad att berätta vad Tingeling gör senare i sitt liv, efter, den lagom till jul släppta, filmen Tingeling. Den filmen utspelar sig långt innan hon får jobb som Peter Pans assistent. Peter Pan lyser med sin frånvaro i denna produktion från 2008. Tack och lov.

Idag såg vi nämligen Peter Pan från 1953 och jag har reviderat min uppfattning om herr Pan. Vilket pucko. Dristar jag mig till att säga. Det blir underhållande för mig som vuxen, men för fyraåringen, som låtit sig svepas med av magin i Tingeling, blir den här Disneyklassikern något helt annat.

Jag föredrar att välja karaktär tillsammans med sonen, jag är Silverdagg - vem är du mamma?, framför att förklara varför en svartsjuk sjöjungfru försöker dränka Lena.

Men i slutändan är det ändå mest underhållande. Sonen ser inte alls det jag ser. Därför ser vi klart filmen. Eller ok, jag kanske slumrade lite i slutet...

Mr. & Mrs. Smith

Jag försöker skriva några rader om alla filmer jag ser i bloggen. Så att jag minns att jag har sett dem. Den här filmen blir svår att få ihop några rader om. Men jag har sett den. Mr. & Mrs. Smith med Brad och Angelina. Det var verkligen inte något vi planerade. Maken och jag.

-Ska vi inte se Mr. & Mrs Smith?
-Jo, det gör vi.

När jag tänker efter måste något liknande ändå ha uttalats. För nu har vi ju sett den. Jag kommer att glömma bort den. Tur att det står om den i bloggen.

Inte helt färdig matsedel

Ut och äta tillsammans blev inställt. För mig och maken. Vi åt hemma. Som vanligt. Det gick bra det också. Vi får spara utochäta till en annan gång.

Veckans mattips från vår familj: Baka din egen pizza och lägg på det du gillar (vi lägger på tonfisk, fetaost, champinjoner, oliver och lite ost). Och så kan du äta lax en dag. Någon enkel pasta en annan. Fisk (det här receptet tror jag). Köttfärsspett (De här gillar vi.) Kyckling med bulgur i nånslags sallad, och soppa på torsdag (kanske potatis och purjolök).

Vi provlagade fetaostlaxen i lördags. Den blev god. Inga konstigheter, så att säga. Men den såg trist ut. För vi hade ingen färsk basilika.

För tidigt?

-Är det för tidigt att baka lussebullar, frågade jag.

-Absolut inte, svarade maken.

Snön ligger inte vit på fur och gran

Det snöade lite försiktigt igår morse. Men inte mer än att det gav en föraning. Vintern tvekar även i år. Något vi får vänja oss vid. Jag har svårt att acceptera det. Och jag sörjer ett klimat som inte längre är sig likt.

Inne drömmer jag också om vitt. För ett tag sedan länkade jag till ett vitt repotage i Ikea Familys tidning Live. Nu dyker samma hem upp i Sköna hem. Och jag tackar för möjligheten att låna bilder och visa Dig. Visst är det fint? Vitt!

Bilder från Sköna hem

Uppdatering: Nu gör vintern ett nytt försök. Det faller lapphandskar. Kanske fur och gran tar på sig vinterkappan idag?

2008 års husmorssemster

Jag tänker resa bort. Söka inspiration på annat håll. Jag känner mig ganska inskränkt, trött och tråkig. Därför styr jag kosan mot Hufvudstaden. På egen hand.

Jag vill inte fylla dagarna. De skulle helst få vara tomma. Men jag känner ett behov av att se till att jag hamnar i de rätta miljöerna. Där det finns vackert, avslappnande och energigivande. Jag tänker muséer, kanske kyrkor, promenadstråk och caféer.

Som småstadsbo får jag också se upp med impulsen att konsumera, shoppa. Svisch, så har den hett efterlängtade egna tiden spenderats på Åhléns City. Värdefull tid rinner bort i en kassakö. Nej. Det säger jag nej till.

Jag söker lugn i Hufvudstaden. Finns det? Där?

Casino Royale

Det skulle, pinsamt nog, visa sig, en bit in i filmen, att jag inte hade sett den. Jag trodde att jag hade gjort det. Och bara glömt lite. Som jag brukar. Men jag hade inte sett den. Alls.

Inte blev det bättre av att jag redan har sett Quantum of Solace och så att säga kände till slutet. Dessutom hamnade jag och maken i ett resonemang runt jobben och föräldraledigheten nästa halvår. Samtidigt som Mads Mikkelsen ställde till det för Bond. James Bond.

Det var fredagkväll och jag var inte mycket att ha när vi slog igång filmen. Jag kunde inte koncentrera mig utan satt och funderade på passande citat ur min danska favoritserie Matador. Bara för att det var Mads Mikkelsen som spelade Le Chiffre.

Vad jag tyckte om filmen kanske inte är så viktigt, med andra ord. Men många andra tycker den är bra.

Ät och sov!

Egentligen skulle jag vilja blogga om barn som inte sover idag. Men vad finns det att säga? Jag är tillräckligt desperat för att kolla upp om boken Somna utan gråt av Elizabeth Pantley finns inne på biblioteket, genom att söka på deras hemsida före klockan sju på morgonen. (Nej, det fanns den inte.) Jag kollade också vad den kostar på adLibris (128 kronor) och om Pantley har någon hemsida eller blogg. (Både och.) Nej, jag vet. Mrs Pantley är inte lösningen. Men vad är lösningen?

Jag bloggar mat i stället. Tryggt och gott. Men först ett utropstecken: Se upp med skinkan! Den kan innehålla både det ena och det andra. DN skriver om bl.a. glutamat i skinka. I hate glutamat.

Vi skippar skinkan i veckan och äter: Kycklinggryta med ris, pasta med färska tomater och parmesan, linssoppan, som vi inte åt förra veckan och fisk under sprött täcke med rotsaksmos efter tips. På fredag ska vi äta ute. (Både maken och jag. Tillsammans.) Och på lördag funderar jag på om vi inte måste prova det här: Fetaostlax på potatisbädd.

Fördelar och nackdelar

Eller tvärtom. Nackdelar och fördelar. Nackdelen med de nybakade chokladbiscottisarna är väl uppenbar. Inled oss icke i frestelse.

En fördel med jordärtskockssoppan som blev över från i lördags är att den utgör en portion, som står i kylen färdig att värmas till lunch. En annan är att den är vansinnigt god.

Något sött och jordärtskocka

Det är lördag och det finns utrymme för lite extra gott. Vi förgyller strax vår helg med chokladbiscottis, efter ofta lånat recept. Till middag provar vi stjärnkocken Christer Lingströms godaste soppa. Enligt honom själv. Enligt DN. Jordärtsskocka och kyckling, svårt att misslyckas med tänker jag och blir nyfiken. Vi lägger vårt vanliga jordärtskockssopprecept åt sidan och provar detta nya.

Good times

Städning på fredagar och godis på lördagar. Så ska det vara i den här bloggen. Men. Ibland måste man gör om och göra nytt. Idag bloggas ingen städning. Och det är väldigt tveksamt om det städas någon städning idag. Faktiskt.

I stället måste jag lägga in lite musik i bloggen. Detta har aldrig tidigare hänt. Jag har inte lagt in youtubeklipp en endast gång. Och nu kanske du tänker så här: Men vem orkar titta på något mossigt klipp från youtube på en blogg? Det är helt ok att känna så. (Det har hänt att jag har tänkt så själv.)

Om du väljer att titta får du lite bakgrund här: Jag och sonen dansade till Jackson five igår. Blame it on the boogie. Jag försökte lära honom de rätta movesen. Till min hjälp tog jag You tube, men fann då att Jackson five inte kan de rätta movesen. Deras video används i stället med fördel som modeinspiration. (Min personliga favorit är kavajen, utan något under, men med smal halsduk!) Vill man lära sig de rätta movesen, och få sig ett gott skratt, tittar man i stället på det andra klippet. Visst blir man glad ända in i själen?

Så klart. Visste jag inte det? Frågade maken, som kan allt och lite till när det kommer till Hits vi inte minns!

På min önskelista

Nu när dotterns ettårsdag är avklarad blickar vi framåt. Mot jul. På frysen sitter sonens önskelista, man kan nästan läsa den utan hjälp.

Jag sprang förbi en bok idag som jag skriver upp på min önskelista: Sannas matbok: för den självläkande människan av Sanna Ehdin. Hon har lurat i mig många konstigheter, och ibland blir hon kanske lite för mycket, men jag tror att hon vet vad hon pratar om. Jag vill läsa boken. Jag skulle behöva läsa boken, så att jag slutar äta av de förbaskade Digestivekexen som någon har köpt hem.

I veckan äter vi: Hoki med örttäcke, pasta basta (med tonfisk och fetaost), ugnsgratinerade rotfrukter med kyckling, linssoppa och jättegod makrill med pestofyllning. Till helgen får vi se.

Ful furu blir fin vit. Spegel.

My name is Bond. Harold Bond.

Och så här sa sonen: Mamma, vad hette filmen som du och pappa såg? Harold Bond?

Harold, James, sak samma. Har man sett Thomas Tåget obeskrivligt många gånger, har man en uppsjö av brittiska namn att tillgå.

Harold, James, Spencer, Toby, Donald, Douglas, Henry, Kontrollchefen...

Quantum of Solace

Mer film. Maken och jag har varit på bio. Ja, du läste rätt. Vi har varit på bio. Samtidigt. Vi såg senaste Bond: Quantum of Solace. Och jag gillade den.

Action på film är svårt tycker jag. Det får inte bli för rått, för kallblodigt, för ont. Det klarar inte jag. Det tycker jag inte om. Men Bond är snällaction. Hans våld är på låtsas. Det är bara på film.

Dessutom är Bondfilmer snygga. Och jag gillar snyggt. Snygga kläder och inredningsdetaljer. Och snyggt intro, jättesnyggt intro faktiskt. Quantum of Solace var även snyggt filmad. Biljakten i inledningsscenen fascinerar mig. Och det har ingen biljakt gjort förut.

Daniel Craig funkar bra som Bond. Jag är ingen Bondfantast och har dålig koll på alla Bondar. Men han funkar bra, tycker jag. Jag tyckte filmen var bättre än vad maken tyckte. Men han tyckte också att den var bra. Så jag tyckte den var riktigt bra, alltså.

Dominic Greene: My friends call me Dominic.
James Bond: I'm sure they do.

Fast jag kan ha varit väldigt påverkad av hela grejen. Jag. Maken. Bio. No kids. Jag kan inte garantera att så inte är fallet.

Godsaker

Egentligen ska godsaker bloggas på lördagar. Egentligen ska godsaker endast ätas på lördagar. Så kallat lördagsgodis. Men det förkommer undantag. Detta är ett sådant.

Två av tårtorna från ettårskalaset skall redovisas här. Den tredje var en vanlig, hederlig gräddtårta av barnmodell.

Gammelfarmor frågade Vem har bakat det här då? Och jag vill lova att det låg mycket i den frågan. Gammelfarmor är en mästerbakare. Det är inte jag. Och vad värre är, eftersom jag gillar att baka matbröd så brukar jag skjuta över bakandet av kakor på maken. Ve och fasa. Därför var ett stort ögonblick när jag kunde ta på mig hela äran för fikabordet. Jaaaså, kom det från Gammelfarmor. Och det låg mycket i det Jaaasåt också.

Rulltårta gav jag mig på. Vilket infall. Läste ett recept och föll för snabbt och enkelt. Resultatet blev gott och visst gick det snabbt, och relativt enkelt, men vacker blev den inte.

Den andra tårtan däremot, kan beskrivas som en succé. Efter ett recept från min bäst bakande kompis gjorde jag Kladdkaka med vitchoklad, garnerad med granatäpple. Oj! En kaka som består av vit choklad och smör blir visserligen ganska mäktig, men ack så god.

Elizabeth: the golden age

Vad passar bättre, när man drabbats av torka än att blogga film. Bara att blogga på liksom. Vi såg Elizabeth: the golden age igår, maken och jag. Nöjda efter en heldag med tårtor och paket, gjorde vi goda svamptoasts och drack rödvin till. Och så tittade vi på Elizabeth, eller om man så vill, Cate och Clive.

Den passade mig perfekt. Maken kanske saknade storslagna scener från slagfält. Jag gjorde det inte. Jag uppsakttade Cate Blanchetts skönhet, hennes vackra klänningar och hennes ofta skrattretande frisyrer. Och så Clive Owen. Som Sir Walter Raleigh. Ja, det kändes helt rätt med en storslagen kärlekshistoria, som ändå inte var en kärlekshistoria. Eller hur man nu ska säga.

Styrka och skönhet. Makt och ensamhet. Inget särskilt, egentligen, men bra, en lördagkväll när släkten har varit på besök.

Ettåring

Jag bloggar dåligt. En blogg som inte uppdateras är ingen blogg. Nya tag måste tas. Igen.

Men först firas en ettåring. Dottern har blivit ett år. Hur gick det till?

Vi firar med en massa gott och jag ska fota godsaker och visa dig. Snart.