Köpstopp. Hur då? Varför då?

Så mycket att blogga. Så lite tid. Jag har besökt våren i helgen. Om någon saknar den så vet jag var den är. Hos min syster. Gröna träd och massor av blommor. Skolavslutningskänsla. Redan. Orättvist.

Köpstopp. Jag har tänkt köpstoppa länge. Jag följde bloggen Köpstopp hela förra året och har Anki som en liten idol. Jag gillar när människor sätter ner foten. Gör något. Eller i det här fallet, inte gör något. Det tycker jag är inspirerande.

Nu ska Anki köpstoppa igen i maj. Jag såg en chans att komma till skott och följer alltså hennes exempel. Hon köper ingenting onödigt, och klargör lite mer vad det innebär här.

Själv tänker jag så här: Jag låter bli att shoppa i maj. Det jag framförallt vill komma åt är den där känslan av att det ständigt är något nytt som behövs, i min garderob, på skohyllan, i hemmet osv. Däremot tänker jag inte köpstoppa när det gäller mat. Inte på något sätt. Jag tänker handla mat (så klart), men också choklad och är det någon som vill gå och fika med mig, så säger jag ja!

Jag ser tydliga anledningar att minska konsumtionen av kläder och saker. Men jag känner mig inte motiverad att ta bort varken chokladen eller de sällsynta cafébesöken. Det känns inte som att världen blir bättre för att jag låter bli det.

Miljö och tid. Därför köpstoppar jag. Vi konsumerar så att jorden storknar, och konsumtion fyller dessutom allt för stor del av min tillvaro. Jag tycker att jag spenderar för mycket av den dyrbara helgtiden i affärer. Jag vill gå ut i skogen i stället. Varför hinner jag aldrig det?