Hemma = bäst

Vi är hemma igen. Vi har haft en fantastisk semester och träffat kära vänner och släktingar. Favoriten är givetvis systersonen. Tålmodiga har våra olika värdfolk varit. Sonen har ibland visat sin bästa sida. Men ofta en annan sida. Samma sida som hans föräldrar diskuterar om och om igen. Vad är vitsen med den? Hur ska vi förhålla oss till den? Vad ska vi tycka om den? Hur länge ska han vara sån?

Vi har gjort så mycket att vi är höga på intryck och upplevelser. Vi har ätit så mycket god mat att det är ett under att vi fick plats i bilen hem. Vi önskar att våra vänner och släktingar bodde närmare eftersom det alltid känns så kort.

Nu är vi hemma igen. Jag har kört den första av många tvättmaskiner. Vi har ätit en lättare middag och sonen ligger i sin egen säng. Det känns underbart.

Jag ämnar ägna den fortsatta semestern åt att leva avslappnat. Umgås i familjen och träffa vänner. Eventuellt ska vi ta tag i projekt Större Barnkammare. Men inte den här veckan. Själv har jag fått ett sug efter att rensa ut, skänka bort och göra plats. Fick samma behov när jag väntade sonen. Eftersom det flyttar in en ny liten människa här i höst måste det beredas plats! Just nu känns det som om det i första hand är saker som bor i det här huset och i andra hand människor. Det måste det bli ändring på. Jag är trött på att flytta runt saker, plocka upp saker, torka av saker, städa runt saker, förvara saker, svära över saker, diskutera saker, fundera över saker, ordna bland saker, leta saker. Ja, du fattar säkert. Sakerna har mig i sitt våld. Nu vill jag bli fri.

Kanske bloggar jag inte så mycket under semestern. Eller så bloggar jag hela tiden. Vi får se.