Idag ska jag inte fightas så mycket. Jag ska åka ut till svärföräldrarna i stugan och vara i nuet i stället. Först ska jag bara samla ihop en liten säck med saker och bära ner den till containern...
På bloggen Köpstopp hittade jag den här artikeln. Om en man som säljer ut 70 flyttkartonger fyllda med allt han samlat på sig genom livet. Vad skönt! Vad lätt han ska känna sig. Han är min idol. Makens kommentar när han såg artikeln: Det är inte bra för dig att läsa sånt där, Sara.
Jag vill ju, som bekant, rensa ut, sortera och göra plats. Plats för en ny människa som ska flytta in här. Men också plats för oss som redan bor här. Utrymme. För livet. För tankar och känslor och måbra. Det var ett tag sedan jag läste om Feng Shui, så det är inte någon regelrätt fengshuirensning. Jag går på känn. Jag gör det för att släppa det gamla och leva mer här och nu. Min historia har jag med mig ändå. Den borde finnas i mig, utan att jag behöver högstadiets gamla lärobok i SO eller ett bälte i genomskinlig plast från -89 för att minnas den. Martin Timells gamla skjorta ligger förresten i containern Brännbart ute på soptippen om någon vill hämta den. Jag trodde jag hade slängt den för länge sedan, men den låg tillsammans med plastbältet i någon slags nostalgikläderpåse.
Det svåra kommer att bli steg två. Minska konsumtionen. Där i ligger den verkliga utmaningen. Men det är lika bra att jag är tydlig med mig själv ända från början: Om jag inte slutar köpa nya saker hela tiden kommer jag tids nog att vara tungt lastad igen. Så är det bara. I inredningstidningar kläcker ofta de dokumenterade hemmens invånare ur sig devisen "En sak in, en sak ut". Här skulle jag hellre använda mig av "En sak in, två saker ut". Men problemet är att det är något fel med det där. Varför ska saker hålla på och komma in och åka ut, hemma hos mig? I någon slags evighetscykel. Är det vettigt? Läs boken Vill ha mer! Jag ska skriva vad jag tycker om den snart. Där finns en massa tankar om detta samlat. Och jag tycker det är viktiga tankar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det är nostalgi för mig att läsa vad du rensar ut. Plastskärpet minns jag, jag brukade låna det. Var de inte nåte fel på det? Så där så pinnen poppade ur om man råkade spänna lite för mkt med magen. Och so-boken "SAMS", den glömmer man inte. Men Martin Timells skjorta, den hade jag inte tänkt på på länge, haha, det var kul när du vann den. Pappa stod och diskade och trodde vi härmade Timells röst på tv:n...Den hade kanske varit värd pengar idag...
Bäva månde din make... Men jag är på din sida, helt och fullt! Efter ett par dagars vistelse hos min mamma börjar det alltid klia i fingrarna på mig av rensningsiver. Hon har fantastiskt mycket saker. Det går inte öppna ett skåp utan att grejerna rent av överfaller en. Är tacksam över att jag blir irriterad över det. Anser det tala till min fördel. På talan om en sak in två saker ut har jag ett annat litet tips (som jag efterlever ibland). När man börjar köpa saker och ting enbart för att kunna förvara andra saker och ting är det dags att slänga. Kram på er från ett schizat Göteborg där vädret vänder kappan efter vinden. Imorgon utmanar vi ödet och styr kosan till Liseberg.
Ida: Plastskärpet hade den egenskapen. Pinnen vände sig liksom åt fel håll om man blev för tjock. Inte så praktiskt...
Hade glömt att vi var hos pappa när jag vann Timells skjorta, men så var det ju. Tror inte den var värd någonting idag. Martin är liksom inte så inne just nu. Kanske om det hade varit Ernst skjorta....
Ingela: Saker att förvara andra saker i är ett djävulens påfund. På något sätt känner man sig duktig bara man har förpackat skräpet i likadana pappkartonger från ikea och ställt dem snyggt på rad i en hylla. Där blir man grundlurad, märker man fem år senare när man öppnar kartongen för att man för sitt liv inte kan minnas vad som finns i den. Vilken tur att man sparade det!
Skicka en kommentar