Fokus nu. Det är inte över än.
Orosmolnen är små. Men de finns. Exempel:
- Jag blir större och större för var dag (timme?) som går.
- Jag har ont i ryggen och vågar inte lyfta tunga saker.
- Maken blev lätt aggressiv av dagens tur till soptippen. Han försökte till och med avstyra den, men såg som tur var, nödvändigheten av den när jag påpekade att vi hade en slaktad garderob på balkongen som inte skulle gå därifrån själv.
- När jag bad maken konkretisera vilka saker han behöver förvara i källaren nämnde han sladdar! Sladdar! Men herregud - vet du hur många sladdar min man har?
- Barnkläderna. Där har du Sakernas ess i rockärmen. De är små, men de är många. Svåra att komma åt. De blir liksom fler och fler hela tiden.
- När jag började prata om att man skulle flytta ut alla kvarvarande saker ur källare, för att få överblick, sätta upp nya hyllplan, och sedan endast flytta tillbaka det som vi absolut vill spara, blev makens blick frånvarande. Trots att han körde bil. Jag tror han tänkte lite på sin nya, radiostyrda minihelikopter. Den nödvändiga.
3 kommentarer:
Det där med barnkläder har jag funderat på, hur gör man? Vi har redan massa kläder som är för små. Gör manen låda i källaren som det står barnkläder på och sen går man ut med varje liten body när den blivit för liten. Eller samlar man alla 56 kläder en påse och 62 i en annan. Eller kommer allt ligga kvar alldeles för länge och ta plats från kläder som passar? Det sista verkar troligt i vårt fall. Jag kommer gärna på en kopp te i källaren iaf.
Det där måste ni ju bestämma själva!;)
Jag lägger allt som sonen växer ur i nedersta hyllan i hans byrå. När den lådan är full bär jag ner det i källaren. Oftast en månad efter att den är full, knökfull, så att jag hinner bli förbannad flera gånger för att lådan ovanför fastnar... Men som sagt: man löser det där som man vill.
Det var det jag trodde..att det var nåt sånt.
Skicka en kommentar