Det är perfekt att titta på Barnmorskorna varje onsdag och få sin veckoranson av gråt. Jag rekommenderar alla att gråta regelbundet för att må bra. Ett tag tyckte jag inte att jag hade tid att gråta, och rationaliserade bort det. Det funkade inte. Gråt måste komma ut lite i taget. Annars blir det så himla jobbigt.
Igår såg jag programmet med en stackars liten som till slut hade somnat på min mage, de kliande kopporna till trots. Att ha henne snusandes så nära gjorde mig till ett perfekt offer för de känslomässiga scenerna och jag fick verkligen rensa ut gråtigt skräp.
Sconesen uteblev dock och jag skulle väl inte direkt kalla onsdagskvällen, eller natten för den delen, perfekt. Men det var i alla fall skönt att få gråta lite.
Förr hade jag faktiskt en gråtfilm som jag tog till när jag behövde få ut det, Blommor av stål. Den var på vhs, så den är utrensad nu. (Detta är ett toppmodernt hem.) Men jag borde nog köpa den på dvd. Att ha i nödfall.
Vad gråter du till?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Jag såg också, insåg återigen hur mycket jag beundrar barnmorskor. Vilka hjältar. Skulle jag jobba någonstans i sjukvården finge det nog vara på BB.
Grät när pappan rödgråten tittade in i kameran....män som visar känslor....det gråter jag av. I helgen såg jag en man (typ 50 och ett ritkigt macho) som pussade och kramade sin vuxne son när de skildes åt. Då snörptes hjärtat ihop ;-)
Såg också på barnmorskorna och grät. Håller med det är nyttigt att gråta, det är skönt efteråt.
Blommor av stål är en perfekt gråtfilm, köp den på dvd man vet aldrig när man behöver den.
Kram
Lindaliten: Barnmorskor är fantastiska. De flesta.
Det är intressant att se papporna som sitter bredvid den födande kvinnan. Det måste verkligen vara jättespeciellt. Att inte kunna göra något!
Linda G: Härligt att du också fick gråta. Jag tror halva Sverige grät. Minst!
Ja, jag måste införskaffa Stålblommorna! Man vet aldrig när man behöver grina. Kram!
Jag tjuter också till barnmorskorna. Igår även till Spårlöst på fyran...
Å, hade jag vetat att du inte fick några scones så hade jag bjudit! För blev så inspirerad av ditt inlägg att jag ordnade scones till programmet. Det vill säga fick maken att baka...
Jag har svårt att säga på rak arm vad jag gråter till, det beror på. Förlösande är det i alla fall.
Fröken Nina: Spårlöst har jag inte provat. Det funkar alltså det också!? Bra att veta.;)
Kajsa: Perfekt med bakande make. Det händer mig också ibland faktiskt. Dock inte i onsdags, tyvärr. Men nästa vecka kanske!:)
Spårlöst funkar jättebra! Förr i tiden, när det gick ngt liknande på trean, satt jag och kompisen framför varsin teve, men hade telefonkontakt sista kvarten. Då ulkade vi ikapp...
Fröken Nina: Hahaha!:D
Men kära nån! Här ramlar jag in via en länk från Ankis köpstoppsblogg, och inser att det är min förlossning som du skriver om... Skulle egentligen bara kolla hur det går med köpstoppet, men blev tvungen att läsa lite bakåt när jag väl börjat...
Min dotter Nike (som alltså föddes i TV) är också 6 månader idag, så gissa om mycket av det du skriver känns bekant?
Tack för en bra blogg, hit kommer jag tillbaka!
Linnéa: Men så fantastiskt! Jag tycker det är så häftigt att sånt här händer i bloggvärlden. Jag blir ju nyfiken på vem du är nu...
Hur som helst får jag tacka dig och alla andra födande kvinnor som har gjort onsdagskvällarna så förlösande;) under våren. Om det är något serien har visat så är de vilka hjältinnor ni (vi) är!
Tack, tack för att du kommenterade!
Skicka en kommentar