Jag steker pannkakor och bloggar samtidigt. Denna veckans första dag.
Fredagens mardröm satte sina spår i helgen. Det har städats, plockats, bytts skärbrädor (helt klart Städtantens förtjänst) och rensats ut. Märkligt nog syns det inte så mycket att det har städats med iver, (Det är nog för att vi faktiskt bor här. Och för att vi har hund.) förutom i klädkammaren. I klädkammaren syns det.
Maken och jag delar klädkammare. Jovisst, modebloggare kanske fasar över ett sådant arrangemang, men så har vi det. Vi delar. Han har mer utrymme än mig. Men jag har mer kläder. Lite konstigt men, som allt i denna blogg, helt sant.
Vi rensade framför allt ut förrymda saker som inte alls bor i en klädkammare. En ny duschslang i förpackning. Vad gjorde den där? Maken rensade dessutom ut en del kläder som hade gjort sitt. Jag ville inte vara sämre så jag lokaliserade ett par plagg som jag inte kommer använda mer. Ett par gamla favoritjeans t.ex. Älskade välsittadne jeans. Från en svunnen tid. De var slut. Trasiga, otrendiga och alldeles, alldeles underbara.
Ibland ångrar jag mig lite när jag har rensat för hårt. Det här är en sådan gång. Men det går över. Det är ju bara ett par jeans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ibland är man på renshumör. Det kan man ångra sedan. Som när man låter någon gå igenom sina utrensade kläder för att ev ärva något. Man ser ett plagg och det snörper åt kring strupen "har jag slängt den?". Men man får aldrig, aldrig ta tillbaka något som man har slängt...
Ida: Så kan det kännas. Det är ledsamt när det händer. Men om det är en syster som har fått det. Då kan man väl i alla fall få ärva tillbaks det när hon har använt det klart? Eller så kan man ha det tillsammans. Som vår skinnjacka!
Jag förstår hur du känner. Jag kan själv aldrig bestämma mig för om jag är lycklig eller olycklig efter att jag slängt/donerat/sålt något. Då brukar jag tänka på skådespelaren Krister Henriksson (Wallander), som nyligen rensade bort en tredjedel av sitt hem efter att han kom på att människan blir olycklig av saker.
Det hjälper inte helt, men det känns i alla fall lite bättre i prylhjärtat.
Skicka en kommentar