Jag är som bekant mammaledig. Jag pratar med mina barn hela dagarna. Mitt liv just nu är barn, barn, barn. Jag längtar efter vuxentid, vuxenprat, vuxenmat...
Och vad gör jag när jag får lite tid med mina vuxna vänner? Jo, då pratar jag om mina barn. Säger samma sak som jag har sagt till vännerna, till alla, så många gånger. Luftar min oro över allt det svåra med uppfostran. Tjatar. Om mina barn. Om mig - som mamma. Jag blir så trött på mig själv. Säg åt mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Sådär är det. Jag är likadan. "men herregud, kan han inte bara sitta och leka själv en stund så jag får sitta här vid datorn. Jag måste få kolla allförföräldrar och se vad de skriver om smakportioner".
Ja, jag är rädd att driva vänner och bekanta på flykt med mina begränsade möjligheter att prata om annat...
Skicka en kommentar