lördag 10 oktober 2009

Inte särskilt djupt. Men tidigt.

Jag tittar åt höger och vänster, uppåt och neråt - det är svart överallt. Alla sover. Alla grannfamiljerna sover. Trots barn som är både yngre och jämnåriga med våra. Endast vi är vakna. Jag och Dottern.

Är det tid att blogga? Det verkar så. Bara några tankar så här innan lördagen börjar. Utan inbördes ordning: Ett riktigt maffigt fika skulle vara gott idag. Vi tvåtiden. Kärleksmums eller chokladbollar - rullade i kokos. Kanelbullar lovade jag Sonen i ett svagt ögonblick när jag fortfarande hade dåligt samvete över mina dagar hemifrån. Ordning och reda och såpadoft skulle vara underbart idag. Hur lång tid kommer det att ta innan den sista flyttkartongen töms. Kommer den någonsin att tömmas? En veckomatsedel skulle vara som en dröm. Veckomatsedlar betyder att det finns mat i kylen, som är god, nyttig och inte hutlöst dyr. Veckomatsedlar är mitt signum - varför har jag då inte skrivit någon sedan jag flyttade från radhuset? Om jag åtminstone kunde återanvända en gammal så att vi slipper fiskpinnarna.

Djupare än så går vi inte denna morgon. Ha en härlig lördag!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ett antal timmar senare så är situationen den omvända. Mörkt i alla fönster. Bara jag och min yngsta verkar vakna på gatan.

Hoppas att din lördag blev som du hoppats. Det blev vår.

Vad roligt att du skriver igen! Jag har saknat dina ord!

Anonym sa...

JA! Är du tillbaka på bloggspåret? Hoppas det! Kramar

Sara sa...

Sara: Ja, vi stupade i säng irriterande tidigt i lördags. Någon flyttkartong tömdes inte och veckomatsedeln lyser fortfarande med sin frånvaro. Men kanelbullar blev det. Stora och fina, från butik.

Maria: Jag lufsar lite på sidan om spåret tror jag. Eller nåt sånt. ;)