Vi hyrde oss en påskfilm: Rachel Getting Married. Jag gillade den, och inte. Den hänger kvar, som filmer som säger något gör. Jag tänker på filmens personer igen. Dagen efter. Och dagen efter det. Jag tänker på familjen som inte fungerar. Som familjer inte gör. Och lite till. Det är ju en film, det räcker inte med lite skuldkänslor, svikna löften och smygrökande. Nej, här brottas man med svårare saker.Jag tycker att det är bra, men jag tycker att historien blir hängande i luften. Jag saknar någon form av utveckling i filmen. Någon liten knut som knyts upp. Ett öppet sår som börjar läka. Någon som får en insikt. Men jag ser inte det. Men ändå: jag gillar den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar