I år omfamnar jag julen. Välkomnar den. När jag var yngre kände jag mig tveksam till julen. Avigsidorna finns där om man fokuserar på dem. Relationer som inte är vad de önskas vara, stressen, köphetsen, det minst sagt överdrivna ätandet. Tar du på dig de glasögonen är det inte svårt att se det jobbiga med julen.
När sonen föddes och firade sin första jul erbjöd han en möjlighet att börja om från början. Börja om på nytt. Välja traditioner och välja vilken sinnestämning som skulle råda i juletid. Ju äldre han har blivit, desto härligare har julen blivit. I fjol fanns det ytterligare en möjlighet att omvärdera julen. En dotter, som kommer att uppleva julen på sitt sätt.
Jag hänger på barnen och är glad att julen snart är här. Idag försöker vi oss på en andra omgång av lussekatter. Utrustade med nytt recept och Kesella. Det var inget fel på de förra, men saftig var inte vad man tänkte när man tog första tuggan. Så, Kesella och rejäla handukar över svalnade katter får det bli.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh vad jag känner igen mig i det där! Jag kämpar för att gilla julen. Barnen gör det lättare - helt klart! Tack för att du läser hos mig. :)
Pernilla: Jul blir så mycket lättare om man gillar det! ;) Barnen har nyckeln. Det är deras högtid. Så tänker jag! Tack själv för att du tittar in!:)
Skicka en kommentar