torsdag 23 oktober 2008

Men jag försöker i alla fall. Tänker att jag ska, om inte annat!

Uppryckningen går sådär. Jag kom inte iväg på jympa idag heller. Familjeschemat är tight och ingen tid blev över för mammans jympa. Jag lät själv bli att boka barnvakt. Så det är inge synd om mig. Men ändå. Som vi brukar säga.

Jag tog en rask tjugominuters promenad i stället. Utan musik i öronen och utan hundkoppel i handen. Ovant. Hunden sover borta och jag får svänga med båda armarna.

November är i antågande och mörkret är svårt att glädjas åt. Men, om du tänker så här: novembermörkret ger en unik möjlighet att se vilka köksluckor dina grannar har. Visst känns det lite bättre då? Jag spinkade lite på min promenad i kväll och funderade kring heminredning och lycka. Hur hänger de ihop? Egentligen?

5 kommentarer:

Anonym sa...

Bra fråga. Det tål att funderas på ett tag så jag får be att återkomma. Kul att du kommit igång igen! För det har du väl va? //Ingela

Maria sa...

Ha inte dåligt samvete för att du inte får din träning. Ta istället chanserna till promenade och se dem som din träning istället.

Hoppas din dag blir ljuvlig och kom ihåg som man säger i yogan: du är redan perfekt :)

Sara sa...

Ingela: Ja, det måste vi fundera på!

Nu har jag kommit igång. Så måste det va. ;)

Maria: Å, men tack. Jag är redan perfekt. Vad skönt! Kram!

Anonym sa...

En tanke slog mig. Jag kan ju bara använda mig själv som källa men så här funkar det för mig. Lycka och heminredning kan hänga ihop genom att titta och drömma om vackra miljöer. En slags njutning. Men lycka är ju faktiskt också ett hem man trivs i oavsett hur och med vad det är möblerat och inrett. För egen del fungerar tidningsmiljöerna inte i min verklighet. Men jag börjar få ett hem jag trivs i och det är jag glad för :-). Trevlig lördag! //Ingela

Kajsa sa...

Att snegla genom upplysta fönster är ett underskattat nöje. Som jag fick många fler tillfällen att ägna mig åt när vi hade hund.

Innan barnen kom hade jag och maken som tradition att ta en kvällspromenad den 23 december. Vi gick sakta (lätt när man har en hund som vill nosa överallt) genom villakvarteren och fantiserade om vad som egentligen pågick i de julpyntade hemmen.