torsdag 24 januari 2008

Det bekymrar mig

Januarivädret. Idag är det tyst här utanför. Om man inte räknar blåsten. Det har snöat i natt och trafikens ljud dämpas av snön. Så som det alltid gjorde, hela vintern, när jag var liten. När trädgården var en ogenomtränglig massa av snö. Behövde man något i förrådet fick man följa snöslungans väg. Inte som nu. Nu kan man strosa omkring i trädgården, planlöst. Om man har broddar det vill säga.

Vädret påminner ständigt om miljöns dåliga mående. Att det går åt fel håll. Att barnen inte kommer att växa upp i samma värld som vi gjorde. Och ändå får vi inte till det.

Om jag betraktar mig själv: Jag irrar. Köper ekologiskt framställd mat. Släcker lampor. Samlar tomma förpackningar i en kasse. Lämnar bilen hemma. Inte desto mindre: Flyger till Rom. Köper nytt och fräscht. Kör bil till grannen. Drömmer om större, snyggare och nyare. Men hoppas ändå, innerligt, att förnuftet ska segra.

2 kommentarer:

Selmas småprat sa...

Klokt skrivet! Man gör en del bra, genomtänkta saker, men så ibland känns det som om man inte riktigt handlar helt enligt sina egentliga värderingar, liksom...

Sara sa...

Visst är det svårt?