Gnälligt värre

Det är det här med shopping igen. Jag fattar mig kort: Jag är på jakt efter en vinterjacka. Jag hittar en jacka jag vill ha. Den finns inte i min storlek. Jag söker med ljus och lykta. I grannstaden. I megaköpcentrat. Hemma i Lilla Staden. I internetbutiker. På Blocket. Överallt där jag kommer åt. Jag hittar jackan. I rätt storlek. Men i fel färg. Jag köper jackan. På öppet köp. Jag provar jackan. I dagsljus. I kvällsljus. Jag funderar. Och funderar. Modellen är perfekt. Färgen är fel. Den är grönaktig. Jag passar inte i grönaktigt. Jag vet vad jag måste göra. Men det känns så jobbigt. För då måste jag ut och jaga jacka igen.

Att hitta en jacka är inte lätt. Det tar tid. Jag har ingen tid att lägga på jackjakt. Jag har en treårig son, som inte gillar shopping - vem kan klandra honom, och en fyraveckors dotter, som gillar amning. Och jag behöver egentligen inte skylla på barnen: jag tycker själv att shopping är svettigt och stressande. Men om jag behåller den här jackan så blir det som med mina jeans, jag köper den trots att den inte är perfekt. Jag köper den för att det är den bästa jag får tag i. Och det kan vi ju fråga jeansen, hur bra det gick. Nej, just de, de är utsorterade ja!

Fast å andra sidan: Vilken jäkla grej att gnälla över. Skärp dig!