Att jobba på dagarna och blogga på kvällarna, det går
sådär. Att blogga när man är mammaledig är ingen konst. Men när man jobbar! När middag är avklarad, tänder borstade, barn nattade och hund rastad, då är det dags att skriva något inspirerande i bloggen. Jag lyssnar till mina tankar och vad hör jag?
Öhh. Kanske. Eller
puh. Det funkar inte i en blogg. Förlåt!
Andra saker som går sådär just:
- Träningen, motionen
- Det sociala umgänget med vänner och familj
- Den inre harmonin
- Städningen. Maken och jag är plågsamt medvetna om hur det ligger till . Vi tycker att vårsolen är fräck som pekar med hela handen.
Och så oroas jag över att jag hänger här mer än på min blogg. Vad betyder det?
4 kommentarer:
De flesta bitarna faller på plats eftersom ska du se. Rutiner måste skapas och man får lära sig att prioritera och ibland helt välja bort.
Glöm inte bort dig själv bara;-)...
Hej. Tack för igår, Adrian hade en jättefin eftermiddag hos er och han pratade jättemycket om teve-spelet... Så lite intryck gav det allt :) Kram
Låt mig bara säga att jag vet. Jag vet så väl. Mitt bloggande är sig inte likt sedan jag började jobba i september. Jag kan inte släppa det helt, men de stora tankarna är som bortblåsta. Tänket går liksom åt på jobbet, på dagarna.
Bloggläsandet och kommenterandet ska vi inte ens tala om, det är sannerligen inte vad det en gång var...
Men här tittar jag alltid in då och då!
Ulrika: Den här veckan har det funkat bra. Bitar har fallit på plats. Härligt!
Maria: Tack själv. Sonen hade också väldigt roligt. Lördagar är tevespelsdagar, skicka över sonen en lördag, så är han strax lika biten som vår entusiast! :)
Kajsa: Vad roligt att du är här. Nej, jag kan inte lägga ner bloggandet jag heller. Men jag lär inte vinna något bloggpris! ;)
Skicka en kommentar