Jag blev jättearg på henne, för att hon lät sådär uppgiven, bitter och gammal. (Förlåt C.!) Vi diskuterade saken en stund och jag vägrade ge upp min ståndpunkt, att föreläsningen hade varit givande, att det är bra att lyssna på andras tankar och reflektioner och att vi skulle glädjas åt att det hade varit roligt att komma iväg från jobbet en eftermiddag.
Herregud, vad positiv jag var. Det är sant, jag minns det jättetydligt. Men, jag börjar bli mer och mer lik vännen C. Jag har svårare och svårare att koncentrera mig på det positiva. Jag börjar bli...gammal...och bitter...GAAAAH!
Därför gillade jag Mia Törnbloms avslutning igår: Ta med er det ni gillade. Och skit i resten!
Mia och Alice är, för att använda Mias uttryck, helt härliga. (För övrigt verkar just härligt vara ett ord som används flitigt av samtliga inom coachbranschen.) Deras glada, öppna personligheter gör att det är lätt att tycka om dem. De brinner för att förmedla vikten av en god självkänsla.
Jag tar med mig:
- Självkänsla är som kondition. Du måste underhålla den hela tiden.
- Alla kan inte tycka om dig hela tiden. (Nej, jag vet. Det är så himla jobbigt.)
- Om någon du ogillar flyttar in i ditt huvud ska du önska personen all lycka och välgång så flyttar han ut så småningom.
- Om jag ska berätta vilka bra egenskaper jag har, är det korkat att avsluta med Fast det kan ju vara negativt också. Exempel: Jag är snäll och omtänksam, fast det kan ju vara negativt också.
- Tankar blir omoderna. 95% av dina tankar idag, tänkte du också igår.
- För att ge sonen god självkänsla ska jag komma ihåg att ibland skippa bedömningen av det han har presterat. Om han har ritat en teckning till mig kan jag svara Vad glad jag blir. I stället för Vad fint du har ritat. Om han gungar och ropar Titta på mig! Kan jag fråga Hur känns det? istället för Vad högt du gungar.
Jag inspireras av positiva människor som ger energi. Mia och Alice var positiva och gav massor av energi igår. Alltså blev jag inspirerad. Jag blev också väldigt trött, eftersom det var becksvart och snöstorm när jag körde de fem milen hem. Men det var det värt.
2 kommentarer:
Kul att höra att det var givande! Alice har en plats nära mitt hjärta. Hon verkar köra en rak linje där hon lever som hon lär och gör sin grej helt enkelt. En stark och självständig tjej och en bra förebild!
Mia Törnblom har jag i princip bara hört talas om men jag köpte faktiskt hennes Självkänsla nu! för några månader sen. Läste ett par kapitel. Gav upp och tänkte (tyvärr) att (för att citera din kompis) Verkligen ingenting nytt under solen!!! Irriterad och besviken la jag ifrån mig boken på nattduksbordet och där har den legat sedan dess. Fast idag lite längre ner i bokhögen och har ingen högre prioritet vad det gäller läsning. Har dock förstått att hon är en mycket duktig föreläsare. Huvudsaken är att hon gör gott för någon. Att det inte passade mig är ju bara att beklaga.
Kram! PS jag tog mig i kragen och bakade ett bröd idag denna osannolikt blåsiga och kalla fredag. Ser fram emot frukosten imorgon!
Jag känner som dig när det gäller Alice. Hon är en person att beundra. När man hörde henne berätta om sitt liv, sina framgångar och sina misstag, förstod man att hon dessutom är väldigt normal. Det var underbart att få skratta igenkännande åt det hon berättade.
Toppen med hembakt bröd. Här äter vi bröd i ansenliga mängder, så om tid och kraft finns måste jag baka i helgen igen.
Skicka en kommentar