Filmer jag ser redovisas i bloggen. Oftast. Låt mig härmed avlägga rapport om att jag har sett Mamma Mia! för tredje gången. Första gången med Maken. Lovely. Låt mig också avlägga rapport om att jag ännu inte har ett eget ex av filmen. Min syster, däremot, har tre. Hon fick den av mig i julklapp, liksom hon fick den av sin sambo och av sin svärmor.
Jag har alltså ingen film, men, jag har födelsedag imorgon. Och ett platt paket från min syster som ligger ovanpå micron och väntar. Undrar vad...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hmmm, jag var förbryllad efter att ha sett fram emot och sedermera också sett filmen.
Flertalet gånger kom jag på mig själv med att sitta med uppdragna axlar, bakåttryckt i soffan och med ett fastvuxet leende på läpparna. Ett medryckande och färgsprakande lyckopiller javisst, men tomt.
Jag nöjer mig med att säga att det var som att se musikalen igen, och att storyn lämpar sig bättre där.
Men jag hade gärna flyttat till Grekland, vilken dag som helst! :o)
Anna: Jag anar det du beskriver. Men väljer att slå bort det. Jag sväljer lyckopillret och tänker att djup finner jag nån annastans.
Jag har inte sett musikalen, tyvärr, men förstår om den är starkare. Jag håller tillgodo med Pierce och de andra.
Och drömmer mig också bort, till Grekland.
Skicka en kommentar