Man kan fråga sig om jag bara läser samma böcker om och om igen. Det verkar nästan så. Nu har jag läst Kay Pollaks Att välja glädje. Igen.Först blir jag irriterad. På Kay. För att han bara beordrar mig att tänka på en massa nya sätt. Utan vidare. Inga djupa psykologiska förklaringar. Ingen forskning. Bara: tänk så här! eller: tänk om det är så här! Men jag läser vidare.
När jag kommer till mitten av boken börjar jag gillar Kay mer. Och minns plötsligt att så var det förra gången jag läste också. Att boken blir bättre och bättre ju längre jag läser. Nu när jag har läst ut den tycker jag att den är bra. Riktigt bra. Om att ta ansvar. Om att sluta vara ett offer. En bok som bestämt hävdar att det går att ändra sitt sätt att tänka och därmed bli lyckligare. Det låter väl härligt?
6 kommentarer:
Sanning! Jag var faktiskt tdungen att pausa flera gånger och känne rett starkt behov av att återupprepa vissa kapitel just för att jag då och då vill skjuta det ifrån mig,. Jag tror inte att man alltid, varje dag, är redo att ta in det fantastiska att det faktiskt är man själv som avgör. Men när man lärt sig ( jag är inte framme ännu) så kommer det ju bli fantastiskt!!!
Sofy: Att pausa är ytterst nödvändigt när man läser Kay Pollak. För att låta det mogna. Och jag tror som du att man måste vara i fas för budskapet.
När vi lärt oss blir det alldeles fantastiskt!:)
Jag återgår ständigt till den boken. Läser ett kapitel, påminner mig, relfekterar, övar på det ...och mår alltid lite bättre efter det. Den effekten gillar jag! Sen gäller det att jobba aktivt hela tiden, om man ska nå ända fram. Kram
J: Precis, man måste jobba med det. Annars händer ingenting. Men det är bra att repetera. Påminna sig! Kram!
Jag skall nog läsa den i jul. Jag hade möjligheten att lyssna på Kay Pollak via jobbet men fick tyvärr avboka pga av barnvaktsbekymmer vilket var tråkigt.
Anki: Gör det, och läs sakta. Pausa. Då blir det bäst, tror jag! Kram till dig!:)
Skicka en kommentar