Sonen är helt såld på Tingeling. Trots att det egentligen är en tjejfilm. Det har han klargjort för mig. Varför måste det vara så? Han är fyra år. Kan han inte få älska Tingeling?
Maken kände sig manad att berätta vad Tingeling gör senare i sitt liv, efter, den lagom till jul släppta, filmen Tingeling. Den filmen utspelar sig långt innan hon får jobb som Peter Pans assistent. Peter Pan lyser med sin frånvaro i denna produktion från 2008. Tack och lov.
Idag såg vi nämligen Peter Pan från 1953 och jag har reviderat min uppfattning om herr Pan. Vilket pucko. Dristar jag mig till att säga. Det blir underhållande för mig som vuxen, men för fyraåringen, som låtit sig svepas med av magin i Tingeling, blir den här Disneyklassikern något helt annat.
Jag föredrar att välja karaktär tillsammans med sonen, jag är Silverdagg - vem är du mamma?, framför att förklara varför en svartsjuk sjöjungfru försöker dränka Lena.
Men i slutändan är det ändå mest underhållande. Sonen ser inte alls det jag ser. Därför ser vi klart filmen. Eller ok, jag kanske slumrade lite i slutet...
tisdag 18 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Den minns jag mest som "Band och bok".
Jag jobbar på att fixa semester på fredag btw.
Ida: Jag minns den också mest som bok och band. Den var mycket bättre så.
Vi hörs om semester och sånt!
Skicka en kommentar