Gott nytt år!

Årets sista dag. 4 minusgrader nu på morgonen. Perfekt för den traditionella nyårsbandyn som spelas vid lunchtid idag. Om det finns några spelare det vill säga. Själv passar jag. I år igen. Jag tror inte jag skulle utgöra en tillgång på planen. Snarare en belastning. Så barnen och jag tittar på.

Sedan blir det god mat och trevligt umgänge. Jag tar på mig mina silvriga strumpbyxor och låtsas att jag är en galadrottning i stället för en alltför trött småbarnsmamma. Vi får se hur länge den mentala bilden håller. Men den verkar ju funka för Charlotte Perelli hela tiden, så den borde funka en kväll för mig!

Gott Nytt År!

3 saker

Tre saker som jag tycker det är svårt att sluta med trots att jag vet att det inte är bra för miljön:

1. Att köpa vissa grönsaker, som har en lång fraktväg till mitt svenska matbord. Avokado är ett bra exempel. Jag älskar avokado men hittar av förklarliga skäl sällan svenskodlad.

2. Att köpa torsk. Fisk är jättebra mat. Men torsk kan vi inte fortsätta vräka i oss. Det vet jag. Ändå hittar jag inte rätt i fiskdisken. Jag vet inte vilken fisk jag ska välja. Har läst på flera gånger men drabbas ändå av miljöångest när jag står i affären. I slutet av januari kommer Isabella Lövin som har skrivit boken Tyst hav till biblioteket. Jag måste gå på den föreläsningen.

3. Att överkonsumera. Jag har fattat att vi inte kan fortsätta konsumera som vi gör. Slit och släng funkar inte. Jag hatar dessutom saker, prylar, grejer som fyller mitt hem och äter upp min tid. Jag vill sätta människorna först, inte sakerna och shoppingen. Ändå tycks jag ständigt ha ett behov av att konsumera. Att köpa. Alltid är det något som "behövs". Men behovet skulle oftast mer passande beskrivas som en vilja att ha.

Jag skickar frågan vidare till min syster och alla er andra: Vad har du svårt att sluta med trots att du vet att det inte är bra för miljön?

Julrensning

Så var julen förbi. I år var den riktigt, riktigt härlig. Sonen skapade en fantastisk julstämning med sina önskningar, väntan på tomten och glädjen över klapparna. Det var en fröjd att uppleva julen tillsammans med honom.

Men många nya saker blir det! Sonen fick själv vara med och rensa ut i sitt rum. Trasiga leksaker och sådant som han inte leker med åkte ut eller ner i källaren. Jag tycker det är bra om det finns lite lagom mycket leksaker. Och bra sådana.

Jag fick också några klappar. Påslakan till exempel. Så idag är det jag som kastar bort ett par väldigt slitna påslakan, och flyttar in de nya på hyllan. Jag fick en klänning också, av min syster, det kräver en extra titt i garderoben. Något annat får flytta ut. För fler kläder behöver jag inte. Däremot behöver jag ta en tur till secondhandbutiken för att lämna in kläder.

Barnen fick mycket kläder och jag måste börja undersöka hur man smartast gör sig av med urvuxna barnkläder. Lämna till välgörenhet? Sälja på Blocket? Sälja på bytesmarknad?

Det har vänt

Vi firar alltid midvinter i min familj. Igår hade min mamma & co arrangerat ett gardenparty helt enlig traditionerna. Kycklinggrillspett och varmkorv att äta. Varmt att dricka. Marschaller och ljusslingor i överflöd och en massa påbylsade gäster. Mingel, mingel. Och sedan kaffet inomhus. Med tillhörande chokladbiskvi och skumtomte.

Det bästa är de hemvändande vännerna som har gjort det till en egen liten tradition att komma till stan precis när midvinterfesten börjar. Vi hann umgås en liten stund, mellan blöjbyten och treåringskatastrofer. Vi ska umgås mer under ledigheten. Toppen!

Men äntligen

Fredag före jul. Tack och lov att vi är här. Jag ser fram emot vuxenumgänge i kvadrat i helgen, och nästa vecka, och nästa helg. Jag ser framemot att hinna säga något riktigt till min man. Inte bara: om jag går ut med hunden nu när dottern sover, kan du natta sonen sen då? Eller jag la i en tvätt i maskinen, kan du hänga den medan jag tar dottern med och handlar innan de stänger, om sju minuter? Jag ska börja med att fråga hur han mår.

Jag ser fram emot att träffa släkt och vänner som vänder hemåt för jul och nyårsfirande. Och att få sova lite extra. Ljuva tanke...

Inte på riktigt

Sonen: Mamma...
Jag: Ja?
Sonen: Idag låtsas jag att jag är 5 år.
Jag: Det går bra det. Idag låtsas jag att jag är pigg.
Sonen: ääh, du är ju pigg mamma!

Precis.

Varsågod

Om man är mammaledig och hemma hela dagen med sötaste barnen utan att träffa en endaste vuxen, får man då: äta av Rocky Road som står i kylen, när maken går ut och umgås, äter och dricker med sina kompisar på kvällen?

(Svarar mig själv: Ja det får du!)

Nu får det vara nog

Hade sprängade huvudvärk igår kväll och kände mig färdig för tippen. Barmhärtig vän med egna huvudvärksbesvär skänkte en alvedon till mig, men den räckte inte. Ja, jag vet, jag skulle ha tagit två. Sömn behövs. Svårt att fixa just nu bara. Det känns bättre idag, efter en natts upphackad sömn.

För att undvika mer huvudvärk tar jag nu tag i projekt Skapa ordning här hemma igen. Jag har fokuserat på annat de senaste sex veckorna och de tar poäng efter poäng: sakerna. Jag letar vantar och har jagharvälinteglömtnågotviktigtpapper-ångest alldeles för stor del av dagen. Och varför hänger det fortfarande kläder som jag inte tycker om i min garderob? Nej, nog var ordet. Nu skrider jag till verket.

Men herregud!

Jag köpte ett par strumpbyxor på Åhléns i lördags. Igår försökte jag ta på mig dem en lång stund, men det ena benet blev alltid snott. Hur jag än gjorde. Till slut konstaterade jag att den ena foten pekade framåt och den andra bakåt. Har aldrig sett något liknande.

Idag packade jag barnvagnen full, med treåring, bebis, strumbyxor och kvitto. Jag satte på mig täckbyxorna, åt rätt håll, och promenerade ner för alla backarna till Åhléns. Lyckades hindra sonen från att riva presentförpackningarna som står snyggt staplade på parfymavdelningen. Pratade med söta flickan i kassan. Hon fnissade lite när hon tittade på strumbyxorna och visade sin äldre kollega i kassan bredvid. Nämen, utbrast denna med vadtokigtdetkanbli-min. Jag bytte strumbyxorna. Promenerade upp för alla backarna. Svettades. Det är för varmt för täckbyxor idag.

Väl hemma packar jag upp mina nya strumpbyxor. Och, vad tror du? Jo, det är sant. De är likadana. Ena foten framåt och andra bakåt. Helt omöjliga att ha på sig.

Guldmedalj

Jag delar ut en guldmedalj till mig själv som kom iväg till kyrkan klockan 9 imorse med båda barnen. Några detaljer: - 11 grader på termometern, endast en enorm täckoverall att stoppa dottern i, inga parkeringspengar, sonens sparbössa blev lösningen. Själv hann jag duscha och piffa till mig, men slut finishen blev kanske inte den bästa. När jag kom hem upptäckte jag att täckbyxorna satt bak och fram!

Vintergrönsaker och vitaminer

Jag har tänkt och tänkt och tänkt att jag skulle grodda. Nu, äntligen, har jag blötlagt alfaflafrön. De kommer att vara fräscha groddar om ett par dagar. Härlig variation till morötterna som annars är en favorit under vintern.

Rent generellt kan man säga vitaminer hitåt just nu. Jag sover ungefär hälften så mycket som jag brukar, det är kolsvart ute klockan tre och dottern blir bara rundare och rundare för var dag som går. Efter förra graviditeten och påföljande amning var jag helt urlakad. Den här gången äter jag extra vitaminer i tablettform och upprepar mitt komihåg om vad som är viktigast just nu för mig själv flera gånger om dagen: MSM. Mat, Sömn, Motion. Bra mat, sömn när tillfälle ges och motion varje dag. Så ser mitt vinnarkoncept ut för den här mammaledigheten.

Söta Leila

Jag brukar sluta äta socker titt som tätt. Det är när det har blivit för mycket. Då måste jag sluta helt för att återfå min karaktär. Allt eller inget. Om jag inte slutar helt fastnar jag i Allt. Just nu gäller regeln 6:1, dvs 6 dagar utan socker, 1 med. (Detta förhållningssätt är också känt under namnet Lördagsgodis.) Med god fuskmarginal. Det är ändå december.

För att testa karaktären tittar jag på Leilas jul. Hela programmet är som en karamell. Som en godisets inredningstidning. Fantastisk inspiration. Godisinspiration.

Förra veckan gjorde vi Rocky Road. På grund av Leila. Nu testas karaktären varje gång jag öppnar kylskåpet. Rejält.

Over and out

Jag hade tänkt skriva ett inlägg ikväll, ett riktigt inlägg, med substans. Men tiden bara rinner iväg. Jag jagar julklappar på nätet, fastnar i samma gamla idéer som jag har haft de senaste 10 åren - alltså kommer alla få samma sak av mig som de alltid har fått (fick du en bok ifjol får du en i år också!), jag springer ifrån och skär upp en macka, till, förvånas över den enorma hunger som amning leder till, försöker tänka, men hindras av ett tröttludd som ligger i min hjärna. Det blir inget mer idag. Jag ger upp.

Jag återvänder till sonens slutord vid läggningen idag: Idag har det varit en bra dag, mamma!

Klick klick

Vad härligt att det är 2007 och att man kan klicka hem julklappar på internet! Nu har jag klickat upp en hel del pengar. Nu får jag ta en paus. Men det oroväckande många klappar som fortfarande är oklickade. Jag hoppas att Posten tar hänsyn till att det finns de som har två små barn och därför klickar i senaste laget. Go Posten!

Jag gjorde det

Jag gjorde det. Jag lämnade tillbaka jackan. När jag såg den där i butiksljuset, på kassadisken, såg jag hur rätt det var. Det var inte min jacka. En så grön jacka kan aldrig bli min jacka. Jag är mer av den chokladbruna typen.

Sitt inte och surfa nu!

säger Maken till mig. Ok då, jag går väl och lägger mig. Inget inlägg idag alltså!

Godnatt!

Mycket vill ha mer

Svenska dagbladet funderar över konsumtion i en artikelserie just nu. Jag läste gårdagens artikel, men har inte hunnit med de övriga än.

Igår uttalade sig en konsumtionsforskare och jag kan rekommendera att läsa artikeln. Den är tankeväckande. Bland annat handlar den om hur konsumtionen accelererar. Om hur vi har nästan dubbelt så hög materiell standard som våra föräldrar hade vid samma ålder. Och tre till fyra gånger så hög som våra far- och morföräldrar. Men vi är inte lyckligare. Trots att vi i större utsträckning kan köpa det vi vill ha. Vår konsumtionshunger är så stor att vi inte kan köpa oss mätta. Vi vill bara ha mer.

Själv tänker jag mycket på min konsumtion. Jag försöker göra medvetna val. Men det är inte lätt. Hur ska man välja? Är det ok att shoppa om det är bra kvalitét? Om det är ekologiskt? Rättvisemärkt? Vad behöver vi egentligen köpa? Får man köpa onödiga saker? Stannar världen utan konsumtion? Varför blir jag så vansinnigt shoppingsugen på lördagar? Och när lönen har kommit? Varför vill jag unna mig någonting när jag är ledsen, glad eller har fått ett nytt jobb? Är köpcentrum verkligen våra nya kyrkor? Är shopping en religion?

Läs artikeln här.

Dagens

Dagens bästa: Sonen sov till klockan åtta. (Eftersom han var vaken en timme i natt och diskuterade Bolibompaspelet med maken. Men då sov eller ammade jag!)
Dagens viktiga utmaning: Att ta oss till biblioteket i halkan, och blötan.
Dagens insida: lite bekymrad, men egentligen lycklig.
Dagens utsida: Svart. Svart kjol, svart top, svart kofta och grå strumpbyxor med ett hål på stortån.
Dagens lunch: Vegetarisk rispytt från igår. En morot.
Dagens citat:
Sonen: Imorgon när jag spelar Bolibompaspelet ska jag vara den gulhåriga pojken.
Maken: zzz
Sonen: Godnatt då gulhårspojken...
Maken: ???
Vid tretiden i morse alltså.

Lunchrast för mammaledig

Det ser ut som bara den här hemma. Jag racerstädade igår kväll. Plockade undan allt och dammsög. Men nu har sonen lyckats täcka golvet i både kök och vardagsrum med saker, saker, saker.

Jag struntar i det. Jag har lunchrast. Sonen lyssnar på det som hette bok och band på åttiotalet. Idag bok och cd. Dottern sover. Vi har ätit lunch. Men jag har en knäckemacka kvar. Den tänker jag äta här framför datorn. Den är jättegod.

Tills dottern vaknar...

En enkel fråga bara

Varför är det så? att bebisar vill vara vakna till sent, sent på kvällen och treåringar vill vakna tidigt, tidigt på morgonen?

Jag bara undrar.

Kan du inte läsa?

Vi har en Ingen reklam, tack!-skylt på vår brevlåda. Så klart. Det har funkat jättebra och vi är vana vid att inte överösas med reklam. Men sista månaden har något hänt. Varje söndag har vår låda fyllts av erbjudanden och extrapriser. Jag har lite skämtsamt sagt, till den allt argare maken, att vi får stå på pass och ta slyngeln i örat nästa söndag. Lite skämtsamt alltså.

Idag när vi kom hem från julskyltningen kom maken in och lade ifrån sig en ny bunt reklam som han hittat i brevlådan. Han hade en något vild blick som jag inte hade lagt märke till tidigare. Han väste något om att Nu ska jag ställa honom mot väggen och försvann ut igen.

Vad gjorde han? Han jagade ifatt reklamkillen och frågade vad 17 han höll på med. Om han inte kunde läsa. Hohoho. Stackarn hade stammat något om att hans direktiv, just idag, var att lägga i alla brevlådor. Även dem som det stod Nej tack på. Varför det? frågade min upprörde make. Jag vet inte, stammade reklamslyngeln.

Och så fräste min man något om att nästa vecka ville han inte hitta en bunt i sin låda och reklamslyngeln stammade att han har förstått det. Sedan skiljs deras vägar.

Så ska de tas. Klimatförstörarna!