Vad passar bättre, när man drabbats av torka än att blogga film. Bara att blogga på liksom. Vi såg Elizabeth: the golden age igår, maken och jag. Nöjda efter en heldag med tårtor och paket, gjorde vi goda svamptoasts och drack rödvin till. Och så tittade vi på Elizabeth, eller om man så vill, Cate och Clive.
Den passade mig perfekt. Maken kanske saknade storslagna scener från slagfält. Jag gjorde det inte. Jag uppsakttade Cate Blanchetts skönhet, hennes vackra klänningar och hennes ofta skrattretande frisyrer. Och så Clive Owen. Som Sir Walter Raleigh. Ja, det kändes helt rätt med en storslagen kärlekshistoria, som ändå inte var en kärlekshistoria. Eller hur man nu ska säga.
Styrka och skönhet. Makt och ensamhet. Inget särskilt, egentligen, men bra, en lördagkväll när släkten har varit på besök.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag vart otroligt besviken på den filmen. Den var inte alls vad jag trodde att den skulle vara. Jag trodde den skulle vara mycket mer påkostad opch storslagen. Nä där blev jag lurad.
Stephan: Hade du höga förväntningar förstår jag om du blev besviken...
Skicka en kommentar