Det bekymrar mig

Januarivädret. Idag är det tyst här utanför. Om man inte räknar blåsten. Det har snöat i natt och trafikens ljud dämpas av snön. Så som det alltid gjorde, hela vintern, när jag var liten. När trädgården var en ogenomtränglig massa av snö. Behövde man något i förrådet fick man följa snöslungans väg. Inte som nu. Nu kan man strosa omkring i trädgården, planlöst. Om man har broddar det vill säga.

Vädret påminner ständigt om miljöns dåliga mående. Att det går åt fel håll. Att barnen inte kommer att växa upp i samma värld som vi gjorde. Och ändå får vi inte till det.

Om jag betraktar mig själv: Jag irrar. Köper ekologiskt framställd mat. Släcker lampor. Samlar tomma förpackningar i en kasse. Lämnar bilen hemma. Inte desto mindre: Flyger till Rom. Köper nytt och fräscht. Kör bil till grannen. Drömmer om större, snyggare och nyare. Men hoppas ändå, innerligt, att förnuftet ska segra.